Det kanadensiska popbandet The Burning Hell kommer snart till Sverige och gör två spelningar. Dels på Larry’s Corner i Stockholm 7 november och dels på Grand i Malmö 8 november. Det här är ett i Sverige ännu ganska okänt band, men du kommer tacka dig själv om du går och kollar på dem. Det här är nämligen ett band som, trots att de musikaliskt är ganska konventionella, har ett alldeles eget uttryck någonstans på gränsen mellan allvar och humor. Och jag kan bekräfta att de är ett utsökt liveband.
The Burning Hell är inte som namnet kan ge sken av ett hårdrocksband utan heter så efter att en predikant som bandets frontfigur Mathias Kom mötte sa till honom på gatan att ”you are going to the burning hell”. Mathias hade då inga tankar på att han någonsin skulle ge ut sin musik och började använda det som namn för sina hemmainspelningar. Detta och mer kan man läsa i en intervju jag gjorde med honom förra våren.
Jag ska här försöka illustrera med hjälp av några (sju) videor varför jag tycker man bör bekanta sig med detta band om man gillar melodistark pop med underfundiga texter som tillsammans egentligen inte låter som något annat.
”It Happens in Florida” (livevideo)
Vi börjar med livevideon till ”It Happens in Florida”, en låt som de ofta avslutar sina spelningar med och som ofta övergår i allsång mot slutet. Videon är ett hopklipp av olika livesekvenser och visar att The Burning Hell klarar alla former av livesättningar, från duoformat till så många musiker att man tappar räkningen. Låten beskriver kärlek på ett charmant sätt och lever högt på en otroligt häftig höjning i intensitet efterhand.
”Realists” (livevideo, acoustic session)
”Realists” börjar med en Mathias Kom-typisk vers med en detaljerad beskrivning av en enskild händelse, i detta fall en spelning där det blev bråk med ägaren. Låten är ett utsökt exempel på hans kvalitet som ordsmed och har ett härligt framåtsträvande tempo och snygg kör från bandet i refrängen. Originalversionen är annorlunda och blandar in jazz och baktakt och ett speedat outro. Det låter kanske knäppt, men The Burning Hell kommer undan med det också eftersom de inte försöker kopiera någon utan bara drivs av sin egen galenskap.
”I Love The Things That People Make” (live)
Detta är en låt från tidigt i karriären som fortfarande spelas live. Denna fantastiska version har några år på nacken och presenteras som en ”old Slovakian folk song” och det är möjligt att Mathias Kom lånat någon melodisnutt därifrån – låten har tveklöst vissa östeuropeiska tendenser. Bandet, som i denna session innehöll både dragspel och violin, inleder med att sjunga introt till ”Like A Prayer” innan låten sätter igång på riktigt. I senare versioner har ”Like A Prayer” ersatts med ”Everybody (Backstreet’s Back). Partyfaktor hög.
”Fuck The Government I Love You” (video)
Inte särskilt många indiepoplåtar går i valstakt. Inte särskilt många inleds heller med en mer eller mindre exakt återgiven konversation av hur det gick till när två av bandets medlemmar träffades första gången, i detta fall på en nyårsfest för flera år sedan. ”Fuck The Government I Love You” har check på båda.
Detta är en duett mellan Mathias Kom och bandets klarinettspelerska (på den pågående turnén även trumslagare) Ariel Sharratt:
M: We met at the New Year’s party of my vegetarian friend
A: I said I was studying English
M: I told you I was in a band
A: I asked you what the band was called
M: I said it’s called The Burning Hell
A: I said I’ve never heard of you
M: I said that’s probably just as well
Låten är en absolut fullträff. Videon är som brukligt gjord av bandet själva med minimal budget men är bättre och mer underhållande än de flesta proffs-videor som görs.
”Men Without Hats” (video)
Låten handlar om när Mathias Kom för första gången, som mycket ung, kom i kontakt med populärmusik och beskriver kolossalt träffande hur musik förändrar ens liv. Mathias första idoler var just Men Without Hats (bandet som hade en superhit med ”Safety Dance” på 80-talet), men texten är allmängiltig för alla som någon gång fallit platt för musikens hypnotiska kraft. Videon är precis som den föregående lika enkel som knäpp som genialisk.
”Nostalgia” (live, från End of the Road)
Ännu en låt där Mathias Kom minns 80-talet med ett romantiskt skimmer. Och ännu en där han detaljerat beskriver en enskild händelse med så många ord att det känns omöjligt att få in det i en låttext. Den här typen av texter finns det i princip ingen annan som skriver.
…and one night i was watching The Lost Boys with a girl who i liked and her friends and when the vampires attacked the hippies on the beach she said she had a crush on Kiefer Sutherland. And so for a while i wanted to be a vampire – a vampire like Kiefer, not like the guy who played Max, but my favourite scene was Tim Cappello at the boardwalk when he played that shirtless solo on his golden sax…
…varpå det naturligtvis följer ett giftigt saxofonsolo. Versionen är inspelad på årets End Of The Road-festival i England under den turné de är ute på nu. På festivalen hade de en officiell spelning i ett tält och en hemlig på en intimare scen. Denna inspelning är från den senare.
”Amateur Rappers” (video)
”Amateur Rappers” är mycket riktigt en låt där Mathias Kom försöker sig på att rappa, fast ironiskt, och eftersom han vet att han inte kan det egentligen så blir det någon slags halvsång/halvprat som fortfarande är pop. Låten blev en smärre hit när den kom för några år sedan och driver med allehanda hiphopklicheer utan att förlöjliga dem. Mer av ”om jag vore en hiphoppare” än att ”jag är en hiphoppare”. Videon är fullständigt briljant.
