Burning Kitchen har länge varit favoriter på den svenska undergroundpunkscenen. Bandet har sedan starten i början av 1990-talet levererat knivskarp politisk punk med energi och övertygelse. Förra årets album Det längtande djuret är inget undantag. Nästa vecka spelar bandet på punkfestivalen Search And Destroy. HYMNs Felix Lindén ringde upp Sara Hedberg som spelar gitarr och körar i Burning Kitchen [och som även sjunger och spelar gittar i Sju Svåra År och Hällregn].
Har ni något nytt material på gång med Burning Kitchen?
– Ja, vi har faktiskt en inspelning som vi inte har släppt, som vi gjorde efter Det längtande djuret. Men just nu har vi inga direkta planer för den inspelningen, inget spikat. Vi är väldigt nöjda med den inspelningen, men vi har inte fixat med att släppa den.
Kan du berätta något mer om den?
– Det är åtminstone åtta-nio låtar. Vi spelade in dem för ett år sen ungefär. Det var kul. Mattias – som också spelar gitarr i Burning Kitchen – har en egen studio. Den är i källaren i hans hus, så då kan vi åka dit och umgås och bo där, det är väldigt trevligt. Och lättordnat så klart, nästan som att Burning Kitchen har en egen studio. Vi spelade in Det längtande djuret där också.
– Men det kan bli lite krångligt att få ut det, alla har andra musikprojekt som tuffar på, så det kan ta ett tag innan musiken kommer ut.
Samarbetar ni med någon producent när ni spelar in?
– Nä, vi gör det själva bara. Vi har hållit på så länge och vi tycker att när vi gör saker ihop så låter det som det ska, som Burning Kitchen. Så vi brukar inte hålla på och peta jättemycket i det och ha någon producent.
– Det är roligt, om jag sitter hemma och skriver en låt med gitarren vid köksbordet så vet jag att sen kommer låten få på sig sina Burning Kitchen-kläder när vi spelar in den. Vi vet var vi har varandra musikaliskt.
Hur brukar det gå till när ni skriver låtarna?
– Alla bidrar till låtarna, alla är involverade. Förut när vi var yngre så bodde vi ju på samma plats och repade kanske två gånger i veckan. Men nu bor vi rätt långt ifrån varandra och har småbarn så nu skickar vi riff och textstoff till varandra.
– Det är mest jag och Josefine [sång och gitarr i Burning Kitchen och även Sju Svåra År] som jobbat med texterna nu på det senaste. Josefine kan skicka ett gäng rader till mig och så redigerar jag det och skickar tillbaka. Vi har sån vana av att göra musik och skriva texter ihop så vi är väldigt synkade, och vi är inte rädda för att stryka i varandras texter och ändra saker.
Hur bestämmer ni vad låtarna ska handla om?
– Vi brukar bestämma tillsammans vad låtarna ska handla om, en låt kanske ska handla om nedrustningen av skolan, och en låt kanske ska handla om konsumtionssamhället, och så vidare. Vi har ju ganska politiska teman, och vi brukar prata om det väldigt mycket. När vi åker på turné, så brukar vi sitta och ha långa diskussioner om de här ämnena. Och sen kokar vi ner de diskussionerna till en låttext. I slutänden så kanske det bara blir tre meningar i en låt, men när jag hör de fraserna så hör jag också de här timmarna av diskussioner som ligger bakom.
Du har släpp på gång med ditt andra band Sju Svåra År också…
– Ja, vi släpper en EP som heter Ingen tog det som ett skämt på Gaphals i höst. Vi släppte precis den första singeln ”Maskeradbalen”. Det är en låt som handlar om när moderaterna klädde ut sig, låtsades vara ett arbetarparti. Men det visade sig att det inte höll och att förklädnaden föll. Det är ju väldigt suspekt att ha på sig maskeradkläder i politiken.
Men det är inte allt?
– Jag har ett tredje band också, mitt soloprojekt Hällregn. Det är väldigt nytt, det är bara tio månader sen jag startade det. Men vi har en hel skiva inspelad och just nu letar vi efter skivbolag till att släppa den. Vi har släppt fyra låtar själva, på bandcamp och Spotify, gå in och lyssna på dem!
