Imorgon släpps en efterlängtad solodebut signerad I.B. Sundström (Isak Sundström från Pascal och Skriet) – ett helt egensinnigt verk som med sin meditativa ljudbild och sina sagolika berättelser är en av årets mest intressanta svenskspråkiga skivor. HYMN kontaktade Isak för att ställa några frågor inför släppet.
Att lyssna på I den skinande gyttjan är som att hamna i en surrealistisk värld. Är det en grotesk skildring av samtiden eller en helt egen sagovärld?
– Jag började skriva texter och musik som utspelade sig mer som i något slags fantasivärld. Jag var trött på att mycket musik och texter (och delvis mina egna också) ska handla om samtiden och verkligheten, om människors problem. Det är en ganska tjatig idé att lyssnaren ska kunna relatera till texterna och sånt där. Inget fel med det egentligen, men jag orkade bara inte hålla på med det.
”Jag lyssnade mycket på Barry Whites långa, mer instrumentala låtar”
– För mig var det mer intressant att sjunga om troll och riddare, om en värld som håller på att fullständigt lösas upp till ett slags intet och som kanske inte går lika lätt att relatera till – utan som mer är något man sjunker in i.
På albumet kompletterar texterna och ljudbilden varandra, men det känns som om de hade kunnat fungera som fristående verk. Skrev du orden till musiken eller var det orden som kom först?
– De nog kom samtidigt, jag minns inte riktigt. Jag lyssnade mycket på Barry Whites långa, mer instrumentala låtar då, och det kan ha varit då jag skrev vissa av texterna. Jag tänkte mig att Barry White sjöng långa fabler istället för sitt grötiga prat om kärlek.
– I början ville jag att det skulle kunna låta som en slags blandning av Ted Gärdestad, Lee ”Scratch” Perry, Robert Ashley och Barry White med texter från runstenar.
Hur kom det sig att du bestämde dig för att släppa en soloskiva efter åren som medlem i Pascal och Skriet?
– Jag gör ju rätt mycket olika saker och uppfinner olika former som passar för det jag vill göra, och I.B. Sundström kan ses som en typ av heteronym; som en slags uppfunnen person som passade för detta projekt, så att jag inte behöver hålla på och vara mig själv, utan någonting mellan mig själv och något annat.
”I.B. Sundström kan ses som en typ av heteronym”
Listan över medverkande musiker är imponerande (bland annat Jonas Teglund, Lars Skoglund, Iiris Viljanen). Visste du från början vilka du ville samarbeta med eller blev det spontant?
– Det hela skedde ganska spontant, det är ganska många olika människor som medverkar. Jag tycker ofta det uppstår något bra och intressant när man involverar massa olika människor, så att det skapas som en väv av ljud och röster.
Hur kom det sig att Jonas Teglund blev skivans medproducent? Hur kändes det att jobba med honom?
– Vi kände varandra. Han är intresserad av text, och denna skiva är rätt textbaserad. Han driver ju också bok- och skivbolaget Teg Publishing. Och jag behövde en annan hjärna att samarbeta med, så det blev så. Jag har lagat mycket mat under inspelningen, jag är väldigt service-minded.
I somras hade du en premiärspelning på Way Out Wests förfest tillsammans med ett liveband. Finns det några turnéplaner efter skivsläppet?
– Ja, det kommer bli två eller tre spelningar, i typ januari…
Låten ”Vackra och värdelösa” hade premiär via Musikguiden i P3 i veckan. Lyssna nedan:
’I den skinande gyttjan’ släpps den 20 oktober via Novoton
