Good Harvest arkivbild. Foto: Erik Göransson/Rockfoto
Vissa dagar är sådär löjligt bra och i torsdags var det precis en sådan dag. Fina klubben Woody West hade bjudit Good Harvest från Falun och ett stenkast därifrån, på Folk, skulle Det Brinner ha releasespelning för debutalbumet. Scentiderna såg ut att passa perfekt för att hinna båda.
Good Harvest består av Hanna Enlöf och Ylva Eriksson. Båda spelar gitarr och sjunger. Det finns många likheter med First Aid Kit ytligt sett, men denna Falunduo gör definitivt sin egen grej. Bandet släppte, som första artist, nyligen sitt debutalbum på Per Gessles nystartade bolag Space station 12. En platta som jag upptäckte för bara några veckor sedan och som jag tycker mycket om. Annars fick de sitt genombrott ungefär på samma sätt som systrarna Söderberg. De gjorde en briljant cover av Joni Mitchell-låten “Woodstock” som har några miljoner visningar på Facebook.
Strax efter klockan åtta gick de på scenen, inledde starkt med fina “Pilgrim” och det blev klart från början att denna duo är minst lika bra från scen som de är på platta. Ovanvåningen på Pustervik var en perfekt plats för denna spelning och det var en väldigt fokuserad och tyst publik – med andra ord bra förutsättningar.
I början bjöds vi även på kvällens första cover: Bob Dylans “Don’t Think Twice, It’s All Right” som de framförde på ett helt fantastiskt sätt och den övergick i ett grymt snyggt medley med deras egen låt “Linger Long Enough”. Tyvärr påpekade de att de bytte låt vilket kändes lite onödigt. Övergången och stunden var vacker som den var.
Det fortsatte sedan med en bra variation där vi bland annat fick höra instrumentala “Trasten”, “Far Beyond” och “Charly”, men duon visade även att man kunde lämna genren och framförde en Karin Boye-dikt på ett mästerligt sätt. Klockan närmade sig nio när de inledde Whams “Last Christmas” och det blev den sista låten jag hörde med dem denna kväll. Jag hoppas att jag snart får möjlighet att se denna skickliga duo igen.
Det Brinner pressbild
Mina steg gick snabbt mot Folkteatern. Det Brinner skulle börja vid 21-tiden och tiden hölls nästan exakt. Det innebar tyvärr att jag missade första låten, så “Har aldrig varit där” blev den första jag hörde och det lät riktigt bra.
Matilda Sjöström hade satt ihop ett sjumannaband med skickliga musiker och de fyllde scenen på Folk på ett väldigt bra sätt. Grymma debutalbumet Så låt mig vara släpptes för en vecka sedan – denna kväll handlade självklart mycket om denna skiva och låtarna växte ytterligare ett snäpp live. Det är en av de bästa sakerna med konserter, när låtarna blommar ut fullt. Och exakt så var det denna kväll. Låtarna blommade verkligen ut och kompletterades utmärkt av Matildas fina mellansnack.
Höjdpunkterna var många och om jag bara tvingas välja två låtar att lyfta fram så väljer jag “Skål” som träffade mig perfekt och “Mareldens skimmer”. Det går dock inte att inte nämna Joakim Fritzners strålande gitarrsolon i “Sanna Sanningen” och extranumret “Du är inte värd mig” (båda från EP:n som släpptes i fjol). Tillsammans med Matildas strålande texter, syntmattorna, basgångarna, trummorna, fiolerna, körerna och allt annat lyfte nästan Folk denna kväll och vi var nog många som var mer än nöjda.
Min jacka hängde kvar på Pustervik så jag tog mig snabbt dit igen genom den gnistrande novemberkvällen. Tredje Långgatan låg stilla vid midnatt och en katt gick långsamt över gatan. Hon stannade på trottoaren och vi tittade på varandra en stund innan vi gick vidare åt varsitt håll.
