Varje måndag klockan 18 – 19 sänds Radio Virus på Eskilstuna 92.7 Mhz, där programledarna Ronny Larsson och Michael Spångberg grottar ner sig i vad de brukar kalla synthmusik: synthpop, EBM, industrial, futurepop, aggrotech, electroclash, italo, chiptune med mera.
Radio Virus lägger mycket tid på nya släpp men även gamla favoriter och möten med artister ryms på schemat. I år fyller programmet 25 år. Det firas med en 10″ där ledmotivet remixas av Tobias Bernstrup, Disco Digitale, Autodafeh, Spark!, Machinista, Deutsche Bank och Maskinpop.
Idag premiärvisar HYMN videon till programledarna Ron & Mikes egen version. Titta på den nedan och läs sedan Anton Lindskogs intervju med Ronny Larsson och Michael Spångberg från Radio Virus.
Hur länge har ni två varit involverade i Radio Virus?
Michael: – Jag var med när vi startade 1992. Programmet hette då Freiheit. Vi spelade mest Nitzer Ebb, Front 242 och Front Line Assembly och hade ingen mer utvecklad idé än så. Efter något år började vi satsa mer seriöst med bandintervjuer och festivalrapporter.
Ronny: – 2007. Jag hade varit på besök i studion ett par gånger tidigare med mitt band Container 90 och varit med och gästat på en svensk synthspecial. Det tyckte jag var skoj så jag passade på att bjuda in mig själv när en dåvarande redaktionsmedlem flyttade till Stockholm. Jag var tjenis med de andra då vi hängt en del på festivaler, spelningar och fester.
Hur halkade du själv in på synth en gång i tiden?
Michael: – fick Depeche Modes A Broken Frame av min storasysters kompis när det begav sig. Hon tyckte den var för dyster och tråkig jämfört med Speak & Spell och gav den till mig. Jag älskade den däremot och tycker fortfarande att det är ett av deras bättre album.
Ronny: – Det började när jag var i 12-årsåldern. Jag hade tröttnat på föräldrarnas och släktingarnas musiksmak och började jaga min egen musik med kassetbandaren laddad vid radion.
– Ett starkt minne är när jag såg videon till ”The Safety Dance” med Men Without Hats på tv-programmet Videobeat som gjordes av Kaj Kindvall. Om jag minns rätt var även Depeche Modes ”Love In It Self” med i samma program. Sedan rullade det igång med Alphaville, Thomson Twins med mera.
– Min första synthplatta var Howard Jones Humans Lib men snart blev det andra grejer. Malaria, Devo, Cabaret Voltaire och så kom hela EBM-grejen med band som D.A.F., Portion Control och Liaisons Dangereuses.
”Jag hittade tillbaka genom att fynda singlar på loppisar som jag aldrig hade råd att köpa som ung”
– I början av 90-talet tröttnade jag på synth och lyssnade på punk, hardcore och death metal istället. Jag hittade tillbaka genom att fynda singlar på loppisar som jag aldrig hade råd att köpa som ung. Det var också då som jag började samla på svensk synth.
Har ni några särskilt fina minnen från tiden med Radio Virus?
Michael: – Alla roliga år på Arvikafestivalen kommer man alltid minnas och alla trevliga band vi träffade där.
Ronny: – Egentligen är jag inte någon idoldyrkare men det var väldigt roligt när jag fick mail av Alan Wilder (Depeche Mode, Recoil). Jag hade ett lång samtal med Robert Görl (DAF) – vilket också var skoj och väldigt intressant.
– Annars är nog besöken i studion det roligaste. Vi ser det som en skyldighet och dessutom är det betydligt roligare att uppmärksamma nya band istället för de som redan syns i andra medier. Jag tänker exempelvis på när vi hade Roya, Monotone DC eller Fredrik Djurfeldt (Severe illusion, Instans, Analfabetism, Boar Alarm) på besök och en hel timme ägnas åt artisten. Sedan är det också väldigt kul att möta lyssnare.
Hur tycker ni att synthen mår år 2017?
Michael: – Synthen mår överlag bra även om livescenen verkar få kämpa för sin publik. Men de stora festivalerna verkar ju gå bra. I stort sett händer det mycket i bland annat USA och Australien just nu.
Ronny: – Svensk synth låter faktiskt bättre än någonsin tycker jag. Proffsigare med bättre sångare. Det jag saknar är den lokala scenen. Idag fungerar ju i princip bara några större arrangemang i storstäderna. Att ordna klubb eller gigs utanför Stockholm, Göteborg eller Malmö är ofta svårt på grund av dålig publiktillströmning. En mer storskalig föryngring vore nog önskvärt.
