Den relativt nya klubblokalen Kraken i Slakthusområdet i Stockholm bjuder ikväll på en brännande het hiphop-akt från New York. DJ-gänget har fått igång publiken som dansat sig behövligt varma med tanke på den iskalla novemberkvällen. Genom att kika ut över folksamlingen ser man att artisten som ska spela inte är en mainstreamartist. Publiken är ung och politiskt medveten, precis som Princess Nokia. Princess Nokia är en blandning av emo och nörd i ett hiphop-skal. Hennes texter är raka och lekfulla, underfundiga och politiska.
Nästan en timme efter av arrangörerna utsatt tid anländer Princess Nokia, men det är värt väntan. Strax innan klockan 22 rusar hon in, full av energi och publiken går i taket. Hon är klädd i en typisk outfit för en hiphop-artist från USA; en matchade tracksuit och sport-bh och det utsläppta håret är stylat med flickiga hårspännen. Hon öppnar stort med den mest lyssnade av hennes låtar, ”Tomboy”. När hon kliver närmare de utsträckta armarna låter hon kroppen falla över och surfar över sina fans.
De kommande 20 minutrarna är varma och nästan extatiska. Hon river av min personliga favorit, ”Brujas”, där hon rappar om häxkonst, att vara häxa och sin mixade etnicitet. Stämningen dalar i takt med att de kändaste låtarna är spelade. Jag flinar dock fånigt glatt när hennes DJ spelar ”Wait and bleed” med Slipknot.
Det unika med Princess Nokia är stilmixen. Hon är inte bara pojkflicka, det är tvärtom väntat, även hennes paussnack om att närvarande män i publiken inte ska visa aggressivitet mot kvinnorna i publiken känns väntat. Det som däremot är oväntat är kombinationen av nörd och emo, häxa och pojkflicka (med emfas på flicka) – och sylvass rappare.
Princess Nokia är en viktig röst i den samtida politiska hiphopscenen. Hon är nyskapande, intressant och rappar utsökta fraser som ”my lil’ titties and my fat belly”.
Arkivbild från Razzmatazz 2017-10-12
