Göteborgsbaserade Johan Weber, med artistnamnet Weaver, har vigt otaliga timmar på att färdigställa videon till nya singeln ”Boxes”; arbetet har pågått i 1,5 år och vid sin sida har han haft konstnären Johan Ejerblom. Tillsammans utgör de produktionsbolaget Silver N’ Silk och i fredags hade de vernissage för ”Boxes”-videon på Pustervik. Daniel Andersson tog kontakt med Johan W.
Höga ambitioner. Inför vernissagen klädde Weber och Ejerblom Pusterviks övervåning i kartong – nämnda video är skapad av återvunnet material – och under kvällen visades ”Boxes” med jämna mellanrum. I filmen får vi följa en skuggliknande figur, som befinner sig i gränslandet mellan dröm och verklighet, i ständig rörelse, där olika händelser och miljöer avlöser varandra. Weaver själv skymtas emellanåt.
Det ambitiösa upplägget har gett resultat. GP besökte Pustervik i samband med förberedelserna inför vernissagen och videon har redan fått en ansenlig mängd visningar. Med tanke på allt jobb är det inte konstigt att Johan är mer än nöjd när han sammanfattar Pustervikskvällen.
”Det var mycket folk under hela vernissagen och allt gick enligt planen”
– Kvällen var helt magisk. Det var mycket folk under hela vernissagen och allt gick enligt planen.
Och upplevelsen har gett mersmak.
– Jag kan absolut tänka mig att göra något liknande igen och nästa gång kan vi förhoppningsvis utveckla det ytterligare. Vi har fortfarande många idéer kvar att realisera!
Ambitionsnivån är imponerande. Var det svårt att få igenom idén att klä om Pustervik i kartong?
– Pustervik är väldigt öppna för förslag och inte rädda för att göra annorlunda arrangemang, så de var med på idén direkt, förklarar Johan.
Delar av rekvisitan hade samlats in under de senaste veckorna och och fanns redan på plats innan vernissagekvällen. Nu har allt plockats ner förutom ett antal akvarelltavlor – samtliga återfinns i videon – som visas för allmänheten i en månad framåt. Det är uppenbart att upphovsmakarna jobbar utifrån ett helhetstänk och Johan påpekar att han drivs av måttot ”ska det göras så ska det göras ordentligt”.
Kan du tänka dig att göra beställningsjobb? Eller är Silver N’ Silk bundet till Weaver?
– Ja, absolut! Vi har redan börjat jobba med andra projekt och förhoppningsvis blir det ännu fler i framtiden. Och vi kände att vi ville sätta ett namn på vårt samarbete eftersom vi har långsiktiga planer. Just nu håller vi på att sätta upp ett screen-tryckeri och vi har även påbörjat andra musikvideoinspelningar.
Vernissagen på Pustervik är med andra ord bara början på ett projekt som har framtiden för sig och med tanke på att vänskapen är relativt ny har de uträttat mycket på kort tid. Johan träffade sin namne vid en spelning i Skövde 2016, på hans 30-årsfest, där förstnämnde uppträde och därefter har musiken och konsten knutit dem allt närmare varandra. När det kommer till ”Boxes” och arbetet runt omkring, så startade allt som en rolig grej: med tanke på låttiteln valde de att arbeta i wellpapp. En idé som utvecklats till dagens projekt.
”Innan jag träffade Johan hade jag gjort två ganska enkla animerade videor och nu fick jag idén att göra en video baserad på hans tavlor”
”Boxes”-videon är som bekant animerad. Det vore dock intressant att veta mer om bakgrunden.
– Innan jag träffade Johan hade jag gjort två ganska enkla animerade videor och nu fick jag idén att göra en video baserad på hans tavlor. Jag ställde frågan om samarbete under vernissagen och Johan gick igång direkt på idén. Vi började spåna på sätt att skapa animationer utifrån tavlorna och ganska snart fick jag ett meddelande av Johan där han skrev något i stil med ”Oops, råkade visst köpa ny kamera, dragonframe och ett sjukt dyrt kamerastativ [smile]”.
Han fortsätter:
– Då förstod jag att det här projektet skulle utvecklas till något mycket större än vad jag hade trott från början. Vi har sedan dess skapat stop motion-animationer i akvarell, lera och kol samt byggt kulisser i wellpapp och annat återvunnet material. Vi har även gjort 3D animationer i datorn och sedan satt ihop detta till en musikvideo.
Det är svårt att inte imponeras och samtidigt präglas Johns svar av viss blyghet. Hans tidigare video ”You’re Getting Too Hard To Please” från 2015 består av 1400 tusen bilder. Johan är målmedveten och tålmodig i sitt skapande.
Hur gick arbetet till mer ingående? Och hur delaktig var du i själva arbetsprocessen?
– Skapandeprocessen har varit baserad på att lära sig animera. Själva handlingen i videon har vi låtit växa fram under projektets gång, i takt med våra idéer om vad som hade varit spännande att försöka animera. Huvudkaraktären är en könslös grön människoliknande varelse som har återkommit mycket i Johans tavlor och vi har helt enkelt låtit fantasin bestämma vad karaktären ska få vara med om.
Det tog 14 månader att göra klart filmen. Har du någonsin fått känslan att det skiter sig, det blir inget?
– Det har absolut känts motigt ibland. Speciellt då ingen av oss haft någon vidare erfarenhet av animation sedan tidigare. Det blir svårt att beräkna hur lång tid det tar att skapa en animerad video då. Vi trodde att vi skulle kunna få ihop videon på tre månader, skrattar Johan. Men vi har båda två varit fast beslutna att fullfölja arbetet.
Har du lärt dig något om dig själv genom att arbeta med videon? Erfarenheter som kan vara användbara i framtiden?
– Jag har lärt mig mycket. Det största jag tar med mig är ett helt nytt sätt att skriva musik på!
Johan är bosatt i Majorna vissa delar i filmen påminner om nämnda stadsdel. Landshövdingehusen är välkända kännetecken.
– Vi ville inte porträttera en specifik plats utan videon utspelar sig i ett ihopkok av massa olika ställen. Som med det mesta i den här videon fanns det ingen tydlig intention med hur staden ser ut utan det bara blev så. Anledningen till att mycket är inspirerat av Majorna är nog för att jag bor och kommer därifrån.
Staden sprängs slutligen av en atombomb. Det är med andra ord en mörk historia, mardrömslik. Fanns dessa bilder med redan när låten skapades?
– Ja, huvudkaraktären drömmer att staden hen bor i sprängs av en atombomb varpå karaktären vaknar med ett ryck och springer in i nästa mardröm, säger Johan. Låten och videon skapades parallellt och har fått ta inspiration av varandra, så både ja och nej. ”Handträden” som är med i slutet av videon är hämtade från ArtbyEjerbloms tavlor ”Verklighetens Tvilling 1 och 2”. Atombomben har funnits med som både skivomslag till min första EP och även i musikvideon till ”From Different Trees”.
Är något självupplevt? Jag fanatiserar om att du tonsatt dina egna mardrömmar.
– Från början kom inspirationen till låten faktiskt från ett samtal som jag hade med en man på en buss. Vi hade aldrig träffats tidigare men snackade konstant i nästan två timmar mellan Göteborg och Halmstad. Vi pratade mycket om hur man lever sitt liv i olika lådor, åker från en låda till en annan låda i en tredje låda och så vidare. Det låter ju faktiskt lite som en mardröm!!
”Tycker ofta att en text kan bli tydligare när musiken får addera en ny dimension”
Musiken i sig är dock ljusare, nästintill lekfull. I introt hörs exempelvis gurka [ett favoritinstrument ända sedan jag hörde David Bowies ”The Man Who Sold The World” för första gången]. Har du medvetet arbetat med kontraster?
– Ja, det blir mer intressant så. Tycker ofta att en text kan bli tydligare när musiken får addera en ny dimension.
En ny singel brukar betyda nytt album. Berätta om dina framtidsplaner.
– Just nu är planen att bara släppa singlar. Musikvideoprojektet kommer att fortgå och vi kommer att animera ett nytt ”avsnitt” till varje ny låt som sedan ska byggas ihop till en långfilm och samtidigt ett album.
Avslutningsvis. Blir det fler spelningar nu när vernissagen är avklarad?
– Förhoppningsvis många! Fram tills nu har mitt fokus legat på att göra klart videon så det har inte blivit så mycket tid till att boka spelningar. Tänkte ta tag i bokningarna nu när vi äntligen har släppt ”Boxes”.
