Seeming tar sin ”post-everything-pop” till Europa för första gången i vinter, då de spelar på Malmöbaserade synthfestivalen electriXmas den 9 december. Vi har intervjuat Alex Reed, mannen bakom projektet.
New York-baserade Alex Reed är musikvetare och författare och ligger bakom den mycket ambitiösa boken Assimilate: A Critical History of Industrial Music som beskriver den – inte helt spikraka – vägen från tidiga 1900-tals-futuristen och avantgardekompositören Luigi Russolo till VNV Nation.
Han var tidigare med i darkwavebandet ThouShaltNot. Musiken som han själv gör med Seeming har han gett den något diffusa beskrivningen ”post-human / post-gothic / post-political / post-dance”.
Andra albumet Sol – A Self-Banishment Ritual har möts av genomgående goda recensioner och fick betyget 9/10 av HYMN. Rötterna är stadigt rotade i den synthpop och new wave som Alex växte upp med men influenserna rymmer även bland annat amerikansk 70-talsfunk och japansk harsh noise. Vi bad Alex berätta mer.
Kan du förklara konceptet på Sol?
– Världen är i ett väldigt dåligt skick. Vi förstör naturen och utplånar andra livsformer. Människor drivs av girighet, rädsla och ett destruktivt stamtänkande. Mycket behöver förändras.
– Men jag tror också att vi måste förändras – om inte annat så enbart för förändringens skull. Tänk vad vi hade kunnat åstadkomma om vi vore mer förändringsbenägna! Om vi bara kunde lämna det som begränsar oss: våra traditioner och identiteter.
”Människor drivs av girighet, rädsla och ett destruktivt stamtänkande”
– Sol handlar om att bejaka förändring som ett ständigt pågående tillstånd. Att omfamna det som verkar konstigt och svårbegripligt. Där (föregångaren) Madness & Extinction slutade med Apokalypsen tar Sol vid efteråt och konstaterar att vi även måste göra oss av med det som vi tror definierar oss för att kunna skapa något nytt. För mig är det ett väldigt positivt och hoppfullt budskap.
– Texter och melodier är mycket viktiga. Vanligtvis sitter jag ner vid pianot eller med min gitarr när jag skriver låtarna, sedan börjar jag programmera och spela in. Inför Sol skrev jag 60 låtar. Det tog ett tag att komma underfund med vad albumet handlar om och hur idéerna skulle presenteras.
Det finns inslag av funk i några av låtarna på Sol. Var kommer det ifrån?
– Jag har tänkt mycket på hur folk rör sig till olika typer av musik. När jag var ung dansade jag aldrig utan levde istället inne i mitt eget huvud. För det mesta stod jag vid sidan av och tittade på när mina jämnåriga roade sig. Men när jag förstod vad Sol handlar om gick det upp för mig att även jag måste förändras. Så jag lärde mig att förlora mig själv i musiken på ett, för mig, nytt sätt.
– De senaste tre åren har jag lyssnat mycket på äldre soul och funk. I min bok beskriver jag hur det som brukar kallas industrial växte fram som en motreaktion när det började gå upp för folk att politik, religion och företag är förtryckande krafter. Men USA:s afroamerikanska befolkning hade redan varit medveten om det i flera decennier när funken kom till.
”Mycket av dagens industrial och synthpop blickar alldeles för mycket åt 80-talet”
– Jag tycker också att mycket av dagens industrial och synthpop blickar alldeles för mycket åt 80-talet – så för mig kändes den här, förvisso ännu äldre, musiken som en väg framåt. Flera väldigt skickliga musiker med funkbakgrund medverkar på Sol och jag har verkligen försökt att vara ödmjuk inför deras kunskap. Samtidigt gillar jag idén att blanda ett funkigt sväng med stor gotisk tematik. Vad jag vet har den här stilblandningen aldrig gjorts förr.
Du har även med en namnkunnig gäst från en helt annan musikalisk tradition: Japanoise-legenden Merzbow. Hur gick det till?
– Merzbow gör noise-solot som blir det avslutande klimaxet i “At the Road’s End”, vilket symboliserar hur albumet Sol till slut upplöser sitt eget jag. Med tanke på temat så kunde självklart inte jag själv stå för det partiet. Min ursprungliga tanke var att låta någon annan kliva fram och göra något riktigt virtuosiskt, typ ett utflippat John Coltrane-liknande jazzsolo.
– Jag kom att tänka på Merzbow som jag alltid har älskat. Och enligt mig så är det ungefär vad han gör fast han använder harsh noise som uttrycksform. Jag skrev till honom och förklarade min idé och han tackade ja.
– Resultatet är fantastiskt! Det är som att din stereo exploderar när du kommer fram till det där oljudspartiet cirka åtta minuter in i låten.
För några år sedan skrev du en mycket ambitiös bok om industrimusikens historia och ideologiska bakgrund Assimilate – A Critical History of Industrial Music.
– Jag har älskat industrial sedan jag var i 10-årsåldern. Genom åren har jag varit ett fan, DJ, promotor, journalist och artist.
– När jag började på min utbildning fanns ett väldigt stark tryck, från den akademiska världen, att skriva om klassisk musik, vilket jag också har gjort. Men omkring år 2009 slog det mig att jag kunde välja mellan att antingen skriva den hundraförsta boken om Brahms – eller skriva det första mer omfattande och djuplodande verket om ett område som verkligen ligger mig varmt om hjärtat. Så jag började läsa om den politiska historien kring industrial, analysera musiken och gjorde många, många intervjuer. Det tog lång tid att skriva boken och jag är mycket tacksam över all hjälp jag fick.
– Industrial har genom historien, utgett sig för att vara popmusikens mest ideologiska, extrema och radikala uttryck. Jag tycker inte alltid att det stämmer, synnerligen inte idag.
Hur tror du annars att din akademiska utbildning och det faktum att du även jobbar med att undervisa i musik, har påverkat Seeming?
– Jag tänker på musik hela tiden och är väldigt lyckligt lottad över att kunna ha det som heltidsjobb. Men det medför också att jag stundtals är mer försiktig än vad jag hade önskat att jag vore. Ibland tänker jag nostalgiskt tillbaka på tiden när jag lekte med min första synth och skrev nonsensharmonier som bara lät coola. Jag saknar den omedelbarheten.
”Ibland tänker jag nostalgiskt tillbaka på tiden när jag lekte med min första synth”
– På samma gång älskar jag när jag kan använda sådant som jag har lärt mig i studierna i Seemings musik. Jag hade nog knappast hade kunnat skriva en låt som ”The Unspeaking” annars.
– Det är lite dubbelbottnat och det är ett motsatsförhållande som även präglar musiken. Och om man ser i ett lite större perspektiv så är det ju en del av en kamp som pågår genom hela livet. Det omedelbara kontra det genomtänkta. Intuitionen mot planen. Ögonblicket mot helheten. Det finns aldrig bara ett enkelt svar.
Seeming besöker årligt återkommande Malmöbaserade synthfestivalen electriXmas den 9:e december. Årets line-up rymmer även Apoptygma Berzerk,Architect, Me The Tiger och Electronic Frequency. Läs mer om electriXmas här.
