I helgen anordnades Haven på Refshaleøen i Köpenhamn för första gången och att det blir en ny upplaga nästa år står redan klart. Ett välkommet beslut tycker HYMNs Madeleine Bergquist som nedan listar vad som var bäst respektive sämst med festivalens andra dag.
BÄST
Surölen:
Suröl är en relativt ny upptäckt för mig och efter att ha tjatat ut Malmös lite knapra utbud på marknaden så var det en extremt positiv överraskning att Haven vigt ett eget stånd åt denna delikatess. Mikkeller sålde öl som smakade lingon, päron, mango, ananas, hallon, banan (låter odrickbart – jag vet!) med mera, och mitt sällskap hann beta av nästan samtliga sorter. Aj, sa den svidande plånboken. Men samtidigt; jag lägger hellre 50 kronor på en liten öl som smakar Sura S än en stor som inte smakar något alls.
Feist:
Leslie Feist har varit borta från livescenen alldeles för länge, så den här spelningen hade jag enorma förväntningar inför. Och trots att regnet (som vägrade ge med sig denna blöta kväll) kom ungefär samtidigt som Feist med band äntrade scenen, så var det här en av helgens absoluta höjdpunkter. Snyggast på scen, bäst på gitarr, finast outfit, helgens bästa sångerska – utmärkelserna skulle kunna vara många. Orättvist dock att hon fick mindre speltid här än på Way Out West och därmed klippte bort en del äldre spår i setlisten (jag tjuvkollade som vanligt via Setlist.fm). ”I Feel It All” fick vi i alla fall höra och samtliga favoriter från senaste plattan Pleasure. Synd bara att inte Jarvis Cocker dök upp under ”Century” – men det kanske skulle varit för bra för att vara sant?
Feist under spelningen på Way Out West. Foto: Samuel Isaksson/Rockfoto
Mina nya regnbyxor:
Dagen innan avfärd till Köpenhamn insåg jag att mina gamla regnbyxor har ett stort hål i baken, och trots att grungemodet aldrig går ur tiden så kände jag att jag är lite för gammal för att vara så djärv. En trettionioåring förväntas väl ändå vara hyfsat hel och ren (men lycka till i ösregn – är väldigt förundrad över hur vissa alltid lyckas se så fräscha ut) så jag panikköpte ett par ganska gräsliga och lite för stora byxor för två tjugolappar på Myrorna. Det visade sig vara ett väldigt smart drag. För även om det inte blev den lerigaste festivalen jag varit med om, så kändes det fint att för en gångs skull vara praktiskt klädd när regnet öste ner – även om jag var ful. Det gjorde att jag kunde fokusera mer på musiken och mindre på att gnälla och frysa häcken av mig. Det var andra som varit lika smarta, jag har nog inte sett så många regnställ av modell skogsmulle på en festival tidigare. Det märktes att medelåldern var rätt hög med andra ord.
Bon Iver:
I min bekantskapskrets är jag en av få som inte tycker att senaste Bon Iver-plattan är dålig. Jag litade därför inte ett dugg på de sågande kommentarer jag fick höra efter hans spelning på Primavera i maj. Däremot trodde jag nog inte att det skulle vara så pass bra som det var. Jag skulle vilja påstå att det var majestätiskt när Justin Vernon öppnade genom att sjunga ”22 (OVER S∞∞N)”. Att sen spelningen blev en orgie i saxofon är högst positivt i min bok. Med råge helgens bästa spelning och betydligt mer intressant än när jag såg honom spela skäggrock i Slottsskogen när det begav sig.
Bon Iver arkivbild. Foto: Emma Svensson / Rockfoto
SÄMST
Och så en snabb lista med mindre bra grejer:
Den danska buskis-sjömannen (what was that?) som gästade The National
Att det bara fanns en ganska så smal hängbro mellan områdena – klaustrofobiskt
Kön till Warpigs matstånd som var helt bisarr under båda dagarna
SMHI och alla andra väderappar som verkade ljuga om mängden regn – kändes som mycket mer
Att de extrainsatta shuttlebussarna inte körde till Hovedbanegården
Att vår ordinarie skribent Carolina låg hemma i halsfluss
Läs om fredagen på Haven här.
