HYMNs Kristoffer Nilsson besökte Amsterdam i början av veckan och såg några spelningar. Läs om gig med The Horrors, Francobollo och Leif Vollebekk.
Amsterdam är en fantastisk stad. Att kunna gå en stund utmed någon av alla vackra kanaler eller sätta sig på ett fik i fina Vondelpark är bara några, av väldigt många saker man kan ägna sig åt. Stadens musikliv är mycket vitalt och många konsertlokaler finns i olika storlekar.
Melkweg är ett av stadens klassiska spelningsställen. Platsen har fungerat som arbetsplats sedan 1800-talet och 1920 köpte mjölkföretaget OVVV lokalerna, därav namnet. OVVV stängde fabriken 1969 och sommaren därpå skapades ett kulturcentrum som blev så populärt att det återkom även somrarna därefter. Melkweg har varit permanent sedan 1973.
Denna måndagskväll var det finbesök från England i form av Sverigeaktuella The Horrors – och det var mycket folk på plats. Platsen var Oude Zaal som tar in cirka 700 personer. Det är klassisk mark och band som exempelvis U2 och Nirvana gjorde sina första spelningar i Holland i Oude Zaal på Melkweg.
The Horrors inledde med ”Hologram” från senaste plattan V och fortsatte sedan på inslagen linje. Det var varmt, trångt och vackert. Ungefär halva spelningen handlade om den senaste plattan och i slutet bjöds vi på fina ”Endless Blue” och ”Still Life”. Det jublades rejält mellan låtarna och Faris Badwan & Co trollband sin publik på ett imponerande sätt.
När det var dags för extranummer så var jag dessvärre tvungen att gå vidare över Leidseplein i riktning mot ett annat känt ställe, men innan vi berör det så vill jag passa på att nämna att The Horrors spelar på Debaser Strand i Stockholm den 22 november och på Pustervik i Göteborg den 25 november. Det bör inte missas.
Platsen för måndagskvällens andra spelning var Paradiso, bara några stenkast från Melkweg. Paradiso har funnits ungefär lika länge som Melkweg, men var ursprungligen en kyrka som byggdes någon gång på 1800-talet. Grote Zaal i Paradiso kan vara den vackraste konsertlokal jag har varit i, men denna kväll gick jag uppför trappan till Kleine Zaal istället. Anledningen till det var att jag var nyfiken på det svenskengelska bandet Francobollo (det betyder frimärke på italienska).
Jag kom dit 22:10 och de hade precis inlett spelningen. Även här lät det riktigt bra. Francobollo släppte sitt debutalbum Long Live Life i somras och spelningen kretsade en hel del kring detta album, men vi bjöds även på flera nya låtar. Det var en fin stund med höjdpunkter som ”Wonderful” och ”Trees”. Det passade särskilt bra att se ett svenskt band med ett italienskt bandnamn i Amsterdam samtidigt som Sverige kvalificerade sig till fotbolls-VM i Milano.
Tisdagskvällen bjöd också på en fin spelning, efter en vacker dag utmed stadens kanaler. I våras fick jag tips om Leif Vollebekks album Twin Solitude och det var en platta som jag genast gillade.
Vollebekk var nyligen i Sverige och spelade bland annat på Pustervik. Eftersom jag visste att jag skulle vara i Amsterdam samtidigt som han spelade där så valde jag att köpa biljett till Bitterzoet. Detta är en av Amsterdams finaste mindre klubbar som ligger i början av Spuistraat, bara en minuts promenad från Singelkanalen.
Det visade sig vara ett väldigt bra beslut för Bitterzoet var helt utsålt sedan flera veckor tillbaka och den vackra lokalen, som delvis påminner om ett miniatyrparadiso med målade fönster á la kyrka, välkomnade både artist och publik med öppna armar. Och vilken spelning vi bjöds på!
Vollebekk uppträdde ensam och inledde bakom keyboard med ljuvliga ”Vancouver Time” och fortsatte sedan med att alternera mellan akustisk gitarr, elgitarr och keyboard.
Höjdpunkterna var många och jag vill inte rabbla låtar, men det är omöjligt att inte nämna fantastiska ”East Of Eden” som han framförde tillsammans med sin Fender Stratocaster.
Spelningen handlade mycket om spår från Twin Solitude och den sympatiska kanadensaren bjöd även på några historier och låtar från en period när han bodde på Island.
Det var en kväll när allt klickade mellan artist och publik – Vollebekks första utsålda konsert under Europaturnén lär varken han eller vi i publiken glömma. Det var så oerhört fint och det blev en perfekt avslutning på denna vistelse i en av mina absoluta favoritstäder.
