The Cult of Boydah, The Presolar Sands och Death Hawks på Borås Psych Night

För några veckor sedan upptäckte jag ett event på Facebook vid namn Borås Psych Night. Tre intressanta akter var bokade och lokalen låg utmed Viskan i ett säkert hundra år gammalt industriområde. Den vackra åns betydelse för orten i ett historiskt perspektiv går knappt att beskriva – i denna del av landet växte textilindustrin sig särskilt stark genom decennierna.

Det är så väldigt lätt att falla in i mönster där man exempelvis åker till samma festivaler år efter år. Man vet vad man får och det är fint att återse platser man tycker om, men på senare år så har jag alltmer valt att försöka göra andra saker än dem som jag alltid har gjort. Det blev därmed plötsligt helt självklart att jag skulle åka till Borås i lördags och besöka denna psykedeliska rockafton.

Relativt nya Klubb Undergrunden stod som värd tillsammans med några andra och platsen var Pumphuset, det vill säga en grymt bra värd i en väldigt fin lokal. Det är, som sagt, en gammal industrilokal och i det rektangulära rummet där scenen stod är det riktigt höga väggar så jag funderade på hur ljudet skulle bli, men det var genomgående väldigt bra ljud.

Kvällens första akt gick på vid halvniotiden och det var lokala The Cult of Boydah som släppte sina första låtar i fjol. De var dock noga med att poängtera att de inte kom från Borås utan från ”bygda”. De inledde med fina ”Stay” och gav oss en glimrande 45-minuterrsspelning som även innehöll ”Love Her Right” och många långa instrumentala delar som varierades med främst elgitarr och tvärflöjt samt en väldigt stabil rytmsektion. Ett särskilt snyggt instrumentalparti bjöds vi på i slutet, det förde tankarna väldigt nära The Doors briljanta ”L.A. Woman”. Ett särskilt beröm riktas annars till Linnéa Lundell. Hennes utstrålning lyste verkligen upp och spelglädjen gick det inte att ta miste på.

När The Undertones klassiker ”Teenage Kicks” dundrade ut ur högtalarna i en modernare tappning så var det dags för Stockholmsbaserade The Presolar Sands som denna kväll var förstärkta med ytterligare en gitarrist. De har varit aktiva sedan 2015, släppt några singlar och en EP innan debutalbumet The Big Noise kom tidigare i år. Vi bjöds på en bra mix ur låtmaterialet och fick bland annat höra ”Witches’ Hill”, ”State of Loneliness” samt briljanta ”Nothing Can Die In Ashes” som skapade många vackra tankar. Jessica Mengarellis är storartad på scenen. De avslutade med nya singeln ”The First Law of Thermodynamics” och det är ingen slump att de kan hitta publik både på exempelvis Sweden Rock och Copenhagen Psych Fest. Det är lätt att tycka om The Presolar Sands som vi säkert får höra mer av i framtiden.

Avslutningsakten var finska psychhjältarna i Death Hawks. Det är lätt ett av Europas främsta band inom genren och trots att de har funnits sedan 2010 och spelat i Sverige åtskilliga gånger så var det första gången jag såg dem. Och vilken spelning det blev! Magisk är kanske ett uttjatat ord i sådana här sammanhang, men jag hittar inget bättre ord rent spontant. Sångaren och gitarristen Teemu Markkula trollband oss i en timme tillsammans med övriga musiker. Han meddelade kort att vi har ”Suomi in the house” och det var vi oerhört tacksamma för. Sedan bjöds det bland annat på en rykande version av ”Shining”, en lågmäld och fin ”Dead Man” och redan i början avklarades mästerverket ”Behind Thyme”. Ja, det var verkligen en perfekt avslutning på mycket fin kväll i Borås som fylldes med så mycket värme och vackra toner.

När jag promenerade genom staden under natten så tänke jag på den text som jag läste på en tavla på en av väggarna i Pumphuset som speglade lite av lokalens viktiga historiska betydelse som arbetsplats – men också slog huvudet på spiken när det gäller hur den används idag. ”Det vi producerar idag är något som behövs mer än någonsin – gemenskap”. Jag lät orden sväva runt fritt en stund och samlade sedan ihop dem och gick vidare under lyktstolparnas och stjärnornas sken långt, långt där borta.