Senast jag var i Östersund kollade jag in Thoméegränd (eftersom den besjungs av Vapnet) och sen satt jag nån timma på en kinakrog och valde mellan två vägar vidare till Strömsund; E45 rakt upp eller, den antagligen vackrare, väg 339 över Laxviken.
När Gabriel och David Röhdin var i Östersund senast, det vet jag inte. Jag vet bara att Junior Brielle kommer därifrån, men att de mest hänger i en studio på Stureplan nu för tiden, och att de där skapar Sveriges kanske mest relevanta gråtpop.
Först kom ödsliga ”I luften” – spännande och musikaliskt fräsch högg den blint omkring sig som ett missförstått Storsjöodjur. Med nya släppet ”Säg aldrig ditt namn” cementeras bilden ytterligare av Gabriel och David som två fullkomligt briljanta popmakare. I låten – utan tvekan en av årets svenska höjdpunkter – möter en ung och oförstörd Jocke Berg med svårt Kungsholmskomplex åttiotalets discodansgolv ombord ett rymdskepp på väg mot förintelse.
I Agnes Ströms nygjorda intervju med brödraduon nämner de att de ser upp till Vita Bergen. Det kan de sluta med per omgående. Fortsätter de på inslagen väg är de snarare på god väg att lämna stora delar av musiksverige i bakvattnet. Nu väntar vi bara på den där EP:n det ryktas om.
