Under de senaste åren har Mello Music Group-producenten L’Orange genomgått en del operationer på grund av återkommande tumörer i höger öra. Operationer som gett honom sämre hörsel. Men samtidigt som han har kämpat med tanken att eventuellt bli helt döv har han varit mer kreativ än någonsin.
The Ordinary Man är L’Oranges tredje soloprojekt och han har tagit vara på de kreativa möjligheter som medföljt i och med att han i princip har haft helt fria händer. Resultatet blir ett nytt konceptalbum, denna gången handlar det om en magiker.
Det är lite svårare att recensera The Ordinary Man eftersom det finns en handling i plattan. Det blir lite som när man pratar om en bra film man nyss sett eller en bra bok man läst. Någon frågar vad den handlar om och man vill nästan berätta hela handlingen från början till slut. Men med varning för spoilers kan jag säga så här: [SPOILER ALERT] Skivan handlar om en magiker som upptäcker att andra magiker runt omkring honom kanske inte bara gör vanliga trick för publiken. Detta leder honom till upptäckten av svart magi och hur han blir uppslukad av det. Och det är verkligen häftigt hur jag sätter mig in i historien lika mycket som jag njuter av musiken.
På The Ordinary Man använder sig L’Orange som vanligt av en extremt bred katalog där han bygger samman samples från film, tv och all sorts musik, inlindad i auran av Mello Music Group. På så sätt lyckas han berätta en historia för den som lyssnar. I vissa låtar får han hjälp med berättandet av olika rappare, som för historien i en mer konkret riktning så att lyssnaren alltid finns med. Men i de flesta låtar får lyssnaren själv tolka vad som händer med hjälp av olika repliker från filmsamples, men framförallt av hur stämningen i musiken förändras. Det är extremt intressant att både kunna njuta av en platta musikmässigt men samtidigt vara intresserad av vad som berättas.
L’Orange använder sig även mer av lite mer av funk och up-beat-basgångar än av den mer noir-liknande stilen från tidigare soloplattor. Samtidigt väver han in gammal 40- och 50-talsjazz vilket ger en mer mörk underton som framhävs mer och mer under skivans/historiens gång. Jag såg en bild från hälften av albumen han samplat och det var ungefär 70-80 vinyler som låg på hög.
Som pricken över i:et gästas skivan av både Del The Funky Homosapiens och bolagskollegan Oddisee som passar pefekt med L’Oranges beats.
Jag kan inte klaga på något på The Ordinary Man. Jag var rädd att albumet skulle dra mer åt samma håll som Time? Astonishing! som var ett samarbete mellan L’Orange och Kool Keith, som i min mening inte riktigt föll sig. Som tur är hade jag fel och fick istället årets förmodligen bästa hiphop-platta.
[Mello Music Group, 27 oktober]
