Arkivbild. Foto: Mattias Pettersson / Rockfoto
HYMNs skribent Jonatan Martinsson såg en strålande Mariam The Believer avsluta sin turné på Oceanen under fredagskvällen.
Efter en vecka där det under några dagar känts som solen knappt gått upp var det med trötta steg jag begav mig till Oceanen på fredagskvällen. Behovet av ljusterapi är väl som störst så här några dagar innan vintersolståndet när våren känns oändligt avlägsen. Vilken tur då att det blev en kväll som mest av allt bjöd på ljus.
Mariam The Believer kom till Göteborg med sin andra soloskiva Love Everything i bagaget. Fredagens spelning var den sista på en tretton konserter lång Europaturné och förväntningarna kändes i lokalen. Konserten hade varit slutsåld i ett par veckor och när Mariam och hennes band gick upp på scenen var det trångt och varmt framför den. Inledande ”Opening” satte stämningen direkt och efterföljande ”Strings of Everything” cementerade den.
Det finns musik som är förströelse, och det är inget fel med det, men det finns också musik som är konst och det Mariam Wallentin skapar hör definitivt till den senare kategorin. Det blir en kväll som inte väjer för de stora känslorna och under den dryga timmen som konserten pågår känns det som Mariam leder oss ner i en flod som långsamt flyter framåt. En flod som fortsätter utan att ta hänsyn till vardagens bekymmer eller världens larmande.
Med sig på scen har hon ett fyrmannaband som med sina instrument och röster skapar ytterligare djup i musiken. Körerna och slagverken är viktiga beståndsdelar och då och då får jag associationer till Alice Coltranes fantastiska skiva Rhada-Krsna Nama Sankirtana.
Majoriteten av kvällens låtar är från Mariams senaste skiva, ett album som jag uppfattar handlar om det stora, och svåra, med att leva och älska. Och är det något som utmärker Mariams musik är det ett kärleksbudskap. Tydligast blir det kanske i den sakrala ”To Conquer Pain With Love” som dyker upp mot slutet av konserten. En låt som börjar i desperation och en Mariam uppbackad av en ensam orgel innan resten av bandet sluter upp och förkunnar lösningen med sina röster. Kanske är det årets vackraste konsertögonblick, klart är i alla fall att publiken på Oceanen är knäpptyst under de få minuterna låten pågår.
Om inget oförutsett händer blev det här min sista konsert för det här året, och ärligt talat kunde jag inte tänka mig ett bättre avslut på musikåret 2017.
