5 låtar: Missa

missa singlecover

Det har blivit dags för EP-release för Stockholmsbaserade Julia Birnbaum Rössels projekt Missa. Blå himmel – som ges ut av skivbolaget Delicious Demon – är en nittiotalsdoftande popskapelse som bland annat samplar Mauro Scocco.

I dag är det också videopremiär för spåret ”Saker tar tid” här på HYMN – en video där Missa dansar till sin egen låt i en dröm om att vara en popdiva.

Spana in videon nedan:

Som om detta inte vore nog  – Missa är dessutom gäst i HYMNs format 5 låtar där hon valt spår som betytt och betyder mycket för henne på olika sätt.

missapress5_web

Det här är en låt som påminner mig om mina tonår:

– ”The Nightingale” av Julee Cruise. När jag var 13 och heartbroken för första gången började jag kolla på Twin Peaks med pappa, med Julee Cruises och Angelo Badalamentis fina sountrack. Några år senare, i gymnasiet, fanns det två ascoola tjejer i min skola. De började komma hem till mig på morgnarna innan skolan började. De hade med munkar, jag hade bryggt kaffe som vi drack svart och så kollade vi på Twin Peaks. Så blev vi kompisar. Nu driver vi skivbolag ihop.

En låt som har inspirerat mitt sound:

– ”Död” av Dom Dummaste. Jag får jättemycket inspiration från musik som min pappa gjorde när jag var liten. Vackrast är ”Död” med hans band Dom Dummaste. Jag minns att jag kunde bli så melankolisk av att höra honom sjunga: ”Nu är jag död, förlåt, förlåt”. Texten är rak, sorgsen och fint öppen. Min EP Blå himmel handlar mycket om att acceptera det man inte kan förändra, och en sådan känsla får jag av den här låten. Det blev som det blev.

En riktigt bra cover:

– ”Torn” med Natalie Imbruglia. Mycket för att det är kul att det är en cover. Men det är en väldigt bra låt också. Jag tycker även att den här låten har den där känslan av acceptans i sig. Hon är jättebesviken och det kommer ingen peppig dramaturgisk vändning, det får bara vara som det är, men man känner sig ändå så befriad i slutet.

Den här låten gillar jag att dansa till:

– ”Man Down” av Rihanna. Jag har tjatat ut den så mycket för mig själv, men det vore en sådan lögn att välja en annan låt. Den börjar som en jävla piska och jag börjar alltid dansa till den oavsett humör.

Det här är min favoritlåt från 2017:

– ”Förlorat dig” av Frida Hyvönen. Hennes senaste album har betytt mycket för mig i år, fast den kom i slutet av 2016. Det händer mig rätt sällan att det kommer en ny skiva som verkligen blir en del av min tillvaro. Jag har lyssnat så intensivt på den att det gör ont att lyssna nu, låtarna hänger så hårt ihop med en tid. Så blir det bara med musik man älskar. Ondast gör nog ”Förlorat dig”.