Oj, oj, oj! Här har vi kort och gott 38 minuter fantastisk pop från en artist som har bidat sin tid med att ta steget från att sjunga på engelska till svenska. Tro, hat, stöld blev till slut Timo Räisänens första egenskrivna album på svenska och förra årets släpp med Ted Gärdestad-tolkningar får ses som ett lyckat genrep.
Det är inte en dag för tidigt att Timo Räisiänen tar detta steg. Det märks att han har haft roligt när han gjort albumet, både textmässigt och musikaliskt. Det smäller till direkt med första låten ”Jag vill ha en diagnos” och med refrängen ”Jag vill ha en diagnos som jag kan skylla på när du undrar vad det är för fel på mig” har han skapat en låt som kan bli en framtida klassiker på samma sätt som Bob Hunds ”Nu är det väl revolution på gång?”. Faktiskt gäller det även andra spåret när jag tänker efter, ”Hemliga polisen”, som har samma typ av skränig allsångspotential. I ”Kampen och härligheten” (de två sistnämnda har också släppts som singlar) övergår den hetsiga sången till en ironisk slagordsramsa med ”Kampen åt alla! Även om jag vet att de flesta är dumma i huvudet, i huvudet. Alla är dumma i huvudet”. Det är inte svårt att sia att dessa låtar kommer att vrålas på många efterfester i höstmörkret.
Sista spåret, den finstämda, kärlekskranka ”Ingenting”, bryter av markant mot övriga upptempolåtar (den är också dubbelt så lång som snittlåten på 3 minuter) och vid första lyssningen stör den helhetsintrycket lite, men efter några gånger känns den mer som ett välmenande sätt att komma ner i varv efter allt ”kör-så-strängarna-brister”-gitarrharvande.
Nu är det ju inte direkt brist på killar med gitarr som skriksjunger på svenska, och Timo Räisänen gör egentligen ingen originell skiva, men det här är ett album så genomarbetat och fullproppat med energi och spelglädje att det är omöjligt att inte ryckas med. Hade alla låtar haft lika hög rökarlåtskvalitet som ”Jag vill ha en diagnos”, ”Olyckskorpar” och ”Hemliga polisen”, hade Timo Räisänen gjort en fullpottare. Tro, hat, stöld ger väldigt mycket mersmak för Timo Räisänen på svenska, som visat sig vara en riktigt fyndig textförfattare med detta album. Ren poplycka!
[Knivinspelningar, 8 september]
