Foto: Pär Kjellén / Rockfoto
TV var annorlunda förr. När public service fortfarande hade TV-monopol så kunde de göra lite vad fan de ville. Konkurrensen var bokstavligt talat minimal och om tittarna ville ta del av rörlig bild fick de snällt tugga i sig det som Sveriges Television valde att fylla sin tablå med.
I en dagstidning från 1977 kan en läsa att SVT:s definition av ”fredagsunderhållning” då bestod av en filmad öronoperation och en konsert med ”popstjärnan” Sven-Bertil Taube. Utöver dessa två alternativ fanns det ingenting.
Under 80-talet gjorde SVT emellertid ett halvhjärtat försök att hotta upp sitt TV-utbud. Med ”halvhjärtat” menas att deras definition av ”hotta upp” var att förse alla programtitlar med minst ett Z – såsom Razzel, Kryzz, Zick-Zack, Magazinet och Rekordmagazinet. Det var även under det ”glada” 80-talet som Sveriges Television pumpade ut några så kallade caféprogram, vilka gick ut på att folk satt och fikade i en TV-studio som med lite god vilja (och ett antal öl i blodomloppet) kunde misstas för ett kafé.
Det var i denna kontext som SVT lanserade programmet Här är ditt liv, vilket gick ut på att programledaren Lasse Holmqvist ”kidnappade intressanta personer som i en TV-studio konfronterades med människor och händelser i sitt liv”. Eftersom programmet direktsändes så hade de första säsongerna så kallad ”öppen sluttid”. Med detta ville Sveriges Television gissningsvis signalera att vad som helst kunde hända. Tyvärr inträffade sällan något mer än vad som utlovades.
Programmet blev hur som helst en succé – det var folkligt och lättsamt, men samtidigt pyttelite tokigt (med betoning på pyttelite). Den 26 december 1983 var Barbro ”Lill-Babs” Svensson gäst i Här i ditt liv. Att få Lill-Babs på kroken var såklart en fjäder i mediehatten. En stor sådan, dessutom. Hon var – utan överdrift – Sveriges då kändaste människa och borde rimligtvis ha haft bättre saker för sig än att sitta och gagga med Lasse Holmqvist en hel kväll. Men av skäl som vi troligtvis aldrig kommer att få reda på tackade artisten ändå ja – lyckligt ovetandes om den förnedring som väntade. Ty förnedrad, det skulle hon bli. Det hade redaktionen spenderat samtliga spånmöten med att se till.
Det bör nämnas att Här är ditt liv-redaktionen hade svårigheter att hitta intressanta vinklar och ämnen att ta upp i Lill-Babs program. Den alltjämt sympatiska Lill-Babs hade under hela sitt offentliga liv varit bjussig nog att bjuda hem pressen så fort de viftade med ett tomt mittuppslag. Under de trettio år som passerat sedan Lill-Babs skivdebuterade med Min mammas boogie (1954) hade otaliga spaltmeter skrivits om henne och de flesta visste redan det mesta om fru Svensson.
Min teori är att Lill-Babs ville vara till lags. Hon tycks aldrig ha varit särskilt mediekåt, men som kvinna i showbiss förväntades det att en skulle vara just till lags. För Här är ditt livs redaktion innebar det emellertid problem. Vad kunde de ge svenska folket som de inte kunde ta del av i valfri veckotidning?
Samtidigt låg det en press i att programmet sändes på självaste annandagen. Svenne banan förväntade sig något extra och en räknade med miljonpublik. I ett tidigt skede var Sammy Davis Jr och Quincy Jones påtänkta som gäster då dessa enligt rykten hade lirat med Lill-Babs. Till redaktionens stora förvåning visade sig dessa herrar ha bättre saker för sig och därefter började idéerna gå på tomgång.
Till sist kläckte redaktionsmedlemmen Tony Kaplan idén att lägga fokus på Lill-Babs expojkvänner. Listan över män som Lill-Babs idkat samlag med var vid det här laget allmän egendom. ”Tänk om man kunde samla Barbros alla ligg för att verkligen förtydliga vilken slampa hon har varit” tänkte redaktionen och började med ens ringa runt till de karlar som någon gång haft ihop det Lill-Babs.
Det föll på idétagaren Tony Kaplan att ringa upp dessa män och be dem återse sitt ex inför miljoner svenskar. Med hjälp av Lill-Babs mamma Brita (aka. Stor-Babs) ska Kaplan ha fått en lista över män som ”var möjliga att få tag på” och sedan började telefonen gå varm. Utifrån ledtrådarna ”Pierre” och ”Paris” lyckades de få tag på den franska juveleraren Pierre Stossel och de fick mirakulöst nog med Lill-Babs ungdomskärlek Börje Landar (som i Barbros självbiografi Hon är jag konsekvent benämns som ”Spiken”). Kaplan lyckades övertala sammanlagt tolv män, inklusive Lasse Berghagen och Lill-Babs dåvarande fästman Rolf Friberg.
Det är med ingången att Lill-Babs är en slampa som Lasse Holmqvist går till jobbet denna morgon. Han vet att programmets klimax – dess grande finale – väntar i kulisserna, men tar fram till dess varje chans han får att påpeka hur mycket stock Lill-Babs har fått genom åren. Som sagt, TV var annorlunda förr.
Programmet inleds med att Lill-Babs kidnappas under ett luciafirande i Lund och hon ser nästan förvånad ut då Holmqvist dyker upp out of the blue. Klipp till att Lill-Babs och Holmqvist äntrar TV-studion och tar plats i varsin förskräcklig fåtölj. Holmqvist inleder sedan intervjun med att förklara vilken ”utmaning” det är att ha Lill-Babs som gäst i Här i ditt liv, ty ”henne vet alla allting om”. Som bevis för denna tes halar han fram lite tveksamma fakta gällande att Lill-Babs anno 1983 var ”mer omskriven än någon annan enskild person i mänsklighetens historia – mer än Beatles, mer än Hitler, mer än Barbra Streisand, mer än Jesus, mer än Tore Skogman, ja till och med mer än stats- och utrikesminister Palme”. Då Lill-Babs ifrågasätter detta så passar Holmqvist på att mansplaina henne och förklarar att ”det har vi mätt, förstår du”.
Även för att vara en gubbe så beter sig Lasse Holmqvist uppseendeväckande nonchalant och överlägsen gentemot Lill-Babs. Ibland är han rentav distant. Kanske är han ett barn av sin tid, eller så är hans beteende en konsekvens av att SVT hade folköl i sina läskautomater fram tills 1989 (OBS sant!). Kanske är det en kombination?
Lill-Babs ska hur som helst ha all cred i världen för hur hon tacklar situationen. Av allt att döma inser hon tidigt vilka odrägliga timmar som väntar i Holmqvists sällskap, men som det proffs hon är biter hon ihop och spelar med. För detta ska hon ha en eloge, för det är minsann inte alla som skulle klara av att bli avklädda offentligt med ett straight face. Inte för att jag på något sätt påstår att det är hennes skyldighet att hålla god min. Den rimliga reaktionen hade såklart varit att kalla Lasse Holmqvist för ”jävla gubbslemmo” och avbryta inspelningen, men jag kan förstå varför Lill-Babs väljer att stanna kvar. Jag hade troligtvis gjort detsamma.
Tillbaka till programmet. Lasse Holmqvist och hans underhuggare vet visserligen att de sitter inne på dynamit, men de måste låta kamerorna rulla i hundra minuter (!) innan de låter bomben gå av. För detta ändamål har de bjudit in några gäster som har en mer eller mindre nära relation till Lill-Babs (oftast mindre). Först ut är Året Runts chefredaktör Sven Broman som kallar Lill-Babs för ”veckotidningarna eget presstöd” och på högst oklara grunder överräcker henne ett garnnystan i guld.
Därefter introduceras Lill-Babs föräldrar Ragnar och Brita Svensson som sitter och myser i publiken (båda iförda tidstypiska glasögon stora som lagårdsdörrar). ”Om pappa har du sagt såhär: ’han är den av alla män som har betytt mest för mig.’” säger han och kan inte låta bli att tillägga ”få pappor har haft så hård konkurrens, skulle jag vilja säga”.
Efter att ha parerat Holmqvists välriktade kula så blir Barbro genast på bättre humör då hon får återse två gamla klasskamrater. Det är oklart till vems favör 80-talsmodet var, ty dessa tjejkvinnor framstår som museiföremål i jämförelse med Lill-Babs, trots att de vid tidpunkten ”bara” var i fyrtiofemårsåldern.
Efter att Lill-Babs har chit-chattat med sina väninnor så glider ännu ett antal gäster in. Bland dessa bör nämnas låtskrivaren Stikkan Andersson (mest för att han var Tomas Ledins svärfar) och sångpedagogen Nicolai Gedda (mest för att han hade ett roligt namn). Varför Nicolai Gedda var inbjuden är och förblir ett mysterium. Han och Lill-Babs hade dittills aldrig träffats och efter att ha skrattat åt Lasse Holmqvists återkommande Lill-Babs-är-en-slampa-skämt studsar han upp på scenen och sjunger en låt som inte har något som helst med Lill-Babs att göra. Att i början av 80-talet låta en kvinna – må så vara Lill-Babs – vara i fokus i en hel timme ansågs tydligen vara alldeles för länge.
Såhär fortlöper programmet. Olika gubbar kommer in och koketterar med hur väl dem känner Barbro och Lasse Holmqvist tar varje chans han får att påpeka hur många dudes som hon har delat säng med.
Efter drygt nittio minuter glider juveleraren Pierre Stossel in i en helvit hallickkostym och berättar utförligt om sitt förhållande med Lill-Babs. Nu kan en i Holmqvists blick ana att Den Stora Finalen är på väg att avtäckas, och han börjar sluddra sig igenom en lista över Lill-Babs expojkvänner. Lill-Babs skruvar lite på sig och nickar jakande, till synes osäker på vart Holmqvist vill komma med denna lista. ”Jag är inte så hemma på dem… det är lika bra att vi tittar på dem allihopa” säger Lasse och ur kulisserna tågar nu ett helt fotbollslag av buksvågrar (inklusive avbytare) in. Publiken går bananer. Lill-Babs håller masken. Lasse Berghagens söker febrilt kontakt med kameran i hopp om att synas i bild.
”Jag kanske skulle börja med att förklara en sak för dig – vi kunde bara få tag på några stycken” säger Holmqvist och skrattar självgott. Därefter börjar han presentera snubbarna i tur och ordning. Lill-Babs, som alltid har varit mån om att vidhålla en bra relation med sina ex, hälsar glatt och ger dem varsin kindpuss (utom hennes fästman Rolf som får ett knytnävsslag).
”Det här kommer att förfölja mig i hela mitt liv. Det var min första tanke när tio av mina före detta förälskelser klev in på scenen i Lasse Holmqvists TV-program Här är ditt liv” skriver Lill-Babs i sin självbiografi Hon är jag och fortsätter ”Och visst fick jag rätt. Det har förföljt mig. Jag tror inte det finns en människa i hela Sveriges land – eller hela Skandinavien – som inte efter den kvällen, annandag jul 1983, förknippar mig med bokstavligt talat en rad av män.”
Hon beskriver också hur hon där och då – i TV-studion – blev ”ledsen, sårad och förbannad”. Med all rätt. Att framställa en gäst som promiskuös hade de aldrig gjort om gästen i fråga var man. Lill-Babs äntrade studion i tron om att de skulle prata om hennes uppväxt och karriär. Istället blev hon utmålad som en slampa. Och folk skrattade.
”Just det att vi allesammans, Barbros ex-män, ställer upp i hennes TV-program visar väl vilken utomordentligt sympatisk person hon är. Kärleksförhållanden kan brista, men det är omöjligt att bli ovän med Barbro” sa Lasse Berghagen i en intervju. Och kanske var det å expojkvännernas sida inte illa menat, men som Lill-Babs själv skriver i sina memoarer: ”Kommer hela raddan på en gång, kan man inte gärna framstå som annat än lösaktig.”
Ingen skugga ska falla över Lill-Babs. Hon har levt, hon har älskat och hon har showat. Det ska gudarna veta.
Men än en gång, TV var annorlunda förr. Och tur är väl det.
