HYMNs Kristoffer Nilsson såg tre fantastiska singer/songwriters under veckan som gick. Läs om spelningarna här.
Vi är inne i en särskilt fin period där det kommer fram massor av grymma tjejer i musikvärlden. Jag upplever det som att Angel Olsens framgångar har banat väg för andra skickliga låtskrivare. Ett exempel är Julia Jacklin som spelade på Pustervik i samband med Way Out West och ett annat möjligt exempel är Molly Burch som spelade på samma ställe i söndags.
Molly Burch kommer från Austin, Texas och släppte sitt fina debutalbum Please Be Mine i vintras. Hon inledde kvällen med fina titelspåret från plattan och backades upp av tre musiker (gitarr, bas och trummor).
Spelningen handlade väldigt mycket om debutalbumet och vi fick höra låtar som ”Wrong For You” och ”Try”. Kvartetten skapade en väldigt lågmäld och fin ljudbild.
I slutet av spelningen la Molly undan gitarren och fokuserade bara på sången i vackra ”I Love You Still” och där framstod sången, om möjligt, ännu bättre. Hon sjunger mästerligt! Därefter avslutads setet med ”Downhearted” och hyllningarna efteråt bjöd även på ett extranummer i form av ”Loneliest Heart”.
Som så ofta på söndagar så var det särskilt fin stämning på Pustervik och det är en perfekt avslutning på vilken helg som helst att få stå och lyssna på vacker musik.
Avslutningsvis vill jag även ösa lite beröm över basisten Kitty Beebe och gitarristen Dailey Tolivers strålande kör och Tolivers fina gitarrslingor med sin väldigt vackra Fender Coronado. Molly Burch lär vi höra mer av i framtiden.
Köpenhamn är en fantastisk stad! Det finns så många vackra platser så man skulle kunna skriva en hel bok bara om dem.
Som musikstad är Köpenhamn också helt ljuvlig. I tisdags hade Julie Byrne vägarna förbi och ett fullsatt Jazzhouse, några stenkast från vackra Gråbrödretorv, välkomnade henne på bästa sätt.
Julie Byrne kommer från Buffalo, New York och har hunnit släppa två album. Det senaste, Not Even Happiness, släpptes tidigare i år.
Det var väldigt dunkel belysning när Julie Byrne gjorde entré på scen vid halvtiotiden. Det är något särskilt att ha förmåga att genomföra en spelning ensam med en akustisk gitarr, men för Julie Byrne verkar det vara det mest självklara i världen, och hon löste uppgiften elegant. Det är sällan jag har upplevt en publik som har varit så fokuserad och knäpptyst i pubmiljö under en hel spelning. Det är väl verkligen högt betyg till artisten.
Spelningen bjöd på en god mix av äldre och nyare låtar. Höjdpunkterna var många. ”Follow My Voice”, ”Melting Grid” och ”Prism Song” kan få agera exempel.
Under ungefär halva spelningen fick hon sällskap på scenen av musikern Taryn Miller som la väldigt fina ljudmattor med keyboard i bakgrunden. I slutet framfördes både ”Natural Blue” och ”I Live Now As A Singer” storartat.
Extranumret ”Holiday” avslutade denna Europaturné och hennes första spelning i Köpenhamn, men som tur är kommer hon tillbaka till Europa snart och spelar bland annat under festivalen Le Guess Who? i holländska Utrecht i början av november.
Countrystjärnskottet Courtney Marie Andrews har, kanske lite otippat, släppt en av de viktigaste plattorna i mitt liv.
Hennes Honest Life, som kom i början av året, fick kritikerna att jubla och när jag själv hörde den för första gången så låg jag på ett sjukhus och mådde inte alls bra. Jag bad i stort sett bara om musik och smärtstillande. Jag ville höra musik och jag fick höra Honest Life som jag hade köpt några dagar innan jag blev sjuk. Jag blev rädd för musiken jag hörde, började gråta och stängde av. Det räckte med att jag såg skivan så blev jag rädd.
En tid senare lyssnade jag på albumet hemma. Då var jag betydligt friskare. Jag upptäckte då en fantastisk platta. Jag älskar den! Det är så fantastiskt med musik, hur olika den kan påverka oss i olika situationer.
I onsdags var jag friskare än någonsin och besökte återigen en spelning i Köpenhamn. Denna gång med just Courtney Marie Andrews på Idealbar (Vega). Hon spelade på Pustervik i vintras, men då kunde jag inte gå på grund av sjukdom så denna spelning hade jag längtat efter så länge, länge.
En stormvarning var utfärdad vilket riskerade att bron mellan Malmö och Köpenhamn skulle stängas, men jag åkte iväg ändå. Jag ville verkligen äntligen möta Courtney Marie Andrews på riktigt.
Hon gjorde entré på scen vid 21-tiden och inledde med “Buffalo” och “Put The Fire Out” och lovade oss många nyare låtar. Det blev en fin mix av kända och mindre kända låtar och en väldigt fin stund.
Även denna kväll var publiken utmärkt i den danska huvudstaden. Bland de nyare låtarna kan “Kindness of Strangers” och en väldigt ny låt som jag tror kommer heta “May Your Kindness Remain” nämnas. Om jag förstod rätt var det första gången den framfördes på scen.
Det var väldigt gott om höjdpunkter denna kväll. “Honest Life” framfördes bara med klaviatur och akustisk gitarr och mitt i setet bjöds Theo Stocks från svenska Lowbird Highbird upp på scenen för att spela pedal steel och det var verkligen lyckat.
Låtar som “Not The End”, “Sea Town” och briljanta “Table For One” växte fram som americanagiganter i den danska septemberkvällen. Kvällens kanske största höjdpunkt var den lite rockigare “Near You”. De avslutade setet med fina “Irene” och sista extranumret var Bob Dylan-covern “Tonight I’ll Be Staying Here with You”. Det var en strålande avslutning och en fantastisk kväll på alla sätt.
Courtney Marie Andrews avslutade fem veckors turnerande och flög hem till USA, om allt gick som det skulle, på torsdagsmorgonen. Hon kommer med stor sannolikhet spela in nya låtar inom kort och vi får hoppas att hon kommer tillbaka till oss därefter.
Jag promenerade ut i den blåsiga höstkvällen och gick utmed Vesterbrogade med ett stort leende. Vackra upplevelser som dessa blåser inte bort som höstlöv i vinden utan ger så väldigt mycket värme.
