Vintagehandlaren Sam Knee har samlat hundratals tidigare opublicerade bilder på kvinnor från undergroundscenen mellan 1978 och 1993. Detta i nyligen utgivna Untypical Girls – Styles and Sounds of the Transatlantic Indie Revolution – en bok som dessutom bjuder på intervjuer med några av den tidens mest betydande indiemusiker.
En pressrelease om en bok sprängfylld med obskyra bilder på hjältar som The Slits, Bikini Kill, Babes in Toyland, Bratmobile, Lydia Lunch, Siouxsie Sioux, Courtney Love och Kim Gordon väckte naturligtvis mitt intresse, så jag bestämde mig för att ta reda på mer.
Foto: Ben Tecumseh DeSoto
Sam Knee har arbetat med secondhandkläder i trettio år. Vid sidan av detta skriver han böcker om efterkrigstidens motståndskultur; om mode och subkulturer. I A Scene In Between: Tripping Through the Fashions of UK Indie Music 1980-1988, som kom ut 2013, skildrar han den tidiga brittiska indiescenen ur ett musik-, kultur- och modeperspektiv.
”Jag tycker ändå att åttiotalets indiescen var relativt balanserad och inkluderande”
– Efter att jag gjort A Scene In Between kände jag att det blev lite väl mycket håriga indiekillar i läderbyxor, berättar Sam. Det var ju i och för sig coolt, men jag tycker ändå att åttiotalets indiescen var relativt balanserad och inkluderande – inte så mycket ”machorock”. Så jag ville göra en bok om enbart kvinnor, här i Storbritannien men också i USA, och porträttera tvåvägsutbytet emellan kontinenterna – hur denna tid förändrade både secondhandaffärsmodet och gitarrstilar.
Sagt och gjort. Sam började planera för boken Untypical Girls som förutom bilder på musiker innehåller foton av fans och publik samt ett antal intervjuer. Slutresultatet kan ses som ett tidsdokument från en era där punk blev till postpunk men också en historieskrivning om födelseåren för indiepop, shoegaze och så småningom grunge och riot grrrl. Ur ett vidare perspektiv är boken en fin hyllning till den tidens unga kvinnor som vägrade foga sig efter normer och ideal.
– Jag gjorde en lista på alla band som jag borde ha med, musiker som jag ville intervjua och skrev ner de städer vars scener varit relevanta för kvinnliga indiemusiker – Glasgow, Olympia, Washington DC och så vidare. Sen utgick jag från det; grävde djupt på nätet, frågade vänner och vänners vänner, musiker, fanzine-redaktörer och så. Plötsligt hade jag över 2000 tidigare opublicerade foton att välja på. En hel del av bilderna inkluderade även män, så jag fick helt enkelt klippa bort dem, svarar Sam på frågan om hur han hittade alla de fantastiska bilderna.
Några av de musiker som intervjuas i boken är Gina Davidson från Marine Girls, Erin Smith från Bratmobile och Kira Roessler från Black Flag. Sam framhåller den sistnämnda som en av de viktigaste att ha med.
– Det var väldigt roligt att få intervjua Kira Roessler. Hon var ju en av väldigt få kvinnor som var involverade i den amerikanska underground/punk-scenen under mitten av åttiotalet – så jag tyckte att hennes perspektiv var mycket fascinerande att få in. Samma sak gäller Julie från Pussy Galore ett par år senare. Jag är också ett stort fan av deras musik – så på det sättet har boken tagit riktning efter min egen personliga smak.
Kim Gordon. Foto av Dave Rick
Om du hade fått drömma helt fritt – vem skulle du då ha velat intervjuat för boken?
– Kim Gordon, så klart! Hennes stil och attityd hade en stor inverkan på den brittiska indiescenen, men hon var också den första som många inom den tidiga amerikanska riotgrrrl-rörelsen bekantade sig med. Så ur ett transatlantiskt perspektiv var hennes inflytande enormt. Jag kontaktade Kim, men hon hade tyvärr inte tid att vara med.
Varför har du valt att sätta 1993 som slutår?
– För att scenen i mångt och mycket var död 1993. De flesta band hade antingen splittrats, sålt sig kommersiellt eller stagnerat och blivit irrelevanta. Machorockkulturen kom tillbaka, som om punken aldrig hade hänt.
”Machorockkulturen kom tillbaka, som om punken aldrig hade hänt”
Finns det några mer samtida kvinnliga artister som du tycker har förändrat musikvärlden?
– Jag har tyvärr ingen aning eftersom jag inte direkt lyssnar på musik som givits ut efter det sena åttiotalet. Det gör livet lite enklare att förstå på något sätt.
Just nu håller Sam Knee på med att sätta ihop en amerikansk variant av A Scene In Between där den tidiga amerikanska indiescenen ska sammanfattas på liknande sätt som i den brittiska upplagan.
– Den kommer ut nån gång inom de närmsta två åren, lovar han.
