Piteåfödda Nicolai Dunger är enligt min mening en av Sveriges mest spännande musiker. Med ett tjugotal skivor i bagaget har han rört sig över flera olika genrer, alltid med den äran, och samarbetat med storheter som Georg Riedel, Cat Power och Gart Hudson från The Band. I början av hösten släppte han sin senaste skiva, den strålande Arkebuseringen av egot.
Därför är det med höga förväntningar jag tar plats framför Nefertitis scen inför lördagens konsert med Nicolai och band. Scenen är låg i den lilla källarlokalen och stämningen intim, förutsättningarna för en magisk musikafton är på plats. Dessvärre dröjer det inte mer än en dryg minut innan mina positiva känslor inför kvällen förbytts till något helt annat.
Ganska direkt blir det tydligt att något är fel, och först har jag lite svårt att sätta fingret på vad det är. Det låter helt enkelt inte bra. Med sig på scen har Nicolai Thomas Tjärnkvist på gitarr, sin producent Bebe Risenfors på blås och keyboards, Nikke Ström på bas och Bengt Berger bakom trummorna. Alla erfarna musiker med långa karriärer men den här kvällen tycks samspelet mellan dem helt kört i diket. Det hela känns otroligt orepat. Stundtals låter det snarare som ett band på valfritt musikgymnasium än ett gäng musiker med decennier av erfarenhet. Bengt Berger missar slag, kommer ur takt och glömmer bort när låtarna ska ta slut, Nikke Ström öser på med ett stelt basspel som sällan passar in.
Kvällens setlist kommer nästan uteslutande från Nicolais senaste släpp, en skiva som är finstämd och melodiös, jazzig och utsökt. Med andra ord blir fallet högt när musiken helt saknar den finessen live. Visst finns det stunder där det glimrar till. Nicolai sjunger fantastiskt och ibland lyckas bandet faktiskt hitta ett samspel som inte skaver, men det är i allt för korta sekvenser.
När Nicolai efter den dryg timme på scen meddelar att de tar en paus för att sedan avsluta kvällen ger jag upp. Besviken och en smula frustrerad går jag ut i den fuktiga Göteborgskvällen. Förhoppningsvis delar kvällens huvudperson mina känslor och ser till att repa hårdare inför nästa gång, alternativt se sig om efter andra musiker.
