The Days Of Wine And Roses kom äntligen. Kristoffer Nilsson såg The Paisley Underground-legendarerna The Dream Syndicate på Pustervik.
Det är märkligt med musik ibland. Man kan komma in i en period när man lyssnar på en artist eller en låt hur mycket som helst och plötsligt är det som att den har levt ut sin roll och den glöms bort i åratal. Sedan kan det vara så att en annan låt har samma enorma dragningskraft i inledningen för att sedan ständigt återkomma över tiden och bli en viktig liten pusselbit i livet. En låt som kan passa in på det senare exemplet är ”The Days Of Wine And Roses” med The Dream Syndicate. Den dök upp som en bomb bland en massa 60-talspsykedelia från Kalifornien som jag lyssnade mycket på i slutet av 1980-talet och jag fattade inte från början att låten var inspelad på 1980-talet. Jag hade därefter en kort period när jag lyssnade en del på The Dream Syndicate, men den enda låt som verkligen har följt med mig genom livet från den perioden är ”The Days Of Wine And Roses”.
The Dream Syndicate kommer från Los Angeles och hade en del framgångar under 1980-talet. Bandet hann släppa fyra studioalbum och några EP:s innan man splittrades 1989. För några år sedan återförenade Steve Wynn bandet, vilket jag helt hade missat. Sent ska syndaren vakna, sägs det, och tiden hann ikapp mig med detta trevliga besked i samband med att det annonserades att bandet skulle komma till Sverige och bland annat spela på Pustervik. Som om inte det vore nog så släpptes nya albumet How Did I Find Myself Here? för några veckor sedan och den innehåller flera strålande spår. Tiden kanske äntligen var mogen att jag skulle få höra briljanta ”The Days Of Wine And Roses” från en scen på riktigt (det finns en väldigt fin version på liveplattan Live at Raji’s som har fått duga under tiden)?
Bandet gjorde entré på scen vid 20:45-tiden och inledde med ”Halloween” som omgående skapade fin stämning på Pustervik. Därefter blev det ”The Circle” och snygga ”80 West” som skakade om lokalen lite extra. Spelningen handlade mycket om den allra första plattan The Days Of Wine And Roses och senaste albumet. Ungefär två tredjedelar av kvällens låtar hämtades därifrån och det var riktigt bra. I mitten av setet spelades en del från andra plattor där fina ”Whatever You Please” främst nådde fram till mig. Den nya plattan innehåller en av årets finaste låtar: ”Filter Me Through You”. Den spelades också och lät väldigt bra, men överglänstes nog av titelspåret som blev en enda lång, underbar stund.
Avslutningsdelen bestod uteslutande av låtar från debuten och det var fantastiskt. Konserten avslutades, nästan som på beställning, med ”The Days Of Wine And Roses”. Det blev en version med en del av Bo Diddleys ”Who Do You Love?”, men tankarna svävade inte iväg till 50-talet utan till San Franciscobandet Quicksilver Messenger Service. De gjorde en grym cover av den låten och den var med, om jag minns rätt, i det paket av psykedelisk Kalifornienmusik som jag ofta lyssnade på under den period då jag upptäckte The Dream Syndicate. Ungefär åtta minuters ren magi på fina Pustervik och cirkeln slöts på ett väldigt vackert sätt.
Det blev tre extranummer. Först ut var ”Glide” från senaste plattan och den upplevde jag som lite trevande. Det var nog enda gången under hela spelningen som något faktiskt inte var på topp. Det försvann dock snabbt när ”Tell Me When It’s Over” drogs igång och sist ut var Van Morrison-influerade ”Boston” som blev en briljant avslutning på kvällen.
Nu fortsätter turnén med spelning på Kägelbanan i Stockholm ikväll, Folk å Rock i Malmö imorgon och VEGA i Köpenhamn på onsdag innan den går vidare till Tyskland och andra länder i Europa. Detta bör du inte missa om du är i närheten.
