I femte delens av HYMNs serie med spellistor på tema alfabetet har vår skribent Krister Bladh precis som vanligt samlat ihop ovanliga fynd från sitt musikarkiv. En del av dem minns han knappt själv längre, och just det är kanske tjusningen med att ha ett fysiskt arkiv – vare sig det rör sig om plattor eller filer – att kunna gå tillbaka och återupptäcka och bli kär igen.
För er som har glömt konceptet bakom vår sporadiska serie, så handlar det om att återupptäcka mp3-filer på min externa hårddisk – där i princip all musik jag har ligger samlad. Den här gången börjar alla artister på U. Mycket av det har jag bara lyssnat igenom en gång, trots att kvalitén absolut meriterar både en andra och tredje lyssning. Om inte det är anledning nog att lyssna på denna spellista så fundera ett tag över vad det är streamingtjänsternas listor erbjuder.
På Spotify kan du hitta listor med ny musik, musik som passar en viss stämning eller socialt sammanhang. Som om stämningar och socialt umgänge liksom var samma för alla typer av människor från alla bakgrunder och kulturer. Det sägs att vem som helst kan göra sin egen musik idag och lägga upp den på t.ex. Spotify och bli världskänd över en natt. Bara musiken är bra nog. Men det stämmer inte. För de flesta kostar det pengar eller procentsatser av intäkterna att ens få upp musiken. Förlagen och streamingtjänsterna har bara ersatt skivbolagen. Det är dem som utövar makten idag. De väljer noga ut låtar för att passa in i de mest populära spellistorna. Det är så man kan slå igenom idag: genom att räkna ut vad dessa redaktörer letar efter.
Precis som under FM-radions storhetstid så formar tjänsterna och infrastrukturen innehållet. Men har vi bett om just dessa spellistor? Och låtar folk tenderar att skippa tas snabbt bort från listorna igen. Det är alltså näst intill omöjligt att hitta din nästa osannolika musikhjälte genom en spellista. Du kommer aldrig vara den som är först med att upptäcka något.
Istället hade jag velat lyssna på listor, eller varför inte album, som är utvalda just för mig (inte för massan) för att någon gillar det eller ser en kvalitét i musiken. Det kan en lista som denna erbjuda. Det är inte 99% sannolikt att du kommer att tycka om allt på denna lista. Kanske inte ens 50%. Men finns en god chans för att du hittar något du aldrig har hört talas om.
The United States Of America – ”Osamu’s Birthday”
USA är fantastiskt, i alla fall om man menar det United States of America som bildades i Los Angeles på slutet av 60-talet. Donald Trump hade hatat detta rockband som inte ens spelade på gitarrer. Deras version av rocken var influerad av klassisk musik och låtskrivaren Byrds inblandning i Fluxus-rörelsen. Bland annat använde man en ringmodulator, som tidigare dykt i några av Stockhausens stycken. Resultatet var ett album som blev föregångaren till proggen och har influerat alla från Primal Scream och 14 Iced Bears till Broadcast. Detta är ett bonusspår från återutgåvan.
Usé – ”C’est Si Lisse”
Usé var ett soloprojekt för Nico Edouard, som kom ut i form av ett minialbum på franska DIY-etiketten Born Bad. Som mycket annat på skivbolaget låter det som en blandning av punk och electronica med en inneboende ilska mot samhället. Av en slump visar det sig att artistnamnet möjligtvis står för United States of Electronica. I presstexten står det också att Nico en gång blev överkörd av en bil när han låg och sov i sitt tält på en festival. Det hade till och med jag blivit arg av.
The UV Race – ”Mash”
Ett australiensiskt punkband som var lika influerade av The Fall som Beat Happening. De hann med att göra fyra album, men den här låten kommer från deras andra singel som heter ”Malaria”. Inspelad av Mikey Young, som på den tiden spelade i Eddy Current & the Supression Ring men idag är en flitigt anlitad producent och mastringsexpert för artister runt om i världen.
The Undecided? – ”Make Her Cry”
Genialt bandnamn med en minst lika öronbedövande låt. Tack vare sitt fantastiska driv har den dykt upp på många samlingar. Jag hörde den först på Mindblowers, som är en riktigt gammal samling när vi snackar garage. Den kom till och med ut innan jag föddes. Låten i sig är från 1966 och släppt på ett litet bolag.
The Upper Hand – ”Real Appeal”
Den här låten är ett av undantagen i min digitala samling, på så sätt att jag upptäckte den genom att lyssna på ett fysiskt exemplar. Efter att jag köpte den såg jag till att jag också hade en mp3 av låten, då jag oftast plockar låtar från hårddisken innan jag ska spela för att testa vad som låter bra ihop. ”Real Appeal” är en soullåt som går hem på vilket dansgolv som helst, trots att den knappast skulle kunna kallas northern soul.
The Utopias – ”Girls Are Against Me”
Här har vi å andra sidan en riktigt northern-klassiker, med en prislapp på runt 1500 dollar. Med andra ord har den gjort sig förtjänt av en plats på samlingsserien For Millionairs Only. Om bandet verkar det inte finnas någon vidare info, men vad gör det när låten är så fantastisk.
The Unusual We – ”Topanga Canyon”
Sunshine pop, eller softrock som svenskarna brukar kalla det, är en genre som är hatad av många. Och det är förståeligt om man tänker på den enorma mängd muzak som spelades in av studiomusiker på 60-talet – till största delen var det covers av låtar på topplistorna. Men det finns minst lika många okända album med häpnadsväckande produktioner och låtar lika välskrivna som halva Pet Sounds. The Unusual We producerades av Gary Zekley och den här låten spelades också in av ett annat av hans hobbyprojekt, The Fun & Games.
Unknown group – ”Figures of Clay”
Ja det är sant, flera låtar på min hårddisk är av okända artister. Något som gav mig huvudbry förr, eftersom last.fm automatiskt ignorerade spår med taggen ”unknown”. Många av dessa spår kommer från samlingar och var tidigare outgivna, varför det inte finns någon information om vem artisten var. Den här fina garagepop-låten hittar man till exempel på New England Teen Scene…UNRELEASED!
The Us – ”Just Me”
En av de absolut bästa låtarna jag har hört på en samling och som aldrig släpptes när det begav sig är gjord av The Us. De var signade till amerikanska bolaget Autumn där bland annat The Beau Brummels och The Mojo Men låg. Den heter ”How Can I Tell Her”, men är alldeles för sorglig. Så ni får hålla tillgodo med vad som antagligen skulle ha blivit a-sidan på singeln. Och den är inte så pjåkig den heller.
Unrest – ”Make Out Club”
USA i början av 90-talet var en lyckosam period för många små gitarrband. Det som tidigare varit en independent-rörelse eller college radio-musik förvandlades till den alternativa rocken. Unrest släppte skivor på flera av de nya, mellanstora bolagen: Sub Pop, Matador, 4AD etc. Innan det drev sångaren Mark Robinson sitt egna Teenbeat Records. Där släpptes bl.a. denna tidstypiska singel.
Ultradjur – ”Vaulting Into Penthouses and Beyond!”
På MySpace upptäckte man otaliga nya band, genom att kolla igenom favoritbandens vänner. Ultradjur var säkert vänner med Sea Lions eller liknande. Musikaliskt är det i alla fall väldigt likt. Vem hen var får vi nog aldrig veta dock.
The Untamed – ”Trust Yourself a Little Bit”
The Untamed var en brittisk modgrupp centrerad omkring sångaren Lindsay Muir. Låten var b-sida på deras femte singel som endast släpptes i Tyskland, där de var relativt populära. Det är ett fint exempel på deras något jazziga sound.
The United 5 – ”I’ve Met a Girl”
Ännu en beatgrupp som släppte skivor i Tyskland, de här kom istället från Holland. Mycket mer än så finns inte att hitta om bandet men låten finns det åtskilligt att säga om. Fantastiskt moody.
United 4 – ”She’s Putting You On”
En kort i jämförelse med förra bandet, men oj vilket sound. Den här låten är ganska känd på northern soul-klubbarna och faller speciellt dem som gillar s.k. oldies i smaken. Den släpptes på ett litet bolag 1965 och finns på flera samlingar.
Unknown Female Vocalist – ”You’ll Always Be In Style”
Ännu en okänd artist, denna gång en soloartist. Egentligen är det ju ett helt band som spelar men på 60-talet brukade man bara använda vokalistens namn om det inte rörde sig om en rockgrupp. Här gör sångerskan en fantastisk version av en soullåt som idag är med känd i Sid Barnes version. Då handlade det mest om vem som kunde få en hit först.
Uzi – ”Morning Train”
Idag kan det tyckas ironiskt – eller inte ens det – att ett band från Israel heter uzi, ett automatvapen som först tillverkades i Israel och fick sitt namn efter uppfinnaren Uziel Gal. Det här bandets sångare hette faktiskt också Uzi så helt fel är det kanske inte. Med den här låten fick de internationella framgångar, precis som vapnet fick.
The U.S. Males – ”Open Up Your Heart”
Amerikanska surf och rockbandet The Coastliners från Kalifornien bytte namn för sin sista singel, där de försökte sig på en slags radiovänlig psykedelia. Skivan släpptes på orange vinyl, men trots alla gimmickar blev det en flopp. Synd, för det är en grym låt.
Union Jack – ”Lady Masham”
Trots det anglofila namnet är detta ett holländskt band som släppte två egensinniga singlar på olika minibolag. Båda präglas av ett melodiöst basspel som, till skillnad från den mesta pop och rock som släpptes på 60-talet helt saknar rötter i bluesen. Låten tycks handla om dottern till en engelsk adelsdam som hamnat i trubbel, som man sa på den tiden.
The Ugly Beats – ”Sombras”
När det här Texasbandet var toppen kunde de nästan mäta sig med sina hjältar, inräknat The Bad Seeds. Här gör de en cover på Los Nivrams legendariska låt ”Sombras” som betyder skuggor på spanska. Kul med tanke på att ”Nivram” från början var en låt av The Shadows. Låten kommer från en EP som idag är extremt dyr. Bättre då att satsa på The Ugly Beats.
The Unwed Teenage Mothers – ”Wait (I Don’t Wanna Be Alone)”
Ibland är en skiva så bra att man bara vill höra den igen. Det fattade UTM när de släppte sin debut, som är så kort att hela albumet fick plats på ena sidan. På andra sidan kommer hela albumet i repris.
Ups & Downs – ”The Living Kind”
Australien må vara känt för många märkliga saker, men visste du att powerpop var en av dem? Från landet uppochned kom bland annat Ups & Downs som släppte ett helt album 1986. Tyvärr är det lite överproducerat (åt goth-hållet) men bandets singlar är fortfarande klockrena. Inte minns ”The Living Kind”, som det även finns en musikvideo till.
The Undesyded – ”Baby, I Need You”
Ännu ett band som inte kunde bestämma sig, men som i alla fall visste att de gillade band som bytte ut I mot Y (The Byrds någon?). På deras enda singel blandar de 12-strängad folkrock med ett helt galet fuzzsound. Den ligger långt upp på min önskelista så säg till om ni hittar ett exemplar.
Uniform – ”Know Your Name”
Nytt punkband från Kalifornien som imponerade med sin demo för två år sedan. ”Know Your Name” var med där men låten finns inte på Bandcamp längre. Googles cache visar att de släppte en singel i år, men därefter verkar de tyvärr ha lagt ner.
Uranium Club – ”The Collector”
Denna grupp från Minneapolis är bland de mest lovande genren har att erbjuda just nu, och då snackar vi vagt industriell punk à la Le Face eller Black Time. Här har vi en låt från första albumet, släppt på omtalade Static Shock. Tråkigt nog har de inte släppt något i år än.
The Undertakers – ”I Fell In Love (For the Very First Time)”
Englands svar på The Sonics? Oavsett så är The Undertakers sound från 1965 minst lika tungt som deras något vildare själsfränder från USA. Bandets tidigare singlar är klassiker bland mods – denna pärla tog dock längre tid att upptäcka för att den är så sällsynt. Men i år hamnade den äntligen på en samling: på Rob Baileys senaste volym av Le Beat Bespoke. Sångaren Jackie Lomax blev senare signad till Apple och gav ut ett riktigt bra album.
Lyssna på mixen nedan:
