Medan året lider mot sitt slut har energin här på Woodford snurrat på högvarv de senaste dagarna. Vi har varit upptagna med att njuta av blues, roots och yoga. Det är onekligen svårt att fokusera på skrivandet när golvet på det lilla mediacentret bokstavligen talat vibrerar av pågående konsert medan vi ger er den andra rapporten från festivalen.
På torsdagskvällen gav vi oss ut på upptäcksfärd på festivalområdet när vi snubblade in på den största scenen och kikade på ett par låtar med en av festivalens huvudakter, aussiebandet The Beautiful Girls. Deras surf-sound och reggaetoner bjöd upp till dans, när en stor publik samlades framför scenen för att njuta av den sköna stämningen. Nästa kväll var vi tillbaka på The Amphitheatre för att lyssna på den australiensiska popstjärnan Kate Miller Heidke. Hennes alternativa pop kan beskrivas som en blandning av folkmusik och opera, och hennes unika röst har hörts världen över. Konserten avslutas på mäktigt vis, då Kate spelade sin stora hit, ”Words”, och presenterade den genom att berätta en festlig historia om första gången den spelades på radio.
Kate Miller Heidke
Vi är på gott humör när vi traskar vidare och dras in på en av de mindre scenerna, Songlines, där kanadensiska Digging Roots håller i festen med sin psych-influerade bluesrock. Vi duckar undan armbågar och svettiga överkroppar när vi snirklar oss genom dansgolvet för att försöka fånga det hela på bild. Nästa dag var vi ute efter lite lugnare stämning och då kändes den svensk-isländska duon My Bubba, med sina moderna tolkningar av skandinavisk folkmusik väldigt rätt.
En av de artister som fastnat extra på näthinnan under Woodford är den politiska aktivisten, Ramy Essam från Egypten, som sedan 2014 varit bosatt i Malmö. Ramy blev slungad in i kändisskap mer eller mindre över en natt, efter att ha framfört sin sång, ”Irhal” (“Avgå” fritt översatt) inför över hundratusen människor på Tahrir-torget i Kairo under den “arabiska våren” 2011. Hans musik är lika stark och viktig som den sak han kämpar för. Under festivalen gör Ramy fem konserter, den ena lika energisk som den andra. Alla låtar framförs på egyptisk arabiska, men Ramy tar sig tid att berätta om budskapet i var och en av dem. Vi får veta att Ramy under 2018 kommer att släppa sin första engelskspråkiga skiva.
Ramy Essam
Inför en hängiven publik på Greenroom-scenen får vi fick lära känna Ramy på ett djupare och mer personligt plan då han ger en intervju på nyårsafton. Han berättar om hur han upptäckte sin talang och passion för musik, om hans engagemang i revolutionen i Egypten, om hur hans låtar inspirerat aktivister världen över, och om hans planer att återvända hem inom ett par månader, väl medveten om att han med största sannolikhet kommer att gripas återigen kort efter sin hemkomst. Ramy har ofta kallats “Egyptens Bob Dylan” i olika mediasammanhang, ett smeknamn han känner sig hedrad över, men är samtidigt noggrann med påpeka att såväl deras historia som musik skiljer sig markant. Han berättar också att trots att hans politiska engagemang är viktigt för honom, vill han inte bli placerad i ett fack som enbart protestsångare, utan bli sedd som den artist han är.
Under festivalen har vi skapat oss en ny morgonrutin bestående av åtminstone två till tre timmar yoga innan frukost. Vi fick snabbt två favoriter bland klasserna. Yoga Loves Music med Kimberley Erin som lärare, är en modern version av en forntida tradition. Kimberley samarbetar med Tom Richardson, som vi skrev om i vår första rapport, och klassen är onekligen populär då en får samsas om platsen i tältet med runt hundratalet andra. Medan Tom spelar väl igenkända feelgood-låtar i akustiks ettappning leder Kim klassen med stor passion. Det blandas Bob Marley, Neil Young och Jack Johnson. Ibland råder det förvirring när vi försöker oss på nya poser, men gemenskapen och glädjen i gruppen ger oss energi och glädje, och vi blir uppmanade att inte ta oss själva på för stort allvar.
Den mer traditionella Kundalini-klassen, som hölls av Lee Hardisty, en begåvad musikterapeut och yogainstruktör, är vår andra favorit under veckan. Lee Hardisty är en man vi genast blir förälskade i. Han bär färgglada outfits och liknar stor, mysig en nallebjörn en vill krama om. Vi fick lära känna Lee ganska väl under festivalen då vi deltog i hans yogaklasser, lyssnade på honom som panelmedlem i en debatt om kost och hälsa, och avslutningsvis dansade in det nya året till toner av afrikansk folkmusik med hans band.
