Foto: Joel Nevrup
När True Moons debutalbum släpptes 2016 så imponerade de på kritikerna med sin uppdaterade variant av klassisk postpunk.
Bandet arbetar nu på uppföljaren men innan den skivan görs klart så passar man på att starta 2018 med två konserter – en i Stockholm (tillsammans med Riddarna, Stilla Havet och It’s For Us) och en i Göteborg (tillsammans med Tomma Intet och Ond Cirkel).
Vi skickade iväg några frågor till True Moons sångerska Karolina Engdahl (som även sjunger i Vånna Inget).
Hur långt har ni kommit i arbetet med den nya skivan?
– Vi har kommit halvvägs skulle jag säga och jag längtar efter att få göra klart resten i början av nästa år.
Hur har det gått till när ni spelat in?
– Vissa av låtarna var självklara från start till slut medans andra har vänts och vridits och nötts tills vi känt att nu är den som den ska vara. Vi har Jari Haapalainen [tidigare Bear Quartet och producent för Camera Obscura, Moneybrother, Frida Hyvönen mfl.] med oss i processen och han är en väldig tillgång när det kommer till att hitta olika nyanser och leta fram det där lilla extra.
Vad är största skillnaden mellan det första albumet och det kommande?
– På första skivan är alla instrument inspelade live utan pålägg medan den kommande är mer proddad. Vad gäller låtarna så kommer den nog gå hand i hand med första, mer eller mindre. Det flirtas ju med sånt man lyssnar på själv när låtarna skrivs märker jag, men det är svårt att säga hur det slutar förrän skivan är klar.
”På första skivan är alla instrument inspelade live utan pålägg medan den kommande är mer proddad”
Ni turnerade i USA nu under hösten, hur var det?
– Det var vår första turné i USA med True Moon så vi var glada att någon ens kom och kikade, men folk är ju överlag vänliga och peppade! Jag tycker alltid det är kul att ta sig iväg med musiken oavsett och lira i källare på punkhus och i flummiga barer. Miljöer man kanske aldrig skulle hamna i annars.
Roligaste minnet från USA-turnén?
– Jag vet inte, det roligaste är väl kanske att inte veta var man ska lira och vad som kommer möta en eller var man ska sova. Allt är ett äventyr om man ser det så. Och det är alltid fint att få komma tillbaka till platser man gillat där vi varit innan (fast med Vånna Inget då) och möta gamla känningar och så.
– Roligast var också att ingen panik utbröt trots att vi var elva personer i bussen.
Hur kom det sig att ni bestämde er för att börja med True Moon?
– Jag och Tommy [Tift, också medlem i både Vånna Inget och True Moon] ville göra något nytt, ett utbryt och ny utveckling, så det var en självklar väg som vi kände att vi behövde gå. Sen fick vi glädjen att få med Linus Segerstedt och Fredde Orevad – och även att Jari Haapalainen är med oss ibland.
Varför valde ni namnet True Moon?
– Jag minns inte mer än att det var självklart, True Moon, ljuset i mörkret.
Vilken är största skillnaden mellan att skriva på engelska och skriva på svenska?
– Det är så otroligt inspirerande och som en återuppståndelse för mig efter att ha skrivit på svenska så mycket med Vånna Inget. Som en total nyförälskelse. Att det skulle vara på engelska var det aldrig något snack om utan så var det bara, självklart, lika självklart som att Vånna Ingets texter skulle vara på svenska.
Vad har ni för planer för 2018?
– Att göra klart vår andra platta. Men vi inleder året med att lira den femte januari på Oceanen i Göteborg och den sjätte januari på Debaser Strand i Stockholm. Och sen hoppas vi på ett spelrikt och kärleksfullt år.
