Det har blivit dags för ”syntharnas julfest” electriXmas på Inkonst i Malmö. Bokningarna håller, likt förra året, mycket hög klass över lag och visar på fingertoppskänsla för rådande strömningar inom svartklädd alternativ elektronisk musik.
Årets upplaga, som spänner från synthpop till experimentell (men dansant) industri, är föredömligt nostalgibefriad. Tre av kvällens fem akter debuterade under 2010-talet. Bland dessa ryms ett exklusivt besök från den nordamerikanska kontinenten. Men det återkommer jag till lite senare.
Bland de yngre akterna hör tyska Electronic Frequeny som inleder kvällen på lilla scenen. Kicker och Oli, som de två hipsterskäggiga Brandenburg-killarna kallar sig, gör tung men melodiös dark electro. Det låter väldigt tyskt och mina tankar går till landsmännen i [:SITD:] och (förvisso belgiska) aggrotechflaggskeppet Suicide Commando. Men den unga duon har också en melodiös sida som får dem att sticka ut. Låten som presenteras som ”Friends” och avrundar deras en halvtimme långa set känns som en omedelbar hit för ett svartklätt dansgolv.
Me The Tiger
Först ut på stora scenen är årets ”popinslag” och enda svenska akt Me The Tiger. Den Falunättade trion har på kort tid blivit ett stort namn inom melodiös electropop och har spelat på flera av de stora ”Schwarze Szene”-festivalerna i Tyskland. De är en stark, energisk liveakt och ikväll är det inget snack om att de levererar! Med sångerskan Gabriella Åström i spetsen har de en mycket karismatisk frontfigur och att det finns med en gitarr i livesättningen ger dem en klädsam tyngd.
Nästa akt ut på stora scenen är tyske Daniel Myers soloprojekt Architect. Han är en av den alternativa elektroniska musikens mest produktiva personligheter och inblandad i total 19 olika bandprojekt, varav de mest kända heter Haujobb och Covenant. Med Architect utforskar han soundscapes och modern dansmusik och ikväll alternerar han mellan mixerbord, laptop och slagverk. Tolv år gamla ”Speed O.J.” är en imponerande produktionsuppvisning där vi slängs mellan mörkt, filmiskt stämningsbyggande och söndertrasade breakbeats. Snyggt, svårsmält, fascinerande och oerhört svängigt – med en apokalyptisk underton.
Apoptygma Berzerk
Det märks att Apoptygma Berzerk är höjdpunkten för många av årets besökare. Synthare i spridda åldrar har fyllt på det svartklädda dansgolvet i god tid för kvällens headlinerspelning. De norska futurepop-pionjärerna har rötterna i electro och EBM men började tidigt experimentera med andra elektroniska stilar. Ikväll kör de ett energiskt set med hög scennärvaro och trummor och livegitarrist i sättningen. Det blir generöst med hits och publiken är helt med på noterna.
För min egen del inträffar dock kvällens höjdpunkt ett par timmar tidigare: Årets mest långväga gäst Alex Reed gör sin första Europaspelning någonsin med Seeming på electriXmas. En mycket exklusiv bokning som bland annat lockar ett fåtal gäster från Storbritannien.
Spelningen på Inkonsts lilla scen inleds med Seemings allra vackraste låt – vemodiga electrogoth-balladen ”The Burial”. Alex kör setet ensam uppbackad av videoprojektioner, minutiöst iscensatta och helt i linje med estetiken och det genomgående existentiella temat.
Alex är en energisk och oerhört fängslande scenpersonlighet vars teatrala poser för mina tankar till flera av den gotiska musiktraditionens stora frontfigurer – som Peter Murphy (Bauhaus) och Chris Corner (IAMX). Att jag efteråt hör en annan besökare beskriva det som ”det sexigaste hon någonsin sett” känns fullt rimligt.
