Svenska Cold Meat Industry var, under sin existens mellan 1987 och 2012, en av världens viktigaste plattformar för underjordisk industrimusik. I höst är det dags för ett storslaget 30-årsjubileum i Stockholm. HYMN har intervjuat Deutsch Nepal, Ordo Rosarius Equilibrio, Fredrik Strage, Alex Reed, Mortiis och Sanctum. Läs vårt stora reportage.
Det var svenska industrial-pionjären Roger Karmanik som startade Cold Meat Industry år 1987. Labeln lockade snabbt till sig likasinnade som hjälpte till med att föra vidare arvet från det sena 70-talets mest extrema, konstnärliga oljudsterrorister som Throbbing Gristle, SPK och Whitehouse.
Cold Meat Industry hade sitt säte i Mjölby. Trots att verksamheten var internationell, fanns ända fram till slutet år 2012, starka kopplingar till länets största stad Linköping.
Den 3-4 november är det dags för Cold Meat Industry – 30 years Anniversary Live . Totalt 15, tidigare Cold Meat-signade, akter kommer att framträda under fredagen och lördagen på Fryshuset i Stockholm. Några har förblivit aktiva och turnerat jorden runt. Vissa återförenas särskilt för jubileet. Ett fåtal har aldrig tidigare spelat live.
Evenemanget är sedan länge utsålt och lockar industri-fans från 41(!) olika nationer. HYMNs Anton Lindskog har intervjuat fyra av akterna som kommer att spela på jubileumet och två experter i ett försök att förstå Cold Meat Industrys betydelse.
Deutsch Nepal
Peter Andersson började sin musikaliska resa hemma i Linköping tillsammans med Njurmännen. De var ett av Sveriges första experimentella elektroniska band och Peter var medlem mellan 1984 och 1990 innan han lämnade för att satsa på sitt eget soloprojekt Deutsch Nepal.
Peter var kompis med grundaren Roger Karmanik sedan tidigare och kom, under sitt alias Lina Der Baby Doll General, att bli en av Cold Meat Industrys viktigaste profiler. Det var han som föreslog namnet Cold Meat Industry efter en låt av nämnda Njurmännen. Namnet Deutsch Nepal tog den självutnämnde Generalen själv från en låt av krautlegendarerna Amon Düül II.
”Allt det där gick under etiketten industri och var en reaktion mot likriktning och kommersialisering av underjordens kultur”
Under sin tid på labeln utvecklades musiken från svårforcerad dark ambient på debuten Deflagration of Hell (1991) till mer rytmisk och låtorienterad industrial på Erotikon (2008). Senaste albumet Alcohology släpptes 2015 på Entartete Musikk. Deutsch Nepal turnerar fortfarande regelbundet ihop med Roger Karmaniks dödsindustri-akt Brighter Death Now.
Kommer du ihåg vad som startade ditt intresse för industrimusik?
– Punken var ju viktig för alla i min generation. Men för vissa av oss räckte den ändå inte hela vägen fram. Och egentligen var den väldigt konservativ. Samtidigt började det dyka upp ny teknik och nya strömningar som synliggjorde nya alternativa vägar för oss med kreativa och neurotiska hjärnor. Allt det där gick under etiketten industri och var en reaktion mot likriktning och kommersialisering av underjordens kultur.
– Det var en spännande och annorlunda värld som öppnades. Man kan väl säga att blockflöjtslektioner i klassrummet byttes ut mot brummande korgsynthar och tapeloopar i fuktiga källarlokaler, förvrängda vokala insatser med attityd och syfte att provocera.
Varför fick den här rörelsen så starkt fäste i Linköping?
– Vi hade ett väldigt bra musikklimat med starkt stöd från kommunen. Om man ville fixa en konsert eller en liten festival ställdes det alltid upp med förlustgarantier, lokaler, och ljudsystem. Sedan var staden inte större än att alla som höll på med alternativ musik kände varandra. Det spelade ingen roll om man var mer lagd åt synth, punk eller artrock. Alla hängde med alla över de subkulturella gränserna, vilket underlättade.
Hur gick det till när du lämnade Njurmännen?
– Jag fick sparken från bandet… Vi hade helt olika idéer om musik. När jag drog igång mitt eget Deutsch Nepal började Njurmännen gå i en helt annan riktning. Mot något som kanske kan beskrivas som Intelligent Dance Music. Själv var jag mer inne på mer aggressiva grejer med mer tyngd. Jag har fortfarande väldigt svårt för allt akademiskt finlir.
Var Deutsch Nepals, betydligt mörkare stil, en reaktion mot Njurmännens skruvade, akademiska humor?
– Nej, inte alls! Däremot kan det tänkas att både mina och även Roger Karmaniks musikaliska uttryck var – och fortfarande är – reaktioner mot allt som är akademiskt överhuvudtaget. Utan en viss humoristisk tvetydighet skulle den musik som vi skapar inte ha överlevt alls.
Ordo Rosarius Equilibrio
Tomas Pettersson växte upp i Linköping och började göra industrimusik som tonåring utan att ha hört talas om Cold Meat Industry. Namnet stötte han på först lite senare genom synthfanzinet New Life.
Tomas blev en del av Cold Meat Industrys artiststall och stannade i 19 år. Till en början med industrial ambient-projektet Archon Satani som han startade redan under gymnasietiden med klasskompisen Mikael Stavöstrans. De gick skilda vägar när Tomas flyttade till Stockholm år 1993 och han förverkligade då vad han kallar sitt ”brain-child” Ordo Equilibrio.
Till en början bestod line-upen av Tomas och dåvarande flickvännen Chelsea Krook. I samband med ett medlemsbyte, när Rose-Marie Larsen kom med i sättningen förlängdes namnet till Ordo Rosarius Equilibrio år 2000. Tomas påpekar dock att det är hans projekt och beskriver Ordo Rosarius Equilibrio som en ”vänligt sinnad diktatur”.
Musiken är vacker och sorgsen snarare än mörk och hotfull. Med sin blandning av elektronik, mollstämda akustiska gitarrer och storslaget vemod räknas Ordo Rosarius Equilibrio bland de stora namnen inom det som brukar kallas neofolk . Det är ett epitet som Tomas, under vår mailväxling, berättar att han inte är fullt tillfreds med.
– Jag vet att folk älskar att sätta etiketter på allting för att göra saker mer begripliga och hävda sin egen tillhörighet. Men neofolk är en ganska endimensionell beskrivning som inte är särskilt passade för oss idag och var det inte heller när vi startade år 1993.
– Andra säger att vi är goth eller new wave och vårt nuvarande skivbolag Out of Line beskrev oss som ”pop-musik für die non-konformisten”. Kanske är det så enkelt att kärt barn har många namn?
På Cold Meat Industry-jubileumet i Stockholm kommer Tomas att framträda med både Archon Satani och Ordo Rosarius Equilibrio. Det blir Archon Satanis första liveframträdande någonsin medan Ordo Rosarius Equilibrio har hunnit göra massor av konserter genom åren runt stora delar av världen. De är frekvent förekommande på stora tyska ”Schwarze Szene”-festivaler som Wave-Gotik Treffen och Amphi och ett av få västerländska band i sin genre som har turnerat i Kina.
Däremot spelar de sällan på hemmaplan. Spelningen i Eric Ericssonshallen (tidigare Skeppsholmskyrkan) i februari tidigare i år blev första Sverigespelningen på fjorton år.
– Att uppträda i Sverige har alltid varit speciellt, för att inte säga svårt och ofta obekvämt. Gensvaret har aldrig varit detsamma. Golfapplåder och återhållsamma tillrop kan jämföras med en engagerad och uppskattande publik som skriker efter extranummer. Enda gången som det har känts riktigt bra var efter Stockholmsspelningen i vintras. Kanske har spärren släppt till slut? Det tog 22 år men det var det värt.
”Cold Meat Industry blev ett medel för att publicera musiken”
Tomas har svårt att förklara hur underjordisk industrimusik fick så starkt fäste under hans uppväxttid i Linköping.
– Det började en kulturell identifiering någon generation före mig, tack vare människor som Roger Karmanik, Peter ”Lina Der Baby Doll General” Andersson , Carl Michael Edenborg (Vertigo Förlag) och Jouni Havukainen (In Slaughter Natives). Men att det är något som skulle ha märkts på kulturklimatet i staden eller i länet vore en överdrift. Cold Meat Industry blev ett medel för att publicera musiken. Det var inte skapandets katalysator som många kanske tror.
– Roger Karmanik hade en Cold Meat-butik på Nygatan men den var främst en lagerlokal och kontor för en internationell verksamhet. Jag tror inte att särskilt många Linköpingsbor hittade dit.
År 2010 gick Ordo Rosarius Equilibrio över till Berlinbaserade Out of Line, en av världens största distributionsplattformar för industri, goth och neofolk. Labeln hade tidigare visat intresse för bandet i takt med den tilltagande populariteten i Tyskland. Enligt Tomas är skillnaderna väldigt stora.
– På Cold Meat Industry – ett svenskt bolag med främst svenska artister – var vi en relativt stor fisk i ett litet vatten. På Out of Line är vi snarare en väldigt liten fisk i ett enormt hav av artister som oftast är både mer musikaliskt lättillgängliga och även mer framgångsrika. Vi får inte det utrymme som jag är van vid. Däremot finns det resurser på Out of Line, som bland annat har gjort det möjligt för oss att göra påkostade videor till ”I M B E C I L E” och ”A Song 4 Hate & Devotion”.
– Samtidigt är det så enormt stor skillnad på hur musikbranschen fungerar i dagens digitala klimat jämfört med det analoga 90-talet att det nog inte är rättvist eller ens relevant att jämföra. Det handlar nog inte bara om de kulturella skillnaderna mellan Sverige och Tyskland eller mellan små och lite större bolag.
– Men visst, på Cold Meat Industry var vi del av en ”familj” en ”sekt”, något större. Nu är vi mest en produkt.
Fredrik Strage
Även Tomas generationskamrat Fredrik Strage växte upp i Linköping. Idag är han en av landets mest kända och uppskattade musikjournalister och popkulturvetare.
Fredrik inledde journalistkarriären i synthfanzinet New Life. Som tonåring imponerades han dock inte av uppväxtortens musikliv. Han klagade över att det inte fanns ”riktiga synthband” i Linköping utan bara ”konstiga band som mullrar och pyser”.
”Det är svårt att förknippa Linköping med den ångest, svärta och råhet som brukar utmärka industrimusik”
– Jag har alltid varit svag för popmusik. Jag gillar kittlande melodislingor och snygga refränger mer än jag gillar rent oväsen. Och jag var väldigt inne på den ösiga EBM som släpptes av det svenska skivbolaget Energy Rekords. Framför allt Inside Treatment, Cat Rapes Dog, Pouppée Fabrikk och Scapa Flow. Jag lyssnade en hel del på In Slaughter Natives och gjorde en av mina allra första intervjuer med Jouni för New Life. Jag låtsades till och med älska Throbbing Gristle och SPK när jag pratade med industrisynthare i Linköping, men den musiken begrep jag inte förrän långt senare. Cold Meat Industry-artisterna har hur som helst åldrats betydligt bättre än banden som jag lyssnade mest på i tonåren.
– På senare år har det hänt att jag ljugit om hur mycket Cold Meat Industry betydde för mig när jag växte upp men faktum är att det var så extremt underjordiskt att jag knappt fattade grejen förrän efter jag hade flyttat från Linköping. Njurmännen lyssnade jag däremot mycket på. Men de var närvarande på ett helt annat sätt. Delvis tack vare sina väldigt spridda t-shirts.
Vad tror du det beror på att industrimusiken fick så starkt fäste i Linköping?
– Det kom igång en undergroundrörelse redan på sjuttiotalet med folk som Carl Michael von Hausswolff och Bruno K Öijer. Varför det blev så är svårt att säga. Folk hade väl tråkigt. Det är svårt att förknippa Linköping med den ångest, svärta och råhet som brukar utmärka industrimusik. Å andra sidan matchar ju inte alltid musik sin geografiska hemvist. Världens mest aggressiva och dödsdyrkande genre, black metal, har ju sina rötter i det vackra och välbärgade Norge.
Vilken betydelse har Cold Meat Industry egentligen haft för industrial-scenen?
– Med tanke på att höstens Cold Meat Industry-jubileum sålde slut så snabbt går det inte att underskatta den lilla etikettens betydelse. Framför allt tror jag att många på neofolkscenen, där Ordo Rosarius Equilibro är ett av de största namnen, tycker att Cold Meat är ett slags ursprung för hela deras kultur. Cold Meat Industry förtjänar en lika framträdande plats i musikhistorien som det brittiska pionjärbolaget Industrial Records.
Alex Reed
Fredrik Strage får medhåll från amerikanske musikvetaren Alex Reed som ligger bakom boken Assimilate: A Critical History of Industrial Music. Alex gör själv industrial-influerad pop under namnet Seeming.
– Det fanns väldigt få i västvärlden som gjorde den typen av musik just då, påpekar Alex.
Under 90-talet var det Cold Meat-artisterna som utvecklade och höll liv i stilar som power electronics och dark ambient.
Har du själv något favoritsläpp på Cold Meat Industry?
– Ja. Samlingsalbumet …And Even Wolves Hid Their Teeth And Tongue Wherever Shelter Was Given från 1995. Jag brukade lyssna på den skivan innan det var dags att sova i hopp om att den skulle ge mig konstiga drömmar.
Mortiis
En av de första artisterna utanför Sveriges gränser som signades till Cold Meat Industry var norrmannen Håvard Ellefsen. Idag frontar han industrirockbandet Mortiis som har turnerat i USA och Europa tillsammans med band som Combichrist och PIG.
Under 90-talet var Mortiis något helt annat. Före detta Emperor-basisten Håvards soloprojekt där han gjorde instrumental ambientmusik och var med och utvecklade stilen ”dungeon synth”, en snäv subgenre som utmärks av starka atmosfärer och historiska eller fantasy-inspirerade teman.
Bland inspirationskällorna har han tidigare nämnt Vangelis och Dead Can Dance. Iklädd en grotesk trollmask och lösöron (en outfit som han slutligen övergav år 2007), blev 90-talets Mortiis en mytomspunnen karaktär . Under Cold Meat-jubileumet i november kommer han att framföra sitt första Cold Meat-släpp Ånden Som Gjorde Upprör från 1994 i sin helhet.
– Det är en re-interpretation av det albumet, påpekar Håvard över Skype. Man kommer att känna igen melodierna men jag har lagt till en del detaljer. När jag lyssnade på albumet dök det upp nya idéer och så har jag jobbat mer med rytmik.
Precis som de övriga tidiga Mortiis-albumen består Ånden Som Gjorde Upprör av två tjugo minuter långa stycken. Håvard berättar att han på den tiden spelade in allting live på två synthar.
– Jag gjorde teman på två till tre minuter åt gången som jag klippte ihop. Det var innan jag började använda sequencers så det låter en aning rått och otight. Men det är ju också charmen med det hela.
Fanns det egentligen ett ”Cold Meat-sound”?
– Jo, det tror jag nog! Roger Karmanik hade ju sin väldigt speciella smak och det var nog det som blev Cold Meat-soundet. I början var det starkt förknippat med väldigt rå underground-industri men det evolverade med tiden och så kom det in lite folkinspirerade grejer som Ordo Rosarius Equilibrio och Arcana. Och det var väl där någonstans som jag också trillade in.
Kort efter att Håvard lämnade Cold Meat Industry gjorde han det markanta stilbytet. 90-talsskivorna kom framöver att refereras till som Mortiis Era 1. Nu började Era 2, där industrirockbandet Mortiis presenterade sig med endast Håvard som fast medlem. Han berättar att en långvarig depression låg bakom stilbytet.
– Jag har nog alltid gått omkring och burit på en latent depression. I slutet av 90-talet bröt den sig loss och uttryckte sig på så sätt att jag plötsligt tyckte allt som jag själv någonsin gjort var dåligt.
– Långt bak i huvudet hörde jag en röst som sa ”Du suger, du är värdelös”. Det är nog en rätt så typisk artistgrej. Räddningen blev att jag hittade ett nytt uttryck. Plötsligt gjorde jag musik som jag kunde stå för igen och det är vad jag existerar för.
– Jag är ju gammal hårdrockare i grunden, berättar Håvard. Det var den musiken jag växte upp med. Mitt första stora musikminne är Kiss, mitt andra är WASP. Som barn älskade jag alla de där ”big image”-banden. Det fanns något som lockade med gitarrer och stora rockstjärneposer.
– Senare, under 90-talet, lyssnade jag på band som Ministry och Skinny Puppy som blandade allt det där med synthmusik, vilket var väldigt coolt. Och jag upptäckte att det funkade även för mig.
Men hade du kunnat släppa ett album som The Smell of Rain (från 2001) eller din senaste skiva The Great Deceiver (från 2016) på Cold Meat Industry?
– Det är nog tveksamt… Jag tror inte Roger är ett så stort fan av det där rock-stuket.
– Anledningen till att jag lämnade Cold Meat Industry var att jag ville ha mer reklam. Jag ville nå en större publik men Roger satsade inte så mycket på marknadsföring. Han hade en annan mentalitet och var nog nöjd med att sälja på Cold Meat-loggan och bandens egna meriter. Jag tror aldrig att han hade någon storslagen tioårsplan.
Tidigare i år släppte du remixalbumet The Great Corrupter där några av de gamla Cold Meat-namnen medverkar.
– Ja, jag gillar remixskivor om de görs på ett intressant sätt. Ordet remix har ju en lite tråkig klang. Det värsta jag vet är när någon idiot slänger på ett klubb-beat. Om man däremot lyckas vända låt i en helt ny, oväntad riktning kan det bli riktigt intressant.
– Det här var en chans för mig att återuppta kontakten med några av mina gamla kompisar från den tiden. Jag hade hoppats på att få med fler, bland annat Arcana. Men somliga av dem verkar inte kolla sina meddelanden mer än någon gång varannan månad och då blir det svårt att styra upp någonting.
Sanctum
Bland de mer eklektiska inslagen i Cold Meat-katalogen hör Sanctums debut Lupus im Fabula från 1996. Albumet bygger på kontraster mellan mörker och ljus, hård industri och vackert stämningsbyggande.
Sanctum bildades år 1994 när Jan Carleklev och Håkan Paulsson lämnade sitt gamla industrisynthband NOV COM.
– Vi har aldrig varit intresserade av att skapa mörk musik, berättar Jan. Målet har alltid varit att berätta och förmedla något. Ibland har det varit teman som krig, övergrepp eller förfall.
– Att göra mörk musik är förhållandevis enkelt. Jag tycker att många av Cold Meat-banden utmärkte sig genom att hitta intressanta och tankeväckande sätt att förpacka mörkret på.
”Cold Meat-banden utmärkte sig genom att hitta intressanta och tankeväckande sätt att förpacka mörkret på”
– Vi har pekat på olika saker i livet, så som det är. Det är inte bara svart eller vitt. Jag tror att vårt förhållningssätt har passat våra lyssnare väldigt bra. Vi har fått kommentarer i stil med att vi skapat soundtracket till någons liv eller att Sanctums musik låter som någon känner sig.
Det dramatiska, gotiska soundet på Lupus im Fabula präglades starkt av dåvarande sångerskan Lena Robért. Under Cold Meat-festivalen kommer hon att återansluta till line-upen för första gången på 15 år.
Tycker du att Sanctum passade in på Cold Meat Industry?
– Med tanke på responsen vi fick på Lupus In Fabula tycker jag mig förstå att Sanctum passade in. Vi har haft fantastiskt trevligt ihop med de andra Cold Meat-banden när vi har turnerat tillsammans i Europa så jag hoppas att vi också räknas som en del av ”familjen”.
– Men kanske har de bara varit snälla och låtit oss hänga på?
Cold Meat Industry – 30 years Anniversary Live äger rum på Fryshuset i Stockholm den 3-4 november. Läs mer om evenemanget här.