Årssammanställningarna fortsätter. Idag listar HYMNs skribent Alina Blommegård årets bästa debutsläpp från svenska band och artister inom pop, rock och indie.
De sista dagarna av 2017 passerar förbi, jag blickar tillbaka på musikåret som gått och uppmärksammar tio svenska debutsläpp som imponerade särskilt på mig i år. På denna lista blandas det friskt mellan regelrätta debutanter och musiker som har släppt enstaka alster förut. Gemensamt är att de antingen har gett ifrån sig en debut-EP eller en fullängdare i år. Ingen rangordning, och trots att listan är ganska begränsad till pop, rock och alternativa genrer, så hoppas jag att ni kommer upptäcka något intressant – eller bara få lust att ge någon av plattorna en lyssning till.
I.B. Sundström – I den skinande gyttjan (album)
I höstas debuterade Isak Sundström – tidigare känd som medlem i Pascal och Skriet – med sitt eget projekt som är lika delar musik och konst. Lyssnaren bjuds på en spännande resa genom en sagolik värld där alla möjliga kategorier är utplånade och allt existerande har blivit till en enda gyttjig röra. Den drömmiga ljudbilden byggs upp av arrangemang i särklass, som är skapade av bland annat en blåssektion och oljefat. I sin helhet är det inte bara ett storslaget musikstycke, utan också en fängslande berättelse. Men främst av allt är det ett helt egensinnigt konstverk som sträcker sig långt bortom musikens gränser.
Rome Is Not A Town – It’s A Dare (album)
På årets upplaga av Umeå Open hamnade jag på Rome Is Not A Towns spelning, blev överväldigad av ljudnivån, och såg en av bandmedlemmarna stå uppe på en monitor och spela gitarr. Det är nästan samma triumferande känsla jag får när jag lyssnar på deras debutfullängdare. Till skillnad från kvartettens tidigare alster i form av singlar och en EP låter skivan mer utvecklad och genomarbetad. Med sitt råa och skramliga sound fyllt av ångest och ilska lyckas det Thurston Moore-lovordade bandet övertyga om att de är en av de bästa svenska akterna i kategorin ”90-talsnostalgi” just nu.
Guggi Data – Pop/Rock (album)
Att Gustav Andersson från Westkust och Makthaverskan lämnade det sistnämnda bandet och bestämde sig för att släppa en skiva under eget namn kom som en överraskning för många musikintresserade personer i år. Först erövrade han lyssnarnas hjärtan med den perfekta popdängan ”Baby”, för att ett par månader senare charma nästan alla med fullängdaren. Debuten är en samling vackra pärlor till låtar – som med sina driviga gitarrinslag och lekfulla refränger befinner sig just i landskapet mellan pop och rock. Strålande i all sin enkelhet!
Agent blå – Agent blå (album)
Jag kan inte hålla mig borta från att nämna Agent blå bland årets bästa skivor. Ända sedan 2015 har varje släppt singel fått ett varmt mottagande och peppat upp ännu mer inför fullängdaren. Och trots att förväntningarna var riktigt höga överträffade resultatet med råge. Sprudlande energi blandat med en ungdomlig attityd och Emelie Alatalos djupa stämma som drunknar i reverb är bara några av de lyckade komponenterna.
Echo Ladies – Echo Ladies (EP)
I slutet av 2016 debuterade Malmötrion Echo Ladies med ”Close To Be Close To Me” – en dramatisk synthfylld singel med rytmen av ett trasigt tivoli. Uppföljaren i form av en EP innehåller ytterligare tre explosiva spår i sann shoegaze-anda. Ljudbilden hypnotiserar och översköljer med kraftiga vågor tills allting rasar samman. Ett perfekt smakprov som får en att längta efter fullängdaren extra mycket.
La Lusid – Legend (EP)
2017 har varit ett händelserikt år för La Lusid. Kvintetten hann inte bara debutera med ett flertal singlar och en EP (som dessutom släpptes både på svenska och engelska), utan även byta namn på grund av ett stämningshot. Tillsammans skapar bandet en nostalgisk ljudbild fylld av drömmiga pianoslingor och avslappnade melodier som tillför värme. Paulina Palmgrens milda stämma pendlar mellan hopp och vemod som får musiken att blomma ut. Sakta och obemärkt kryper de fyra spåren in och tar plats i hjärtat. EP:n är ett bra exempel på hur välskriven stämningsfull pop ska låta.
Det Brinner – Så låt mig vara (album)
Bakom aliaset Det brinner gömmer sig Matilda Sjöström som bland annat utgör ena halvan av duon Steget. Hennes soloprojekt handlar om dansvänlig pop med inslag av synth- och discovibbar. På sitt debutalbum målar Sjöström upp ärliga och känslofyllda berättelser om att våga släppa taget och vara fri, utan att behöva uppoffra sig själv. Den sårbara rösten bärs varsamt av musiken och visar att bakom varje dansgolvsskimmer finns ett brustet hjärta.
Svart Katt – När allt är över (album)
Svart Katt bygger upp sina låtar enligt en egen mall: de flesta spåren överskrider inte gränsen på 2 minuter. Vi snackar om intensiva små anthems på liv och död, med rötterna i klassisk svensk punk. Med en dos melankoli och ångest i bagaget kör bandet rakt på sak och levererar en självklar uppföljare till förra årets EP. Att punken fortfarande lever kan en bara glädjas åt år 2017.
Katjusja – (Jag Är) The Bomb (album)
Katja Nielsen hämtar stafettpinnen där Arre! Arre! lämnade den och fortsätter framåt i samma riot grrrl-bana. Hon varnar direkt för ett explosionsfarligt innehåll och visar med solodebuten långfingret åt allt det skeva som finns i dagens samhälle. Rent musikaliskt är det dansant synthpop med tydliga åttiotalsinfluenser som vågar vara både politisk och personlig. En välbehövlig skiva i tider som dessa, ett album som hyllar systerskapet och uppmanar till kamp.
Linn Koch-Emmery – Boys (EP)
I år slog Norrköpingsfödda Linn Koch-Emmery igenom, inte bara i Sverige utan också utomlands. Att kombinera rastlöshet med tuffhet och “att gå på känsla” är succéreceptet. Debut-EP:n består av fyra smakfulla spår som lockar med sitt smutsiga sound och catchiga melodier. Mellan raderna finns det mycket potential, och med Boys bekräftar Koch-Emmery att hon förtjänar all den kredd hon har fått.
