Första spåret på Rebecka Törnqvists nionde album är riktigt, riktigt bra. ”Rosemary & Mathematics” är nästan Radioheadskt triphoppig och passar 53-åringens röst perfekt. Det är en rejäl knäpp på näsan på alla – undertecknad inkluderad – som trodde att de visste precis var de hade henne.
Även om Home Secretary stundtals är rejält experimentell jämfört med sina föregångare, så är materialet som följer öppningsspåret inte lika imponerande.
Ljusglimtar finns dock. ”The Winds” gästas av Mariam the Believer och byter fullständigt skepnad från något ganska mediokert till en ambient avslutning som hittar helt rätt. Titelspåret funkar fint i sin helhet. Samma sak med ”Heights” som är enkel och kort, men vinner på sin karaktär. ”Sidewalk Signs” är också lyckad och pianot i ”Rivers Are Wider” är toppen, men resten av låtarna känns märkligt halvfärdiga och alldeles för kortfattade.
Jag tvivlar inte på att Törnqvist och numera mångårige samarbetspartnern Johan Lindström (Anna Ternheim, Ane Brun, Freddie Wadling med flera) kände att exempelvis ”Paradise” funkade bra på papper och innanför studions väggar, men ute i det fria blir det mest en diffus dikeskörning.
Och det är det som präglar mycket av den här plattan; idéer som inte tycks nå dit upphovspersonerna tänkt, och i stället snubblar på vägen mot målet.
Rebecka Törnqvist har en unik röst som fortfarande skickar gåshud ner längs ryggraden emellanåt och hennes låtskrivargärning de senaste 25 åren är odiskutabel. Tyvärr känns Home Secretary till största delen som att hon inte använder endera mer än halvvägs.
[Moule/Border, 22 september]
