HYMNs Amanda Linnér har pratat med singelaktuella Maxida Märak. Stor intervju finns att läsa nedan.
När jag ringer upp Maxida Märak är hon mitt uppe i att äta pepparkakor och håller på med att stöka runt i hemmet. Under vårt samtal blir det än mer tydligt vilken amasonkvinna hon är – auktoritär på ett sätt som är häpnadsväckande samtidigt som att det finns en ödmjukhet. Hon är inte rädd för att uttrycka sig, vilket går i enlighet med hennes musikerpersona. Det märks i Maxidas tankemönster att hon har mycket i sitt bagage och att det har format henne till att bli en reflekterande och nyanserad människa – vilket också genomsyrar hennes musik.
De flesta känner nog till Maxida som en politisk person eller “samisk terrorist” – en formulering tagen från “Backa Bak”, en av hennes mest kända låtar. I texten driver hon med uppfattningen andra har om henne:
“Aktivist, artist, en ligist. Provocerande. Hon var en samisk terrorist – eller var hon mexikan? Var det fjällen eller sta’n? Eller, uppkäftig diva? Oh bah shit – hon har barn!”
Ett citat som väl beskriver kontentan, att det helt enkelt är svårt att sätta fingret på Maxida Märak – och det är hon fullt medveten om. Det gör henne till en i hög grad intressant person, hon låter sig inte definieras eller bli placerad i en stereotyp. I nya singeln “Långsamt” får vi det ytterligare bekräftat – det finns flera delar av Maxida Märak.
Hej Maxida! Hur är läget med dig?
– Det är bra, åt jag precis en bit pepparkaka. Haha. Men det är bra, har fullt upp.
”Jag ville göra en låt som var upplyftande och peppig”
Skulle du vilja berätta lite om din nya låt som kommit ut?
– Den heter ”Långsamt” och handlar om när man kanske borde ta det lite långsamt, men att det inte går. Jag tror att alla har varit där, man blir så snurrig och är uppe i den euforiska känslan. Och det kan vara allt från en sexuell relation till en het sommarkväll. Jag ville göra en låt som var upplyftande och peppig, en låt som inte hade några mörka tankar i sig. Det är nästan en sommarfeelings-låt, och det var väl lite tanken.
– Jag släppte den kring samma dagar som jag var med i Jills Veranda och det är nästan lite kul att komma ut med en låt som bara har positiva vibes – för livet runt omkring i övrigt är ganska tungt på många plan. Det kan vara skönt att ha någonting fett upplyftande nu när det blir mörkare tider.
Absolut – den är lite mjukare och gladare än vad dina tidigare låtar är.
– Ja, den är mycket mer kommersiell, och det tycker jag är kul. Det är musikproduktionen som lurar örat egentligen och det är så jävla häftigt. Jag tror inte att gemene man tänker på det, men texten i sig är ganska rå. Jag har jobbat med en producent som heter Johan Tilly och det är en väldigt nära vän till mig. Så vi har producerat det här tillsammans och det är så kul att kunna kombinera ett mycket mer poppigt och kommersiellt sound med det råa liksom. Du tänker först att det här är enbart en upplyftande, glad och härlig låt, men om du byter ut musiken mot någonting mörkare så hade texten i sig blivit mycket mörkare också. Men det jag gillar med låten är att man får positiva vibbar mixat med råheten.
Ja, för det går ju ändå att förmedla känslor glatt även när det gäller någonting som är mer allvarligt, och att ha en positiv vibe i musiken skiftar fokus som du säger. Men gällande känslor då – tycker du det är viktigt att visa sina känslor?
– När? Haha. Det är en jättestor fråga. Alltså, menar du att visa sina känslor i musiken, i livet, till din partner eller… hur?
I musiken! Som artist tänker jag att du har en typ av idé som du vill förmedla. Är det viktigt för dig att förmedla att det finns ett spektrum i dig – nyanser – att du även har den mer råa känslan som du beskriver?
– Men absolut, för mig är det faktiskt skitviktigt. I startskottet av min karriär så blev jag känd för svenska folket genom Sápmi Sisters, dokumentärserien, och allt var väldigt argt. Det fanns en underliggande ton av ilska, och man var trött på samhället. Jag behövde få spotta ur mig en jävla massa arga texter och säga vad fan jag tyckte. De som vet vem jag är vet också att jag är en politiskt aktiv person, men att vara det och att skapa musik som också har politisk ton tappar sin effekt om du upprepar dig hela tiden.
”Jag behövde få spotta ur mig en jävla massa arga texter och säga vad fan jag tyckte”
– Så för mig så blev det definitivt jätteviktigt att sen kunna släppa låtar som också visade på att jag inte är någon jävla pk-människa. Ibland vill jag också bara stå på en klubb med en drink i handen, hångla i ett hörn, peka finger åt nån och säga: “Jag orkar inte snacka om det där nu, dra åt helvete, jag får dansa hur jag vill”. Jag har de sidorna också.
– Jag tycker själv att det är jävligt osexigt med människor som har en image som man till slut känner är påklistrad – för människor är inte sådär. Och det finns ju verkligen grupper, sådana artister, överallt i världen. Vi har dem i Sverige också, de har den där imagen stenhårt och till slut blir det ointressant, så att man bara känner: ”Jag orkar inte” och: ”Okej, ja, du är världens gangster alltså, men du kan ju knappt prata – du kan bara tala i termer”.
– För mig är det okarismatiskt, så att visa att man har flera lager ger som sagt också effekt när det verkligen behövs. När jag verkligen ställer mig där igen med näven och skriker på barrikaden då vet man att det är på riktigt, jag tycker det är viktigt. Såklart är det upp till var och en, men för mig är det så.
– Man ska komma ihåg att jag gör musik för att jag älskar musik, jag gör inte musik för att driva politik. Det är ofrånkomligt att det går hand i hand, men det är inte därför jag skapar musik – jag skapar feta beats för att jag vill dansa också.
Bra sagt. För jag tänker att det ändå är en viktig aspekt att en kan visa upp politiska budskap, men att det inte är allt en är. Det finns flera delar av en person och det blir som du säger tråkigt och onyanserat om man hela tiden måste vara en typ av person för att vi är ju inte det som människor, vi är ju mångsidiga.
– Nej, det blir tråkigt. Jag vill kunna tala ett politiskt språk till politiker, men också prata med den “lilla människan”, vanliga personen. Så att då visa på, eller ha en image som säger: ”Jag är inte en vanlig person, jag felar aldrig” funkar inte, det blir inte trovärdigt.
Till någonting helt annat nu! Jag tänkte fråga dig lite om Jills Veranda, för du var ju med där nyss, eller snarare så visades det nyligen på SVT. Hur kändes det att vara med där? Är det någonting specifikt du instinktivt känner att du tog med dig från upplevelsen?
– Alltså, det var bland det mest känslosamma jag gjort. Det var fantastiskt att vara med där. Jill är en fantastisk människa att vara omkring och vi blev väldigt goda vänner – det gjorde att upplevelsen också blev så mycket bättre. Redan från dag ett klickade vi och då var det verkligen som att hänga med sin kompis.
Vad var anledningen till det, tror du, att ni klickade så bra?
– Vi har väldigt lika grundvärderingar. Och här är det också intressant hur en människa kan uppfattas utåt sätt, för det är kanske inte folk som skulle säga att Jill Johnson och Maxida Märak känns lika, haha. Men där kan vi snacka om hur man väljer att lyfta fram sin image – jag har väldigt mycket känslorna, och mina åsikter, utanpå. Jag har gjort en grej av att utnyttja min maktposition till att kunna driva politik i många frågor, och där har Jill gjort ett val som är tvärtom, att bara visa sin musikaliska sida. Så det är inte så konstigt att folk inte tänker att vi är väldigt lika i våra grundvärderingar.
”Jag är social ensamvarg, men jag är väldigt fördomsfri när jag träffar människor”
– Sen så tror jag också att jag är en ganska lätt människa på många sätt. Jag är social ensamvarg, men jag är väldigt fördomsfri när jag träffar människor. Det är någonting som jag successivt har lärt mig att bli, jag misstänker inte folk det första jag gör för saker och ting. Jag är nog en av få som kan hantera att få dumma frågor och inte döma ut den personen på en gång – det är också en sak som man har lärt sig med åren, att det är väldigt lätt att skapa grupperingar.
– Det här är ett program där Jill vågar visa att hon har okunskap inom områden och antingen så kan du stå på andra sidan och bli förbannad över det, och då har du redan skapat en kil mellan er, eller så accepterar man att det finns kunskapsluckor. Det kan ställas en del dumma frågor eller påståenden, men du måste behandla det rätt och gå in med respekt mot en människa – och vi funkade väl där helt enkelt.
Om vi vrider tillbaka bandet lite igen till om det var någonting specifikt du fick med dig som du kände var intressant, eller var det er relation där som främst var givande?
– Ja, fast det var väl mer på ett privat plan i vår relation. Men i programmet tar man med sig att allt det man säger om Nashville är sant. Det är fantastiskt att träffa de musikerna som inte äger ett öre. De har inga tänder, kan inte betala sjukförsäkring, alla svenskar tittar på dem och skrattar, kallar dem för rednecks, och så är de hundra gånger bättre än musikerna som spelar i konserthuset i Stockholm. Sådana upplevelser ligger nära hjärtat – att få träffa sådana människor.
Så Nashville skulle du säga att det är ett ställe för dig? Kände du dig hemma där?
– Alltså. Svårt att säga om det är ett ställe för mig…
Fair enough, men vad tyckte du om Nashville?
– Jag gillade Nashville, det gjorde jag. Det fanns en intressant balans mellan överklass och underklass, det är väldigt komplext. Det är intressant med en stad som typ har countrymusiken som en religion. Alltså, att det verkligen går igenom hela staden, countrymusiken är som deras gud och det är häftigt se någonting som är uppbyggt av musik, runt musik, för musik, för att det ska finnas tillgängligt och det ser man inte på så många ställen. Allt är country.
Har du någonting som du lyssnar på just nu? Någon specifik låt eller skiva?
– Ja, julmusik! Faktiskt. Jag är en riktig julnörd. Det går säkert emot hela min image liksom, men jag nördar loss. Jag älskar jul! Jag är den som blir glad när de startar allt för tidigt, inte den som går runt och svär över det. Det är en världslig sak att folk ska bli irriterade på att det ska bli glittrigare, snällare, att det luktar bättre för att alla börjar baka – att de spelar musik helt plötsligt i gallerier och skyltfönster. Vad är det att bli upprörd över? Haha. Jag blir helt jävla tokig – det är ju bara helt underbart, för oss som gillar bling bling och ramsor.
Haha! Bortsett från julmusiken då, finns det någonting annat du lyssnar på? Eller det är bara julmusik som gäller just nu?
– Nej, klart det inte bara är julmusik, men jag har perioder där jag inte lyssnar så mycket på musik för att jag jobbar med det hela dagarna. Så jag har varit inne lite i en sån period, men jag har börjat lyssna ganska mycket på Red Hot Chili Peppers igen, deras gamla grejer. De gillade jag jättemycket på när jag var ganska liten, men nu har jag snappat upp dem igen!
”Jag har börjat lyssna ganska mycket på Red Hot Chili Peppers igen, deras gamla grejer”
Lite nostalgi där?
– Jag tycker om hela Stadium Arcadium. Låten ”Snow” är fantastisk, och ”Stadium Arcadium”.
Vad kommer vi få se av dig framöver här nu då? Har du någonting ytterligare på lager?
– Jag har ju mina spelningar här och där, som vanligt. Har ganska mycket proddtid i december. Sen så finns det ju saker som kommer till våren som jag inte kan prata så mycket om. Jag har just betat av den värsta veckan på länge, fy vilken sjuk vecka. Jag har flygit varje dag och gjort fyra olika projekt och genrepat, suttit i tv-soffor, gjort “Veranda-premiären”, släppt singel, sen till nästa tv-soffa, tillbaka till Östersund och så vidare. Det har varit kaos, så nu är det lite att göra grejer på hemmaplan.
Läge för “me time”?
– Lite så. Ska hänga med min dotter.
Jag får tacka för ett fantastiskt samtal, Maxida, och för dina svar. Du får du ha en trevlig dag!
– Ja, men detsamma! Ha det bra du! Hejdå!
