Många har säkert hört talas om poppunkbandet Trampstamp från Göteborg. Bandet som gjorde succé med tydliga feministiska och antirasistiska ställningstaganden i sina texter.
Under tre år spottade de ut tre singlar och tre EP:s. Bland annat låten ”Inga rasister på våra dansgolv” där allt står skrivet svart på vitt i klartext. Inget beat around the bush.
Men då var då och nu är nu.
Efter att Trampstamp dog en plötslig och mystisk död tog ett annat band form ur spillrorna: Still ill. Ett band som inte ältar det gamla och vill blicka framåt. Ett band som fortfarande står för feminism och antirasism, men som har släppt feminist-poppunk-facklan och hoppas att någon annan ska bära den vidare.
– Vi ville inte kopiera oss själva. För den som vill kan man studera våra texter till punkt och pricka för att försöka hitta någon form av försök till normkritik och samvärldskritiska punchlines. Men vi har gått in i en mer odistinkt och blurry poesi.
”Vi var tillbaka på ruta ett och det gjorde att det blev friare och mer spännande att gå in i replokalen igen”
Att fortsätta göra musik efter Trampstamp fanns det aldrig några tvivel om. Inte heller att de skulle fortsätta i samma gäng. Det blev en nystart och en ny plattform att stå på.
– Vi var tillbaka på ruta ett och det gjorde att det blev friare och mer spännande att gå in i replokalen igen. Ingen visste riktigt vad det skulle bli av det eller hur det skulle låta. Men ganska fort växte ett sound fram och vi blev Still ill.
I våras kom Still Single från bandet som innehåller de tre singlarna ”Still Ignorant”, ”Still Ring” och ”Still a Trouble Maker”. I höst släpps debutplattan. Tio spår som fortsätter på temat; alla låtar har titlar som börjar på ordet Still. Därefter följer turné runt om i Sverige. Och peppen bränner.
Hur är ni som liveband?
– Det har varit fullt ös från början, vi känner varandra så väl på scenen så det har bara varit att köra. Om man sett oss spela under annat namn eller i andra konstellationer så är Still ill det råaste och mest brutala hittills. Det beskrivs väl lättast med ordet energi – både musikaliskt och visuellt. Uppbrottet med Trampstamp och torkan på att spela live i nästan ett år har gjort oss extremt hungriga. Och den hungern har ännu inte släppt och det kommer den heller inte att göra.
Tretton livedatum har Still ill hunnit med sedan starten 30 april. Ikväll spelar de sin sista spelning för sommaren hemma i Göteborg. Det tillsammans med amerikanska The Kominas och svenska Linn Koch-Emmery.
När jag frågar om den bästa spelningen hittills får jag det ödmjuka svaret att alla spelningar i sommar har varit uppskattade av både band, publik och människor inblandade. Men det slutar inte där.
– Den bästa spelningen ska väl alltid vara den nästa och med det tankesättet så är det störst chans att det även blir så. Vi har inte spelat i Göteborg sedan maj och vi anser även att det är vår hemmaplan spelningsmässigt, så det känns ju riktigt kul. Framförallt eftersom våra favoritklubbar Filler och Up The Punx arrar spelningen också! Den som dyker upp kommer att få bevittna den bästa spelningen hittills.
Ute på vägarna blir det enligt Still ill viktigt att kunna roa sig emellanåt, med tanke på att de spenderar mycket tid i en bil tillsammans. Scrollar man igenom bandets Instagramflöde så vittnar det om samma sak.
– Ibland har vi skitkul, ibland får vi det att verka som att vi har det för att manipulera oss själva till att faktiskt tro att vi har det. Det är ett relativt framgångsrikt koncept och det leder till många roliga stunder. Vi kan inte komma ihåg någon speciell händelse just nu som toppar alla de andra men sommarens roligaste kväll för vår del var nog efter vår spelning på Noisenäs i Mora. Där konsumerade vi en avsevärd mängd alkohol följt av bland annat nakenbad och julfirande.
”Den som dyker upp kommer att få bevittna den bästa spelningen hittills”
Trampstamp dog. Visst. Men något annat kom. Ett band som alltid strävar framåt och skriver för att de vill ha något nytt. Ett band som är oberäkneliga. Det är de åtminstone för sig själva. Ingen av dem visste hur de skulle låta (även om System Of A Down och Jakob Hellman nämns som inspirationskällor) och att sätta ord på vad de egentligen håller på med är svårt.
– Varje låt utmanar den förra och varje del är en kombination av mängder olika undermedvetna känslor och influenser. Så man bör lyssna på oss om man helt enkelt är som vi; less, uttråkad och trött. Vi kommer inte hålla oss till någon genre, något sound, någon tanke eller idé. Vi kommer ständigt överraska oss själva och vår publik. Så är du sugen på att bli både besviken och överraskad på samma gång, så borde vi vara nåt för dig.
Och vem vill inte stryka slentrian i sitt musikaliska vokabulär och bli överraskad?
Mer info om kvällens spelning hittar du här.
