Om HOLYs debut Stabs var en vandring bland sunkiga och dunkla replokaler i källaren på ett nedlagt sockerbruk i rött tegel, är uppföljaren All These Worlds Are Yours som en välregisserad tur i ett lustigt hus där hela tiden nya spännande dörrar öppnas. Rummen har en polykrom palett som gör trippen varierande och fängslande. Det är dock tavlorna i rummen som är huvudmålet. Hoppa in i dem och du sugs in i olika världar.
Det är lite så det känns att lyssna på det här albumet. Förbluffande flummigt och greppbart på samma gång. Där texterna om isolation står för det greppbara och musiken för det mer fantasieggande som får dig att slukas upp och glömma bort allt runtomkring. Hannes Ferm som gömmer sig bakom pseudonymen HOLY virar mästerligt lyssnaren runt sitt finger med denna psykedeliska, tillika poppigt melodiösa och glammiga ljudteater draperad i läcker och grandios produktion.
Vissa kommer vilja snärja sig loss och zooma ut under de mer utdragna och monotona partierna. Mina öron hör dock ingen fantasilös eller långdragen stund på den här skivan. Sången som oftast ligger långt bak i ljudbilden, eller har körts genom ett grumligt filter, är stundom irriterande då de (vad jag tror) vackra raderna är svåra att tyda. Å andra sidan bidrar den distanserade sången till att skapa mystik. Så det är lite kluvet där. Petitesser åt sidan; vad sägs om att faktiskt ta en närmare titt på några av låtarna?
I ”Dreaming Still?” flippas det friskt. Vad som börjar som en lugn pianosång med syntmattor blir under korta stunder ett kaotiskt virrvarr av ljudeffekter och skränig lo-fi-gitarr, för att sen utvecklas till en pompös och öm stråkballad. Någonstans däremellan kläms ett ”Paperback Writer”-svängigt stycke in. En annan höjdpunkt är ”Wish ㍛” som med sin pitchade stämsång, änglalika falsett och grooviga basgång är en snillrik komposition där retro och modernt möts. Andningshålen är få och inte ens på ”Heard Hear”, som börjar lugnt med en pumpande mellotron, lämnas man ifred från fuzziga gitarrer och smattrande trummor.
Varje låt på plattan är en viktig pusselbit som när sista tonen ekar ut tillsammans bildar de vackraste av bilder, med alla små nedslag du mellanlandat på under albumets speltid. All These Worlds Are Yours är lite som det där vykortet du får från en kamrats semester. Bild och text skildrar något makalöst härligt, men du kan inte för ditt liv ta in hur härligt. Du hade behövt vara där. Och där, genom att skjuta ner min egen text, lämnar jag er.
[PNKSLM, 26 januari]
