Sprungna ur 70- och 80-talens goth, postpunk och new wave, med influenser som Joy Division, David Bowie och The Psychedelic Furs, fann Hässleholmsbandet Never Mind ett eget sound. Debutalbumet Absolutely Sane (1996) var ursprungligen tänkt att mixas av Andrew Eldritch. Nu är de aktuella med ep:n Palace of Sin.
Never Mind grundades i slutet av 80-talet av nuvarande sångaren och gitarristen Anders J-son och f.d. medlemmen Kristian F. År 2014 gjorde de comeback efter ett långt uppehåll. Bandet rymmer idag även gitarristen Johan Sphinx Lindeen och basisten Niklas Näsström.
Nya ep:n Palace of Sin är en fortsättning på senaste albumet Do You Remember Me At All? Imorgon är det releasefest på Markan hemma i Hässleholm. HYMNs Anton Lindskogs har pratat med Johan Sphinx Lindeen.
Hur träffades ni som spelar i den nuvarande upplagan av Never Mind?
– Jag kom i kontakt med Anders när jag arbetade med Hässleholms Musikforum och bokade Never Mind för en spelning på Perrong 23. Redan i vår konversation kring spelningen började jag och Anders prata och byta musik med varandra – och insåg direkt att vi hade mycket gemensamt.
”I andra änden fanns Niklas som ville bekräfta att jag spelade gitarr”
– Några år senare, efter att jag åter kommit i kontakt med Never Mind – den här gången längst fram i publiken på en spelning – ringde telefonen och i andra änden fanns Niklas som ville bekräfta att jag spelade gitarr och erbjöd mig den nyligen lediga platsen som gitarrist.
– Niklas hade anslutit till bandet tre år tidigare. Han hade upptäckt Never Mind och tog kontakt för att föreslå att han kunde hjälpa till med promotion och bokningar men, utan någon tidigare erfarenhet av det, blev han reservbasist istället. När dåvarande basisten Kristian plötsligt gick bort hoppade Niklas permanent in på bas.
Kan du berätta lite om temat på nya ep:n Palace of Sin? Enligt promotexten beskrivs den som avslutningen på en gammal era?
– Palace Of Sin är avslutningen på Do You Remember Me At All?, en epilog. Spåren som finns på EP:n sorterades bort från albumet för vi kände att de var för starka för att inte stå på egna ben. Vi ville varken att de skulle försvinna eller ta för mycket plats på skivan. Så de plockades ut och lades på is för att släppas senare och resultatet blev Palace Of Sin.
”Spåren som finns på EP:n sorterades bort från albumet”
– De fyra spåren handlar om hur det är att desperat hålla fast vid något som är direkt dåligt för en själv men som man ändå inte kan släppa. Att jaga det som sårar mest, förtvivlat klamra sig fast vid det och till slut kunna släppa taget för att låta det bli ett – bra eller dåligt – minne.
Var kommer man att kunna se er live framöver?
– Vi börjar med en spelning på hemmaplan i samband med släppet av EP:n den, 3 november på Markan i Hässleholm, sen får vi se. Men siktet är inställt på att spela live så mycket som möjligt under 2018.
Välj tre album att ta med till en öde ö (eller på en resa till Mars).
– Roger Waters The Pros and Cons of Hitch Hiking, David Bowies Rise and Fall of Ziggy Stardust och Depeche Modes Violator.
