Det vore ingen större överdrift att kalla Browsing Collection för ett av Sveriges absolut coolaste band. Första spelningen ägde rum för nästan på dagen nio år sedan, hemma i Skövde. Därefter har de med sitt enorma driv och otaliga rockdängor frälst publiker på festivaler som Sweden Rock och Peace & Love, och de har till och med slagit knock på Sydkorea!
För några veckor sedan kom ännu ett kvitto på bandets galna talang; ”One Time a Year” är första smakprovet från deras kommande album. Vi kollade så klart läget med gitarristen Moa Lenngren.
”One Time a Year” känns som en ny inriktning för er. Hur skulle du säga att ni har utvecklats sedan debuten Greetings from Wonderland?
– Vi känner faktiskt också att det är något nytt på gång nu, dels i och med den här första singeln, men även med varenda låt på den kommande plattan. Förmodligen beror det till största delen på att vi utvecklats som musiker och som låtskrivare. Det var ju trots allt ett par år sen vi släppte Greetings from Wonderland nu. Vi har blivit mer noggranna kring detaljer och proddat på ett roligare och mer intressant sätt den här gången, vilket också kan bero på att vi nu tagit hjälp av vår vän/ljudtekniker/producent Nicklas Eklund som fått hålla i spakarna. Så nu är det nytt, fräscht och snortajt och vi tror stenhårt på vårt sound!
Tre av bandets fyra medlemmar har varit med sedan dag 1. Den som kom in sist är sångerskan och gitarristen Mimi Brander, som tog plats i bandet för lite mer än tre år sedan, efter en turbulent tid med byten på just den positionen. Under några månader sjöng Moa till och med själv.
– Vi var nästan på väg att ge upp ett tag där. Vi fick inte tag på någon ny sångerska och sista utvägen blev att jag tog över leadsången. Det lät fruktansvärt och kändes lite skevt rent fysiskt, så när vi äntligen fick tag på Mimi såg vi ljuset i tunneln. Då klickade det både ambitionsmässigt och soundmässigt.
Genom åren har Browsing Collection – som förutom Moa och Mimi består av Nora Lenngren på bas och Carro Karlsson på trummor – hunnit med över 200 spelningar. Nyligen gjorde bandet en turné i Sydkorea, vilket dokumenterades i en hysteriskt rolig vlogg som speglar bandets humoristiska sida.
Vad var det märkligaste ni var med om på den resan?
– Något som hamnar högt på topplistan måste vara den otroligt genomtänkta och underbara toaletten som från ingenstans kör upp världens hårdaste stråle rakt upp i rumpan, med alternativet tjejknapp, om det även behövs tvättas i framstjärten… Jag undrar allvarligt om det går att beställa hem såna till Sverige!?
Vad är det absolut bästa med att spela live?
– Det måste vara den där go’a, oförklarliga känslan som kickar in ända in i benmärgen när vi står på scenen och får göra det som vi mår bäst av. Det är verkligen en speciell energi som bara uppstår där och då.
”Det är verkligen en speciell energi som bara uppstår där och då”
Har ni någon gång klivit upp på en scen och mötts av muttrande typ ”tjejer kan inte rocka” och sedan visat var skåpet ska stå?
– Oj, oj, oj… Du skulle bara veta! Skulle jag berätta om alla gånger det har hänt så kommer vi bli gråhåriga innan jag är klar. Det är nästan en underdrift att säga att det händer på 80 procent av alla våra spelningar. I början, när vi var yngre och ovetandes om branschen, tyckte vi det var väldigt konstigt och vi kände oss en aning obekväma med att behöva gå igenom samma visa varenda gång. Men nu är det dessvärre nästan standard och vi använder det istället som inspiration när vi går upp och röjer skiten ur deras fördomsfulla, inskränkta små hjärnor.
Och Moa har massor av exempel på när bandet har råkat ut för mansgrisigt beteende:
– Som alla gånger när konferencierer envisas med att det är viktigt att specificera våra kön innan vi ska upp på scen – som om det är världens mest intressanta grej! En gång blev vi presenterade med orden ”Och nu har jag fått äran att presentera något väldigt ovanligt: ett TJEJBAND!” Varpå Mimi fortsatte ”Hej, det är vi som är tjejbandet Browsing Collection, precis som AC/DC är ett pojkband…” Sen kickade vi igång och jag hoppas att han sket på sig lite grann. (skratt)
”Vad han inte visste var att vi tillsammans har 18 års musikutbildning”
– Ett annat exempel är nu senast när vi var ute och spelade. Vi hade världens mest osköna ljudtekniker som hade onödigt elak attityd samt inställningen att vi var sämst och inte kunde nånting. Han försökte prata med ”coola fraser” som vi inte skulle fatta. Men vad han inte visste var att vi tillsammans har 18 års musikutbildning och fattade direkt att han bara slängde med häftiga ord som han själv inte visste innebörden av – allt för att försöka trycka ner oss.
– Efter giget, när han insåg att vi var pissbra, så kom han fram och ba ”Fan va nice gig, va grymma ni va! Om ni nån gång behöver en ljudtekniker så ring mig” och så gav han oss sitt visitkort… Som vi sedan slängde i soptunnan!
Men det är inte bara bland konferencierer och ljudtekniker som Browsing Collection stöter på sexism. Det kommer även från andra branschmänniskor, som man tycker borde veta bättre.
– Vi har bland annat fått höra ”Ni borde spela mer på er sexualitet, då kanske ni kommer lite längre” och ”Ni får allt serverat på silverfat bara för att ni är tjejer, medan vi snubbar som faktiskt är bättre än er måste stiga åt sidan”.
Det är mycket attityd i både musiken och texterna, och ni har spelat på en del mer politiska event. Skulle du säga att ni är ett ställningstagande band eller är det helt enkelt bara sunt förnuft?
– Både och, helt klart! Av någon skum anledning har vi ända sen vi startade bandet varit allra mest noga med vad vi står för. Många band i vår generation har satsat mer på image, räknat groupies och druckit bärs, men vi har alltid sett bandet som en kanal för att få ut känslor och åsikter och kunna bidra med något bra till vårt i övrigt slätstrukna och rätt samhälle.
Vad skulle du säga är budskapet ni vill förmedla?
– I grund och botten vill jag egentligen tro att det är något slags positivt budskap, men som gömt sig bakom arga texter. För det första vill vi ju skriva om saker som faktiskt betyder något, inte bara blaj som ligger gött i mun, och för det andra så känns det så mycket go’are att få framföra låten live när det finns attityd bakom. Hur spelar man ens en glad låt om solsken och gräddtårta, liksom? Det går inte. I vår bio brukar vi peta in att vi vill bidra till allas lika värde, rättigheten att få vara sig själv och att ta vara på det vi har här och nu, via våra ledord ”Var inte en skit, våga stå på dig samt rädda planeten”.
”Hur spelar man ens en glad låt om solsken och gräddtårta?”
Därmed inte sagt att Browsing Collections låtar alltid har ett djupare budskap:
– Nej, musik handlar ju mycket om att bara få lira och ha det gött också, så självklart har vi även ett par låtar som handlar om i princip ingenting, men som kanske har fetaste riffet istället, som då kan tala för sig självt!
Moa Lenngren har så många strängar på sin lyra att hon nästan framstår som något av en arbetsnarkoman. Förutom sin roll i bandet – som även inkluderar att redigera videos och skapa allt det grafiska – är hon soloartist, spelutvecklare, musiklärare, dj, föreläsare och roddar olika kulturprojekt.
Sover du aldrig?
– Ja du, sova är inte riktigt min grej. Men jag mår verkligen allra bäst av att ha många bollar i luften. Jag tror att det är ambitionen och kreativiteten som får mitt liv att gå runt, faktiskt. Nyligen kände jag dessutom att jag behövde lite nya utmaningar så jag sa upp mig som musiklärare och började plugga programmering i Göteborg. Så nu är det ännu fler spännande projekt på gång. You only live once, som kidsen säger!
Så, när får vi höra mer från Browsing Collection?
– Plattan är jättenästan klar! Det har aldrig varit så nära som nu! Förhoppningsvis kommer den släppas inte alltför långt in på 2018, men av erfarenhet så vet vi ju att allting tar hundra gånger längre tid än vad det egentligen borde. Vi är jättetaggade på att få ut den här plattan – varje dag tills dess känns som en evighet.
Vad är det bästa med den kommande skivan?
– Det jag personligen gillar bäst är att det för första gången känns som att vi kan identifiera oss med det inspelade soundet. Ofta har vi känt att en låt är superfet live och i repan, men så faller den pladask när vi väl spelar in den. Nu känns det som att vi fått in lite extra kräm i produktionen, vilket känns kul och jag hoppas våra lyssnare kommer att känna samma sak!
Till sist: vad är ditt bästa råd inför 2018?
– Var schysst, ät dina grönsaker och lyssna på vår nya platta, då kommer resten att lösa sig!
Av ”One Time a Year” att döma är det faktiskt inte helt osannolikt att Moa får rätt – Browsing Collections andra platta kan mycket väl bli det som räddar året.
