Årets bästa country och americana

Margo Price

Margo Price

HYMNs skribent Ernst Adamsson Borg listar årets 10 bästa skivor i country/americana-genren – plus fuskar genom att nämna en bubblare.

Då har 2017 snart kommit till sitt slut och varenda kotte ska summera det i form av sina personliga listor. Jag är inget undantag. I mitt fall blir det en nischad lista om tio plattor. Stilen som behandlas är country och till viss del även americana. Listan är förstås högst personlig, vilket gör att allt självfallet är mycket bra och förhoppningsvis duger motiveringarna.

1.  Margo Price – All American Made

Det är i princip omöjligt att inte sätta denna platta högst upp på listan. Margo Price slog på bred front i fjol när någon (läs: Jack White) äntligen tog förnuftet till fånga och gav henne ett ordentligt skivkontrakt. Debuten bjöd på svängig country formad i förhållandevis traditionella mallar. Den här gången har Price tagit steget fullt ut och broderat ut sitt musikaliska uttryck, som nu sträcker sig över en bred mängd genrer, men fortfarande är stadigt planterad i countryn. Dessutom har hon skruvat upp sin förmåga att med pennan nedteckna det amerikanska samhället, och det är inte alltid en vacker bild av möjligheternas land som målas upp. Men det är historier som är mycket väl berättade med ett uppfriskande perspektiv.

2. Rodney Crowell – Close Ties

Egentligen behövs det inte sägas mer än att Rodney Crowell är en av vår tids bästa historieberättare. Han tar oss från uppväxten i Houston till bekantskaper han haft längs vägen. Det räcker så.

3. Nikki Lane – Highway Queen

För mig var det nog med de första 20 sekunderna på inledande spåret ”700.000” Rednecks” för att bestämma mig att plattan skulle vara pangbra. Mullrande trummor, gråtande pedal steel och en stencool Nikki Lane i fronten. Helt enkelt en lysande platta som gått varm under året.

4. Chris Stapleton – Views From A Room Vol. 1/Vol. 2

Om nån nu klagar på att detta egentligen är två album tänker jag bestämt hävda att det handlar om ett dubbelalbum, bara att Stapleton glömde packa båda på en gång. Inspelat i RCA:s studio A – en legendarisk plats i Nashville. Lika legendarisk som Chris Stapleton är på väg att bli. Han har nämligen skrivit låtar åt i princip varenda person i country- och popcountry-facket. Men bäst blir det när han hänger på sig gitarren och väller ut sin själ på egen hand. Producerat av Dave Cobb, vilket gör det omöjligt att misslyckas.

5. Marty Stuart & His Fabulous Superlatives – Way Out West

En platta, som namnet antyder, för tankarna till de öppna ökenvidderna i staterna. Det är även där Marty Stewart gör sig bäst. Kolla bara in musikvideon till ”Time Don’t Wait”. Likt Crowell är Stewart en artist som hängt med ett bra tag. Bland annat hann han med att spela med Johnny Cash, vilket Crowell också gjorde. Inte konstigt att de båda kan berätta några historier. Dessutom har han den härligaste klädstilen i musiksvängen.

6. Whitney Rose – Rule 62

Honky tonk i kanadensisk kostym. Ett musikland att räkna med det där. Jag såg henne i stan när det var kallt senaste gången och då bjöds det sannerligen upp till dans. Till och med Nisse Hansson gungade med i Whitney Roses svängiga toner. EP:n South Texas Suite skvallrade om vad som komma skulle och jag blev inte besviken.

7. Charley Crockett – Lil G.L.’s Honky Tonk Jubilee 

En gång sa jag: ”nej usch, country kommer jag aldrig tycka om”. Det var på den tiden jag tyckte The Rolling Stones var det enda vettiga världen någonsin producerat. Nu är det annorlunda och hade jag sitter här och skriver listor över genren. Min poäng är att Charley Crockett skulle fått mig in på spåret tidigare. Han tar nämligen gamla countrylåtar som tidigare gjorts av storheter som bland andra Hank Williams, Roy Acuff och George Jones och gör dem i egen tappning. Även om musiken låter ganska retro så finns där en modern touch, vilket kan hjälpa alla ofrälsta på traven när gammal countrymusik ska introduceras.

8. Becca Mancari – Good Woman

Till vardags spelar Becca Mancari med sångaren och tillika gitarristen i Alabama Shakes, Brittany Howard, men släpper även under eget namn. Good Woman är hennes debut och någon dålig sådan är det inte. Det är pedal steel i popmiljö och alldeles ypperligt i största allmänhet.

9. Jaime Wyatt – Felony Bues

Det här är outlaw country från tiden vi lever i. Till skillnad från en och annan artist i svängen har Jaime Wyatt faktiskt suttit inne. Hon hamnade i ett drogmissbruk vid ung ålder och hamnade på fel sida av lagen. En samling fängelsesånger från någon som både vet hur de ska levereras och hur de ska låta.

10. Pokey LaFarge – Manic Revelations

Textmässigt tar Pokey LaFarge avstamp i de upplopp som tog plats i Ferguson, Missouri, för ett par år sedan. För att uttrycka sina åsikter har han tagit hjälp av en ordentlig dos 60-talssoul. Här finns det perfekta gitarrsoundet och en fullskalig blåssektion. Det kunde ha blivit klichéartat, men det blev bara ruggigt bra. Och rätt souligt. För att vara gjort efter 1968 vill säga.

Det var allt. Egentligen ville jag ha med Jason Isbell and The 400 Unit-plattan The Nashville Sound också. Men tio är tio, även om jag nu fuskat genom att droppa den ändå. Någon lista med låtar från albumen bjuds det inte på; lyssna på allihop istället. Det hinns utan problem med innan nyår!