Göteborgsduon Fontän hyllades unisont för sitt andra album Winterhwila, men efter 2009 blev det tyst och frånvaron blev allt längre. Jesper Jarold och Johan Melin valde dock att återförenas och förra året släpptes tolvorna Polar Star och Babylon. I maj kom duons tredje fullängdare och denna självbetitlade skiva – utgiven på Höga Nord – infriade alla förväntningar (debutalbumet Aktionskammarn släpptes 2006).
I nuläget är Fontän aktuella med Rex Axes-remixen ”Sen Sen No Sen (Red Axes Remix)” som omformar originalet till medryckande och futuristisk krautfunk. Imorgon går det även att se duon live, men det är en exklusiv brunchkonsert för endast 100 personer på Hotel Bellora i centrala Göteborg. Starttid 13:30. Jesper Jarold spelar dessutom skivor i samband med Pusterviks Daycare under WOW ett par timmar senare.
Nedan listar jag 10 av mina Fontän-favoriter.
1. ”Greven” (2017)
Jag föreställer mig att greven sitter ensam i en stor sal, rastlösheten gör sig påmind och slutligen gör han ett beställningsjobb. Han ber Jesper och Johan att skapa ett trollbindande och mystiskt musikstycke med John Bauers sagoväsen som utgångspunkt. Målsättningen är att förstärka den egna mytbilden, sudda ut konturerna mellan saga och verklighet, för att på så sätt kittla omgivningens fantasier. Slutresultatet är förförande och fängslande.
2. ”Shadows” (2017)
I likhet med ”Greven” är ”Shadows” följsam och atmosfärisk. Produktionen fångar en gränslös och expanderande karaktär; inramningen ger samma frihetskänsla som Manuel Göttschings bästa låtar. På senaste skivan har Fontän valt bort sången till förmån för en mer suggestiv framtoning, men ”Shadows” utgör ett av få undantag. De vokala inslagen skapar struktur och gör att musiken får en konventionell prägel. Produktionens discofierade taktkänsla bildar en länk till duons äldre material. Krautpop av bästa kvalité.
3. ”Machines” (2016)
Jag älskar ”Machines” rytmiska ökendisco. Framtoningen är lekfull och mitt inre visualiserar cowboys som dansar line dance med vidsträckta sanddyner som enda kuliss. Allt sker i slowmotion. Texten tar med lyssnaren på en resa från Bohuslän vidare till ogästvänliga ökenlandskap och enorma bergmassiv. Låten finns med på förra årets EP Polar Star.
4. ”Babylon” (2016)
”Babylon” – titelspåret på fjolårets andra EP – har ett skönt driv som färgas av en drömsk produktion. Stämningen är psykedelisk, körerna meditativa och när låten tar slut infinner sig ett tomrum som endast kan fyllas genom att återvända om och om igen. Det tar alltid emot att lämna bubblan som är Fontän.
5. ”Bardo” (2016)
”Bardo” finns med på nya skivan, men låten går även att hitta på ovanstående EP. Introt präglas av ett vindliknande ljud, som övergår i en snygg basgång, följt av svävande synthar och kontemplativa gitarrmelodier. Produktionen är sparsmakad och återhållsam, samtidigt utgörs ljudbilden av flera lager, vilket ger en varierad karaktär. Musiken är med andra ord långt mer nyanserad än vad som först verkar vara fallet – Jesper och Johan har inte lämnat något åt slumpen. Det är uppenbart att de har jobbat hårt för att hitta rätt känsla.
6. ”… You Too” (2009)
Att lyssna på ”… You Too” är som att dras in i ett svart hål (åtminstone teoretiskt). Det svartnar, det enda som hörs är ljudet av dina egna tankar och sedan uppenbarar sig det okända. På andra sidan framträder ett mångfacetterat popuniversum, färgat av både mörka och ljusa toner, med en ljudbild i ständig rörelse, där baleariska toner vävs samman med progressiv rock. Musiken är klinisk, robotliknande, samtidigt varm och inbjudande. Denna dubbla natur är talande för Fontäns samlade skivkatalog.
7. ”Neanderthaler” (2009)
Det dröjer ända till 1.31 innan basen skapar det patenterade Fontän-gunget. Musiken är både tillbakablickande och modern; elektroniska element möter psykedeliska gitarrer och det är genreblandningen som ger duon sin särprägel (Jesper och Johan är inte rädda för att blicka bortom traditionella pop- och rocktraditioner). 2009 skrev Expressen: ”De skulle inte gilla att höra det, men Winterhwila är antagligen perfekt musik för folk som vill ta det soft på sina spikmattor”. Tidsmarkören spikmattor känns hopplöst daterad, medan ljudbilden är lika fängslande då som nu. Cluster känns som en relevant referens.
8. ”Backustugu” (2009)
”Backustugu” är öppningsspåret på Winterwhila; till en början undviker Jesper och Johan att ta ut svängarna, men låten växer sig allt starkare och slutligen briserar produktionen i ett kaleidoscope av färger. Inramningen ger Faust-vibbar.
9. ”Early Morning” (2008)
Det vilar något dramatiskt över ”Early Morning”. Texten är dubbeltydig och vittnar om att den fridfulla himlen håller på att ge vika för ett nalkande mörker. Postpunk-gitarrerna förstärker denna känsla. Grundtonen påminner om ett italienskt 70-talssoundtrack, kryddat med Amon Düül II och New Orders popmelodier.
10. ”Alla kan se dig” (2006)
Att få tag på en kopia av Fontäns debutalbum Aktionskammarn är inte helt lätt och det har inte bivit lättare med åren. ”Alla kan se dig” sjungs av Sarah Assbring/El Perro del Mar och låten kan liknas vid minimalistisk och folkproggig krautpop. Texten upprepar mantrat: ”Du borde sluta messa mig, du borde sluta ringa mig, du borde sluta träffa mig, du borde sluta gilla mig”. Missa inte dubinfluenserna.
