Medan Göteborgs mediabourgeois vimlar på Hoki-Moki eller hittar sig själva i en skål vårrullar serverad med ett gött risvin från baksidan av Himalaya, sjutusen solar, händer det intressanta saker bakom cisternerna ute på raffet. Åtminstone tycks Boxarens nya EP Bak i tiden emanera från just sådana platser; karga, ensliga punkter mitt i det högpresterande välfärdssamhället.
Gåtorna är flera när det kommer till Boxaren. Dels hur hans underfundiga rocklåtar på släpig Tynneredska, á la mästerpekoralen Björn Rosenström eller, hellre, en kraftigt berusad Håkan Hellström, undgått så många. Dels hur hans utgivningstakt kan vara så i överkant speedad (två EP:s och en fullängdare bara i år) utan att det i någon väsentlig utsträckning drabbar slutresultatet.
Så även om vi knappt har hunnit lyssna in oss på kryptiska BOXAREN & De Utvalda, med sina 5 pistolpunkiga 1:50-dängor – är det alltså nu dags för nytt material från den urgötebosska traspoeten.
Och det låter ungefär som vi vant oss vid. Den blytunga ljudbilden, färgad av älvdalens koldioxidhalter och höga självmordsantal, dominerar således. Men en viss musikmässig uppluckring gentemot fullängdaren Pussel kan ändå skönjas. En spattig, ondsint synth tillåts härja fritt, som i ”Riv ut mig” – där den för tankarna till ett bedårande knarkparty. Nic & The Family spelar live och Charles Bukowski dansar fylledans med byxorna nere på halva röven.
När vi ändå pratar synth/orgel bör vi väl också nämna ”Älven”, EP:ns i särklass bästa låt. En skimrande, The Doors-doftande bluespärla full av tång och snurrig psykedelika. Boxaren och hans rövarband sträcker ut arbetarlabbarna mot svensk progg och ett frisinnat sent sextiotal i en fullkomligt magisk låt som mest av allt liknar ett påtänt jam som ingen, framförallt inte lyssnaren, vill ska ta slut. Se och lär, Den Stora Vilan och alla andra utsvängda byxor i stan.
Det nedsvärtade flummet fortsätter sedan på ”Vampyr”, med sin maniska flöjt, och dör inte ut förrän på avslutande ”Önskebrunn”. Här låter Boxaren återigen mer helgjutet deprimerad och robust. Som om han sålt själen och bränt pengarna på Blöta Lövet. En blandning av Tom Waits och Roffe Ruff.
Ute på Mariaplan blåser en isande kall västan.
[Mile Runner Records, 17 november]