Första gången Hymns Felix Lindén hörde Havet slogs han av hur perfekt popmusik det är. Låten hette ”Såna som aldrig blir kära” och var deras första singel. Nu – ett och halvt år senare – har bandet hunnit släppa en EP och två singlar till och Felix Lindén ringde upp sångerskan Victoria Nilas för att prata om musik och skapande.
Hur gick det till när ni spelade in er debut-EP Bipolär?
– Först spelade vi in alla instrument på ett ställe i Söderköping, en studio som inte alls kändes som en studio utan bara ett vanligt hus, typ. Men det var skitkul. Sen åkte vi till Stockholm, och tillsammans med producenten Niklas Berglöf [som jobbat med bl.a. Linn Koch-Emmery, Vasas Flora Och Fauna, Ängie och Movits!] så la vi sång och la till extragrejer och nya idéer. Det kändes så bra att jobba med Niklas, det blir nog han igen. Om han vill.
Har ni några nya inspelningssessioner inplanerade?
– Nej vi har inget bokat. Men det är tänkt att vi ska börja spela in i september. Och släppa det i oktober. Men vi får se med det, vi är alltid optimistiska och så tar det ett halvår till innan det släpps.
– Vi har sjukt många färdigskrivna låtar. Men det tar tid att få till inspelningssessioner, skivbolagen måste säga OK och allt sånt praktiskt. Så innan vi har hunnit spela in så har jag hunnit skriva något nytt, som jag tycker är mycket bättre, haha.
Hur går det till när ni skriver låtarna?
– Det är väldigt olika, på EP:n så är alla låtar utom ”Indigobarn” framimproviserade. Vi har jammat fram dem i replokalen. Texterna är alltid jag. Och så brukar jag skriva någon pianoslinga eller så, så att bandet ska få en idé, något att utgå ifrån.
Hur gick det till när ni gjorde videon till ”Bipolär”?
– Ja, alltså vi har ju ingen budget eller så som band, och knappt några kontakter. Så vi gjorde allt själva. Det är verkligen svårt att göra allt utan regissör eller andra som kan sånt. Man tror att det kommer gå lätt, men det är åt helvete alltså. Nästa gång måste vi samarbeta med någon, annars gör jag det inte.
När det gäller annat visuellt, som skivomslag och så, är det något ni gör själva eller har ni folk som fixar det åt er?
– Skivomslaget till Bipolär gjorde min pojkvän, och så är det med allt, vi tar hjälp av folk vi känner. Det är ju inga proffs oftast, utan bara kompisar som är bra på något.
Hur gick det till när ni spelade in första singeln ”Såna som aldrig blir kära”?
– Det var Filip Sjögren om jobbar på Youth Recordings som hörde av sig till oss. Jag vet inte riktigt vart han hade hört oss, jag antar på någon livespelning. Han ville spela in en låt med oss och det blev den, ”Såna som aldrig blir kära”.
Har ni jobbat med olika personer vid varje släpp?
– Mmm, det är olika på varje. Jag tycker att det hörs. Det är spridda skurar liksom. Varje släpp låter annorlunda.
Vad är det bästa med att spela live?
– Att det är lite som att spela teater. Man får gå in i sig själv, i känslan man hade när man skrev musiken. Det är liksom OK att fucka ur på scen. Man kan vara hur man vill, just då. Skulle jag bete mig så på stan så skulle folk tycka att jag är psycho, men på scen är det en helt annan grej.
