HYMNs skribent Ernst Adamsson Borg åkte på bjudresa till Lettland och såg landets största indierockband Carnival Youth. Läs om det hela här.
Riga, Lettland. En stad och ett land många förknippar med billig sprit, kryssningar och bärnsten. Den historieintresserade typen tänker kanske också: ”aha, gamla svenskmarker!”. Allt detta stämmer förstås. Spriten är billig, kryssningsfartygen guppar in i en rasande takt och svenskporten står kvar i den gamla staden.
Men mitt besök genomfördes med lite andra mål. Jag kom dit via flyg och jag skulle lyssna på musik, inte se svenskporten. Jag ska dock inte ljuga, några flaskor av den omtalat billiga spriten hamnade senare i mitt spritskåp.
Bakgrunden till mitt besök var ett mejl där ett lettiskt skivbolag hade bjudit in till en konsertkväll med ett, tydligen, omåttligt populärt lettiskt band vid namn Carnival Youth. Själv hade jag inte hört talas om dem. Men en gratis resa är ju onödig att kasta bort, tänkte jag. Mina journalistkollegor från Tyskland och Sverige som mottagit samma erbjudande hade resonerat likadant.
Konsertdag var lördag och start var satt till 20:00. Men dagen skulle icke slösas bort tyckte de lettiska arrangörerna. Först skulle lettiska specialitéer avnjutas på en restaurang i Riga. Mest minnesvärt var råbiffen gjord på struts. Intressant och metalliskt, så någon järntablett behöver jag nog inte ta förrän någonstans i november 2020. Efter de, något udda, lettiska maträtterna var det dags för avfärd. Konserten skulle nämligen inte ske i Riga, utan cirka 5 mil utanför. 5 mil, långt tänkte vi och inhandlade några öl inför avfärd.
Staden vi hamnade i hette Sigulda. En liten gullig stad på den lettiska landsbygden. Där fick vi lära oss mängder om diverse kyrkor, medeltida borgar och annat spännande. Jag kan dra all kunskap som insöps under den tre timmar långa turen men väljer att avstå, HYMN är ju trots allt ett musikmagasin och inte Levande Historia. Kanske räcker det med att säga att det lettiska turistorganet var iblandade i resan, vilket hade börjat märkas vid det här laget.
Hur som haver. När vi anlände till platsen för konserten, vilken också var en borg från svunna tider och dessutom mycket fin, stod förbandet redan på scen. Namnet på gänget var The Bad Tones och i ärlighetens namn bör ett slag slås för dem. Musiken låter som psykedelisk rock från engelsk sjuttiotal med influenser hämtade direkt från countryrocken inkörda lite här och var. Fyra låtar finns på Spotify, bara in och lyssna.
Efter ett ganska långt gig av dessa herrar blev det dags för kvällens huvudattraktion: Carnival Youth. Om bandet vet jag inte mer än att de alla tydligen är barn till medlemmarna ur ett mycket känt lettiskt rockband, vilket jag tyvärr glömt namnet på. Familjehistorien blev även en av konsertens höjdpunkter. Mot slutet kom nämligen en äldre herre (med karaktärsdrag som närmast kan likans vid den klassiska bilden av jultomten) upp på scen och sjöng en låt. Och jisses vilken pipa. Vad gäller familje-kopplingen förmodar jag att det var någon bandmedlems far, men vet ej säkert.
Carnival Youth genomförde ett enormt långt gig, närmre tre timmar stod de på scen och öste popmusik. Vad gäller just musiken lät den lite som ett klassiskt pojkband med distade gitarrer. Inte jättebra, men över förväntan och bättre än på album. Sjöng gjorde de på lettiska så tyvärr kan jag inte redogöra för texternas innehåll. Men jag kan redogöra för bandets maskot, en gulklädd filur iklädd en donut över huvudet. Oklart, men intressant.
När konserten var över hade klockan gått mot midnatt och den nalkande höstkylan började göra sig påmind kom personen som var ansvarig för vår resa springandes, vi hade tydligen blivit inbjudna till en meet-and-greet. Våra planer på att besöka hotellets skybar vid hemkomst och värma oss med hotellets signaturdrink ”Wrong Island Iced Tea” började kännas allt längre bort. Men vi kunde knappast tacka nej till att träffa ett av Lettlands mest kända band. Sagt och gjort.
Självklart var mötet förlagt högst upp i ännu en borg från medeltiden. Vi knatade upp och möttes av ett trettiotal ungdomar i femtonårsåldern som blivit utvalda att träffa bandet. Vi alla kände oss något malplacerade, men att träffa Lettlands svar på One Direction kändes ändå rätt bra. Vi blev plåtade av en pressfotograf tillsammans med bandet och tackade för konserten. Bilden han tog har jag inte sett och en del av mig hoppas att fotografen tappade minneskortet på vägen hem.
Vad gäller skybaren så lyckades vi faktiskt ta oss dit. I hissen upp träffade vi en amerikansk basketspelare från USA (ja, scener från New Girl spelades upp på vägen upp till den tjugosjätte våningen). Att han hamnat i Lettland för att spela basket var han inte överlycklig över, han verkade dock ha sällskap till sitt hotellrum, så han tyckte förmodligen inte att hans resa var helt bortkastad i slutändan.
Just! Icke att förglömmas. Ett hett drinktips från Östersjöns kryssningsparadis! Rigas take på ”Wrong Island Iced Tea” består av: vodka, gin, rom, triple sec, tequila, Rigabalsam och Red Bull. Lite som den där blandningen gjord på allt som fanns i föräldrarnas barskåp, som senare kom upp på tågstationen efter den där hemmafesten sommaren mellan nian och gymnasiet.
