Efter åtta års frånvaro är Karin Dreijer tillbaka med sitt soloprojekt Fever Ray. Ett mycket rimligare soloprojekt än hennes brors DJ-alias DJ Coolof.
Denna skiva påminner mycket mer om The Knife än solodebuten. Plunge är generellt sett mer dansant, upptempo och explosiv albumet igenom. Något som inte minst blir tydligt på singelspåret ”To the Moon and Back”, ett spår som doftar 80-tal men ändå känns otroligt modernt. Låten innehåller dock fraser som ”I want to run my fingers up” – vilket jag har svårt att tänka mig att en producent från 80-talet skulle vara okej med att låta typ The Human League sjunga.
Med det sagt ryms ändå spår som mer lutar åt solodebuten, lugnare och mer innerliga låtar, där Karins röst får det största fokuset. Exempelvis låten ”Red Trails” som ackompanjeras främst av stråkar istället för elektroslingor.
Tempomässigt har skivan en väldigt bra variation mellan det bombastiska och låtar där man får andas ut något.
Det kan däremot bli lite repetitivt emellanåt. Särskilt i de allra sista låtarna, där det känns som att skivan går lite på tomgång. Låtar som å andra sidan kan förstärkas under en liveuppträdande – så jag skulle rekommendera att ni ser Fever Ray live i vår och sommar, om ni får chansen.
[Rabid/Border, 27 oktober]
