En sak som är lite svår när det kommer till Wu-Tang Clan eller något Wu-Tang relaterat är att veta vad man kan förvänta sig. Det beror helt på grejer som: Vilka av medlemmarna är med? Vem producerar? Är det solo? Är det samarbete? Alla dessa komponenter spelar in i slutändan och ibland blir det bra, ibland mindre bra.
The Saga Continues är producerad av Wu-Tang-vännen Mathematics, som funnits med på några Wu-Tang-relaterade produktioner tidigare. Bland annat på låten “Mean Streets” från Raekwon-albumet Only Built 4 Cuban Linx… Pt. II, samt att hans soloskivor i stort sett gästas exklusivt av Wu-Tang medlemmar. Så det är inte direkt någon rookie som fått äran att producera The Saga Continues. Det som blir nackdelen med detta är att Wu-Tang trampar upp samma gamla väg som förut. Visst, albumet har Wu-Tang-känsla, men mest låter det som gamla låtar som inte lyckades komma med på de tidiga skivorna och nu dammats av. Kul att stilen känns igen, men det är verkligen inte nyskapande.
Dessutom är det ganska trista samplingar, eller kanske inte trista, men de används helt fel. Det känns mest som Mathematics hittat en bra loop och sen bara kör på den. Man mixar inte in andra samplingar för att få lite mer dynamik i låtarna. Det är bra loops men det blir alltför enformigt när inget annat blandas in.
Och de få gånger det försöks med något lite annorlunda blir det bara fel. Ett exempel är låten “The Only One” där det slängts in en hemsk club/r&b-refräng som är helt malplacé för låten men också för skivan. Hade hela The Saga Continues varit omfamnad av R&B-stilen hade det inte varit något problem, men att bara kasta in lite sång mitt i en eller två låtar tillsammans med lite effekt på rösten – det känns trist och fattigt.
Albumet har ändå några spår som är riktigt bra. Bland annat låtarna “Frozen” och “If Time is Money” där den gemensamma nämnaren är Method Man, men framför allt låten “Pearl Harbor” med Ghostface Killah, Method Man, RZA och den nu bortgångne Sean Price. Låten är en instant classic och kanske en av de bästa WTC-låtarna på länge.
Sen blir det ett litet plus för skivans samplingar från gamla Kung Fu-filmer. Det skulle inte vara en äkta Wu-Tang-platta utan Kung Fu. Men överlag märker man att alla olika viljor från de många medlemmarna fortfarande skiner igenom även då Mathematics producerar, och det är trist att Raekwon och Inspectah Deck hamnar i skuggan och endast är med på en låt var.
[36 Chambers, 13 oktober]
