Foto: Matt Goff
Imorgon spelar brittiska The Amazons på Kägelbanan i Stockholm. HYMNs Ernst Adamsson Borg tog ett snack med dem inför giget.
England har en förmåga att fullständigt spotta ur sig akter bestående av killar som spelar i en klassisk rockkonstellation med gitarr, bas och trummor. Rockband helt enkelt, eller gitarrband som det ibland fått heta i hippa magasin.
I fjol debuterade det fantastiska bandet Blossoms, vilka låg på många ”måste höra”-listor under 2016. På årets ”måste höra”-listor i indiesvängen har ett nytt band seglat upp och de heter The Amazons. (Naturtema verkar för övrigt också vara en engelsk grej; Arctic Monkeys, Blossoms och nu The Amazons – ett visst mönster kan urskiljas)
Bandet släppte sin debutskiva i våras och den låter inte riktigt som man brukar tänka sig ett engelskt indieband. Musiken är lite hårdare och mer rakt på. I veckan spelar de på Kägelbanan i Stockholm och som uppvärmning inför giget följer här en liten pratstund med bandet där bland annat Led Zeppelin-trummisen John Bonham tas upp. Spännande om något.
Jag har inte lyckats hitta någon mer info om er än att ni startade 2014, kan ni berätta lite?
– Vi hade alla spelat i lite olika grupper i Reading under tio års tid, sen träffades några av oss och bildade ett band. Vi hade visserligen vanliga jobb också, men spelade varje helg och repade så mycket vi kunde. Vi saknade dock en trummis, men då träffade vi Joe som hade en John Bonham-tatuering, då visste vi att vi hittat rätt trummis. Han spelar även så hårt som vi tror Bonham själv spelade, vilket sporrar oss andra att spela ännu högre – det är bra.
Ni hade som sagt spelat i olika band under ganska lång tid. Varför tror ni det var just konstellationen The Amazons som gjorde att ni slog igenom?
– Vi var ganska bestämda att det var The Amazons som skulle bli bandet där vi började turnera mycket och bli signade till en label. Vi kunde branschen och ville verkligen använda oss av den kunskapen. Vi körde rätt hårt på DIY-grejen. Vi gjorde våra egna skivor och spelade så mycket som möjligt. Istället för att söka upp bolag och managers körde vi på och väntade på att de skulle komma till oss, haha.
Ni har helt enkelt kört den gamla vägen där ni turnerat er till framgång istället för att börja med att fixa en hype i sociala medier innan första singeln är ute?
– Ja, precis. Genom att köra tre timmar i nån van, göra något pissigt gig och ge bort våra hemmagjorda skivor har vi lärt oss skitmycket, vilket vi har användning för nu. Vi skaffar oss också en solid fanbase, till skillnad från många som bara lägger upp sina låtar på någon blogg. Skulle vi göra det blir vi bara ett av miljontals band som postat en låt på någon hemsida.
“Genom att köra tre timmar i nån van, göra något pissigt gig och ge bort våra hemmagjorda skivor har vi lärt oss skitmycket”
Ni spelar ju också en musikstil som kanske är mer förknippad med just slitna skåpbilar och släpande av förstärkare?
– Ja, vi spelar ju rockmusik. Vår musik är inte gjord för listorna. Rock som är gjord för listorna är skit. Rockmusik handlar om autenticitet och ”sticking it to the man”. Den där popskiten är dålig. The Amazons struntar i om rock ‘n’ roll är ocoolt, det är kul och det är därför vi gör det.
The Amazons ser sig med andra ord inte som något indieband, de är old school rock ’n’ roll för hela slanten. De verkar även fortsätta leva efter sitt motto att turnera runt, veckans konsert i Stockholm blir nämligen den andra de gör här bara i år.
