Det är högsommar på Australiens östkust där vi befinner oss en timme norr om Brisbane för att tillbringa en vecka på landets största folkmusikfestival – Woodford Folk Festival. Vi, som i Kiia Valavaara från Malmö och Asher Gaudion-Hurford från Brisbane.
Vårt gemensamma intresse för folkinspirerad soft rockmusik har fört oss hit, till ett enkelt liv resandes runt i det stora landet så långt ifrån Sverige som man kan komma.
Svetten pärlar sig i pannan när vi letar efter parkering på campingen i den lummiga regnskogen i över 30 graders värme. Överallt samsas husvagnar, tält och gamla Toyota-vans liknande vår egen om en plats på någon av campingens hundratals små gator med fyndiga namn som “Memory Lane” och “In A Nice Way”. Vi parkerar på A Proper Way.
Båda är förstagångsbesökare här och vi upptäcker snart att Woodford är så mycket mer än en musikfestival. Här finns en salig blandning av film, dans, yoga, workshops, cirkus, teater och debatter. Tänk dig som ett subtropiskt Urkult – fast med 132.000 besökare.
Woodfords Line-up består till stor del av inhemska artister, och de största affischnamnen är John Butler, The Beautiful Girls och Kate Miller-Heidke. Även om de flesta artister är från Australien finns här kopplingar till Sverige genom svensk-isländska duon My Bubba och den egyptiske sångaren och aktivisten Ramy Essam, som 2014 kom till Malmö som stadens första fristadsmusiker.
Vi bläddrar igenom det 110 sidor långa programbladet och undrar hur vi ska hinna se allt vi vill. Till vår glädje upptäcker vi att många av artisterna spelar flera gånger under festivalen, för att man inte ska behöva missa något.
Festivalområdet pryds av färgglada flaggor, blommor, fjärilar och konstverk med havstema. I de hundratals stånden säljs allt från klassiska festivalattiraljer som knasiga hattar och solglasögon till hemmagjorda raw-bakverk och essentiella oljor. Många ekobutiker med hållbart mode har hittat hit, liksom massageterapeuter och medium. Mycket av festivalens fokus kretsar kring välmående, spiritualitet och miljöarbete.
Stämningen är lugn och stillsam, festivaldekadensen lyser med sin frånvaro. Varje morgon finns det ett tiotal yoga- och meditationsklasser att välja från, med start redan i gryningen. Visst är det något speciellt med att kliva upp strax efter fem på morgonen och traska iväg med yogamattan under armen när man är på festival? Flera klasser görs i samarbete med musiker från festivalen, som spelar under tiden som klassen pågår. En av dem är den australiensiska singer/songwritern Tom Richardson, som vi redan under vårt första dygn på festivalen ser vid två olika tillfällen. Hans empatiska karaktär, skickliga gitarrspel och sammetsmjuka röst fångar våra hjärtan.
Wild Marmalade intar Grande-scenen på onsdagsförmiddagen och plötsligt förvandlas hela tältet till ett dansant kaos. Det mäktiga ljudet av didgeridoo blandas med elektroniska dancehall-vibbar som dånar över området. Även våra morgontrötta ben börjar automatiskt röra sig i takt med trummorna. Sverige känns så otroligt avlägset just nu.
Efter en timme på ett svettigt dansgolv kollar vi in matutbudet på festivalen. Här finns allt från traditionella australiensiska rätter som grillat kött och Fish & Chips till typisk festivalmat som nachos, crepes och wok. Maten känns lyxig och priset rimligt. Woodford kan beskrivas som ett himmelrike för veganer, till skillnad från resten av Australien. Govindas mattält är ständigt överbefolkat och det finns mängder av alternativ för den som vill äta med gott samvete.
Vi stannar till vid hammockarna uppe på kullen över festivalområdet och avnjuter en välförtjänt siesta. Plötsligt öser regnet ner för att tio minuter senare återgå till tryckande värme. Vi får veta att Woodford är känt för sitt regniga väder, men vi verkar ha turen på vår sida i år. Sen traskar vi ner på festivalområdet och kikar in på Woodfords kanske mysigaste bar, The Pineapple Lounge.
Aussie-ikonen John Butler gör två spelningar under festivalens första dygn. Det är närmre tjugo år sedan som denna fenomenala gitarrist och underhållare släppte sitt första kassettband som gatumusikant i Freemantle i Western Australia, och har blivit lite av en tradition på Woodford Folk Festival. Det är första gången jag ser honom live och fångas av hans knivskarpa texter och stora engagemang i jämställdhetsfrågor, aboriginers rättigheter och miljöarbete. Asher sjunger med för full hals, precis som alla Aussies runtomkring mig. Det luktar öl, svett och gräs i tältet, och festivalstämningen infinner sig onekligen.
Kvällen är fulländad när John Butlers fru, Mama Kin, som också uppträder på festivalen, kliver upp på scenen och levererar en brutalt bra duett med sin man. Konserten avslutas med ännu en magisk version av klassiska ”Ocean”.
Livet är bra vackert just nu.
