Enmansprojektet CO SONN, med bas i Vänersborg, släppte nyligen sitt officiella debutalbum VBG Trash Ensemble Vol. 1. Och den 9 december gör Casper Tengberg sin första Stockholmskonsert – platsen är Melodybox och scenen delas med Rome Is Not A Town och Mankind. Det blir smutsig rock’n’roll för hela slanten.
VBG Trash Ensemble Vol. 1 ges ut på kvalitetsetiketten Lazy Octopus och består av 12 lågbudgetlåtar, inspelade nattetid och remastrade av Hans Olsson Brookes i Svenska Grammofonstudion. Casper är nöjd med slutresultatet, men kan inte sätta fingret på sistnämndes roll. Han har dock uppmärksammat en detalj: ljudnivån.
– Det låter högre! Jag var lite orolig, vet inte ens vad mastring betyder och jag hade inget att säga till om. Men det är som att volymen dragits upp, skrattar Casper och förtydligar att stökig musik är den bästa musiken.
Jag träffar Casper utanför Crippas vid Chapmans Torg; han är aningen försenad på grund av tågstrul och Göteborg får sin första känga. Att lämna Vänersborg för västkusten är inget alternativ (om en säger så). Hur som helst har skivkontraktet med Stockholmsbaserade Lazy Octopus öppnat dörrar och musiken – nya låtar spelas in dagligen – har fått bra spridning på Spotify de senaste veckorna.
Hur kommer det sig att det blev Lazy Octopus?
– Jag skrev till Punk Slime, eller vad de heter och sen kontaktade jag inte fler. Sen tänkte jag ”äh, får skriva till någon mer”, och då blev det Lazy Octopus. Jag överanalyserar inte saker, det får bli som det blir och jag tror att Lazy är ett bra alternativ.
Casper ställer sig dock frågande till om grundaren Sebastian Fors verkligen existerar.
– Jag har inte pratat med Sebastian någon gång. Jag har däremot haft kontakt med Edward [Eriksson], men jag vet inte ens om de är riktiga personer. Det är härligt med internetkontakter, skrattar Casper. Men de verkar grymma och peppade.
Foto: Samuel Isaksson
Om en månad väntar Stockholm – en stad som Casper saknar relation till. Han ser dock fram emot spelningen.
– Jag var i Stockholm som nioåring med min farmor och farfar. Jag skulle ha spelat där med Kristoffer Bolander [Holmes] som är med på skivan, men det blev aldrig av. Men vi har varit i Tyskland på tre turnéer. I Sverige har jag aldrig varit längre bort än Trollhättan, konstaterar Casper. Allt började förresten med att jag spelade trummor i Kristoffers band, sen gitarr.
Casper har bara trevliga minnen från Tyskland och förklarar att det är relativt lätt att fylla landets mindre scener. Hans bild av Sverige är mer diffus.
– Har ingen koll på hur det är att gigga i Sverige… Jag har spelat noise och då har det inte varit någon publik.
Han fortsätter:
– Att dela scen med Rome Is Not A Town ska bli skitkul, de har ju spelat hur mycket som helst. Det ska bli fett. Nu ska man spela först och vara bättre än dem, det blir inte lätt, skrattar Casper.
Blir det solo eller med band?
– Jag har fixat ett band: en jazztrummis och en basist som lirar gura. Vi har repat en gång, det gick ganska bra.
* sedan denna intervju har trion repat två gånger till
Även om Stockholmsspelningen är ett kvitto på framgång, vill Casper hålla låg profil och han upplever inte att han gör musikkarriär.
– Äh, det gör jag verkligen inte. Jag vet inte, det är kul att spela. Hur gör man karriär förresten? Jag har ingen aning.
”I så fall är det någon annan som kallar det karriär, för mig är det bara livet”
Det bara händer. Imorgon är det Skavlan som gäller.
– Då får det hända, jag kommer inte att märka det ändå. I så fall är det någon annan som kallar det karriär, för mig är det bara livet. Jag vet inte vad jag ska svara.
Men du spelar in dygnet runt?
– Ja, för att slippa göra annat. Det har blivit en sjukdom, jag spelar in hela tiden. Jag vet inte vad jag ska göra annars, vet knappt hur det började, men det finns inget stopp.
Casper förklarar att han använder en Zoom-handmick för att spela in låtar. Han fick den av en kompis.
– Jag började med att spela in gitarr, sen trummor och sen allt möjligt.
Efter att Casper letat reda på datumet på Bandcamp står det klart att han släppte sina första låtar som CO SONN den 1 oktober 2015. Det är med andra ord två år sedan.
– Jag lyssnade mycket på Jay Reatard, ”fan, varför gör jag inte det här?” Tror inte att han ansträngde sig så jävla mycket och det gör inte jag heller.
Han utvecklade dock ett grymt popsinne, medan Reatards handlade om att bröta så in i helvete.
– Ja, Reatards är fetast. Debutskivan går inte att tröttna på, den är helt sjuk.
Reatards debutalbum Teenage Hate släpptes på Goner Records 1998 och är en hörnsten inom modern punkrock. Casper väljer att lyfta fram låtarna ”When I Get Mad”, The Stooges-flirtande ”No One Stands Me” och ”I’m Gonna Break Down”. Dessvärre avled Jay Reatard i januari 2010, endast 30 år gammal. Det är dock inte bara garagerock som fängslar Vänersborgssonen, långt ifrån ska det visa sig.
– Ett band som jag alltid glömmer att nämna är Popsicle, de är fan bäst!
Casper hyllar ”Popcorn” som bandets bästa låt, men prisar samtidigt debutalbumet Lacquer – släpptes 1992 – som en riktig klassiker.
Andra tips inkluderar Oblivians, Parquet Courts, Oh Sees och Brainbombs.
– Förr lyssnade jag bara på dålig metal, asdålig metal för att vara riktigt ärlig. Annars har det varit vad som helst. Cornelis, Fred Åkerström, vidare till Smurfhits. Jag har aldrig brytt mig, bara det är ljud.
– Jag har börjat köpa vinyler med folk som bara sjunger visor, de sjunger inte ens, de bara pratar… Musik gjord av gamla människor som lever i stugor.
Hur låter musik gjord av gamla människor i stugor? [SKRATT]
– Jag vet inte, typ som field recordings. De nynnar en saga, jag vet inte om det kallas något speciellt. Hur som helst hittade jag några skivor på Music Lovers Records senast jag var i Göteborg. Köpte även en Uran-t-shirt till en polare.
”Jag är sällan i Göteborg, det finns inte så mycket att ha här”
Besöker du mycket skivbutiker?
– Nä, absolut inte. Det händer knappt. Jag är sällan i Göteborg, det finns inte så mycket att ha här. Förr åkte jag på mycket straight edge och hardcore-spelningar, men det dog ut. Truckstop brukar ha sånt som jag tycker är kul, det är ett skönt ställe. Pustervik och sånt pallar jag inte, det är bara hetsigt. Allmän stress bara.
– Ett tag drog jag på Pusterviks alla spelningar när jag inte hade något att göra och inte orkade spela in. Såg saker som jag inte ens gillade och det lärde jag mig mycket av. Nu är det bara dyrt och tidskrävande att gå på spelningar. Det är tråkigt att vara i Göteborg.
Vad är det som är bra med Vänersborg?
– Fan, var ska jag börja? Det finns inget som har öppet dygnet runt, påpekar Casper med ett leende.
Du gillar lugnet helt enkelt.
– Fast lugnet kan bli för lugnt. Där jag bor, vid slussen ungefär, där båtarna slussas ut i skogen, händer det inte så mycket alltså.
Casper berättar att han bor i en gammal personalbostad – en etta i ett nedlagt mentalsjukhus.
– Det har varit som ett parallellt samhälle, det fanns bageri och allt möjligt. Det är lite speciellt, mitt ute i skogen.
Jag vet inte vad som fått Casper att intressera sig för skelett och det makabra, men hans boende kastar nytt ljus över motiven som pryder flera av hans skivomslag. Han har släppt otaliga skivor på Bandcamp. Omslagen gestaltar allt från en kristen dödsmössa till suddiga bilder från en övervakningskamera.
Vem har gjort VBG Trash Ensemble Vol. 1-omslaget?
– Det är min syster [Emelie Tengberg], men jag har gjort 0521-skelettet. Hittade en bild på internet som jag gjorde om. Annars har hon gjort det mesta. Jag kan skicka bilder som jag har gjort och så vektoriserar hon på datorn. Jag fattar inte hur hon gör, men det blir grymt varje gång. Hon har gått mediakommunikation och är grym att ha med. Jag skriver och så löser hon allt på en kväll.
Vad är det som fascinerar med skelett?
– Skelett är goa, de ser balla ut… Det är synd att alla är så balla på insidan fast vi har en massa töntigt kött och skit över, skrattar Casper. Skelett är äkta.
Foto: Samuel Isaksson
För tillfället jobbar Casper på en biograf i Trollhättan. När han slutar vid 00.00 bär det oftast av till replokalen.
– När jag kommer hem från Trollhättan mitt i natten, så går jag till repan och spelar in tills klockan blir fyra, sen blir man trött och så går man en timma i skogen. Du kan tänka fritt, hade det varit i Göteborg så hade det varit upplyst och en massa störande intryck: Folk, skit och en massa bråk.
”Jag jobbar inte för att jag vill, det är för att ha råd med en replokal”
– Det är begränsande att bo i en småstad och det kan vara bra. Vill man chilla så är Vänersborg perfekt, men jag kanske flyttar någon dag, det vet man inte. Fan, jag hade kanske haft för kul i Göteborg, ler Casper. Man behöver inte göra så mycket. Jobba lite, få in lite pengar, panta lite burkar. Jag jobbar inte för att jag vill, det är för att ha råd med en replokal.
Det låter som en avslappnad tillvaro. Blev du överraskad när Lazy Octopus svarade?
– Ja, verkligen, fattade ingenting. Jag kommer ihåg att jag tänkte ”ja, det kan jag väl göra”. I början var jag riktigt peppad, sen när jag lyssnade igenom grejerna, så frågade jag mig om det var tillräckligt bra.
Du tänker på musiken som skulle släppas?
– Precis! Jag hade 23 låtar och det blev 12 på kassetten. Jag kunde inte sluta göra låtar heller, det går att fylla en kassett med hur mycket som helst. Är det en timme och trettio minuter på en kassett? Men riktigt så blev det ju inte.
– Förut har jag bara lagt ut låtarna på Bandcamp och har verkligen inte brytt mig om någon lyssnat eller inte. Allt har varit så lätt, nu är det mer uppstyrt. Jag har även tänkt att jag måste tillfredsställa skivbolaget, för de har valt ut mig, så nu måste jag vara bra, men det har jag släppt nu. Jag pallar inte att leva upp till något, konstaterar Casper. De har signat mig för att de tycker att jag är bra, då behöver jag inte fundera en massa eller vara orolig.
Varför blev det kassett?
– Vinyl är nog för dyrt! Trodde att det bara skulle bli ett digitalt släpp först, så detta är en bonus. För mig är det inte så noga.
Det börjar fyllas på med folk på Crippas och i högtalarna hörs ett gubbigt bluesriff. Jag gissar att det är Eric Clapton.
”Jag spelar tills det låter sjukt och när det är tillräckligt sjukt börjar jag spela in”
Hur går det till när du spelar in?
– Då har jag nog en idé från början, tänkt på någonting. En trumgrej eller liknande. Spelar ju trummor på gitarren ibland. Egentligen vet jag inte hur man spelar gitarr, kan inga tekniska grejer eller liknande. Jag spelar tills det låter sjukt och när det är tillräckligt sjukt börjar jag spela in. När jag blir upphetsad är det bra, och det händer ganska ofta. Jag är inte så svår att tillfredsställa, det behöver bara vara högt och hetsigt. Der är nog därför det blir så mycket inspelat, för jag är peppad på allt som jag lirar.
– Det blir låt efter låt, baserat på ingenting. Ibland har jag bara ett riff och så får jag se vad som händer. Jag bara tar tag i gitarren och glömmer bort allt runt omkring.
Casper förklarar att det mesta inom dagens populärkultur ska låta perfekt, även om målet är att vara grötig. CO SONN använder inga filter – det är rå garagerock inspelad på enklaste vis. Äkta DIY-mentalitet. Musik av detta slag får mig att fortsätta grävandet efter nya artister och band.
– Jag orkar inte att det blir för stort, men det är kul att folk är peppade. Singeln ”Rewind” har exempelvis hamnat på en massa spellistor, inklusive en P3-lista. Det är givetvis kul.
– Jag har nog aldrig lyssnat på P3, men det är ändå smickrande. Det är sjukt som fan att folk lyssnar.
Men det blir fler släpp om en ska tro titeln?
–Ja, jag har redan spelat in en massa. Jag spelade in tre nya låtar igår och tre dagen innan. Inatt ska jag nog lägga sång på några spår. Jag vill ju bara lägga ut allt på Bandcamp hela tiden. Det finns bara möjligheter, småskrattar Casper.
