Oklahoma-sonen Woody Guthrie avled i New York 1967, på samma plats som han skrev sin mest kända låt ”This Land Is Your Land” och där han 17 år tidigare kritiserade Fred Trump – fastighetsmagnaten som är far till USA:s nuvarande president – för att vara rasist och utsugare. Guthries röst ekar genom historien och är lika aktuell nu som då.
Guthrie levde ett kringflackande liv, upplevde samhällets orättvisor på nära håll och under sina 55 år skrev han otaliga protestlåtar om sina erfarenheter. De sista åren led han av Huntingtons sjukdom, som slutligen tog hans liv den 3 oktober 1967, med följden att dåtidens ledande musiker – däribland Bob Dylan, The Band och Judy Collins – arrangerade flera hyllningskonserter.
De senaste dagarna har jag lyssnat på Bear Familys aktuella samlingsvolym bestående av hyllningskonserterna på Carnegie Hall (1968) och Hollywood Bowl (1970). Det är intressant att höra Guthries texter i händerna på dessa 60- och 70-talsartister, vars verklighet – präglad av kravaller och diskriminering – påminde om 40-talets stämningar som bland annat gav upphov till nämnda ”This Land Is Your Land”. Ett svar på Irving Berlins ”God Bless America”. Låten fick sin slutliga form 1944, men skrevs ursprungligen 1940.
På Carnegie Hall framförde Odetta, med assistans av Guthries son Arlo‚ en akustisk och kraftfull tolkning av ”This Land Is Your Land”. Låten har även tolkats på svenska av Ingemar Olsson och Mikael Wiehe, men även Artister mot nazister (sistnämnda version placerade sig på Tracks 2001). Det är ingen slump att ”This Land Is Your Land” fick spridningen i början av 2000-talet – hela 90-talet präglades av rasistiska strömningar.
Nu är det 2017 och rasismen sprids återigen på våra gator; NMR:s nazistdemonstration i Göteborg, som i folkmun kallas ICA-promenaden, visar att vår samtid ger starka ekon av exempelvis 40-, 60- och 90-talet. Samtidigt visar den breda massan att främlingsfientliga åsikter rimmar illa med en jämlik och mångkulturell värld. Guthrie hade älskat förra veckans motdemonstranter lika mycket som han hade hatat Donald Trump som president – en president som ständigt tar de vitas parti. Trump har sagt: ”My legacy has its roots in my father’s legacy”. En far som Guthrie beskrev som rasist.
I november 1950 flyttade Guthrie med sin familj till ett nybyggt område i New York, ägt av Fred Trump, som sedan 20-talet utvecklat ett inflytelserikt fastighetsimperium. Guthrie kom i konflikt med Trump den äldre och skrev:
I suppose that Old Man Trump knows just how much racial hate
He stirred up in that bloodpot of human hearts
When he drawed that color line
Here at his Beach Haven family project
Beach Haven ain’t my home!
No, I just can’t pay this rent!
My money’s down the drain,
And my soul is badly bent!
Beach Haven is Trump’s Tower
Where no black folks come to roam,
No, no, Old Man Trump!
Old Beach Haven ain’t my home!
I’m calling out my welcome to you and your man both
Welcoming you here to Beach Haven
To love in any way you please and to have some kind of a decent place
To have your kids raised up in.
Beach Haven ain’t my home!
No, I just can’t pay this rent!
My money’s down the drain,
And my soul is badly bent!
Beach Haven is Trump’s Tower
Where no black folks come to roam,
No, no, Old Man Trump!
Old Beach Haven ain’t my home!
Bakgrunden är att Beach Haven skapades som ett område för endast vita. 1979 skrev Wayne Barrett om Trump-klanens smutsiga fastighetsaffärer i Village Voice. En alternativ nyhetstidning baserad i Phoenix.
Fred Trump avled 1999, men familjens arv lever i högsta grad och i dagsläget sitter Donald Trump säkert på posten som USA:s 45:e president. Återigen färgas världsläget av 40-talets destruktiva idévärld, medan motståndet hämtar näring i Guthries texter om ett jämlikare samhälle. Ingenting har hänt. Det är dock tryggt att låtar som ”All You Fascists Bound To Loose” och ”The Ferguson Brothers Killing” fortsätter att spridas.
