Emmabodafestivalen går igång nu i helgen och ska enligt arrangörerna lägga ner efter denna upplaga. Bland de kända campingfestivaler som startade på 80- och 90-talen så är Emmaboda nu sist ut med att lägga ned. De andra två, Arvika och Hultsfred, gjorde det av ekonomiska skäl. När man frågat Emmaboda varför de lägger ner har de citerat Neil Young och svarat “it’s better to burn out than to fade away”.
Nedläggningen kan också bero på striktare regler för hur festivaler får arrangeras. Emmaboda har alltid varit unik i det avseendet att camping och festivalområde befunnit sig på samma plats. Du kan alltså ta med din ljumna burköl från tältet till en konsert utan några konstigheter. Besökte man Emmaboda först efter att man hade varit på Hultsfredsfestivalen eller Siesta så trodde man knappt att det var sant. Om polisen tvingar festivalen att ändra på sitt grundkoncept så kan det vara en fullt legitim anledning till nedläggningen. Det kom nyligen ut att technofestivalen Into the Factory ställt in, eftersom polisen ansåg att narkotika överskuggade evenemanget och att området inte är säkert nog. Det är alltså inte bara Emmabodafestivalen som påverkas av polisens strikta säkerhetsregler.
Vuxna människor gillar inte att bli behandlade som knarkande och oansvariga barn. Det resulterar i att vuxna människor undviker festivaler där den känslan dominerat eller där de har känt sig allmänt illa behandlade. Det resulterar förstås i att dessa festivaler till större del också kommer att domineras av knarkande och oansvariga barn.
Vuxna människor söker sig då istället utomlands där mindre strikta regler finns, eller till Sweden Rock där medelåldern alltid varit högre än genomsnittet, samt till bekväma stadsfestivaler som Way Out West och Popaganda. I sällsynta fall kan de också söka sig till mindre genrefestivaler, där medial uppmärksamhet ännu inte gjort fokus på säkerheten överdrivet hög, såsom Öland Roots, Subkult, Psykjunta, Krökbacken och Urkult för att nämna några.
Det frågades förvirrat varför det var så många sexuella övergrepp på årets upplaga av Bråvallafestivalen. Det mest befängda argumentet kom som alltid från extremhögern, som inbillade sig att asylsökande ungdomar haft råd med en festival som kostar över 2000 kronor i inträde bara för att begå övergrepp. Andra trodde att det berodde på den större tillgängligheten till porr, vilket gjort att män inte ser lika seriöst på sexuella övergrepp idag som de gjorde förr. Också det verkar väldigt befängt. Om man tror att det begicks färre övergrepp på 00-talets upplagor av Hultsfred eller Arvika så har man nog inte särskilt bra koll på festivaler överhuvudtaget.
Förutom det alldeles uppenbara, att vi lever i en mer upplyst och feministisk samtid där allt fler vågar anmäla de övergrepp de utsätts för, så beror det på att stora festivaler som Bråvalla blivit fristäder för tonåringar att balla ur.
Roskildefestivalen i Danmark, vars snittålder är 24 år och som i år hade 130 000 besökare, hade ungefär lika många anmälda våldtäkter som Bråvallafestivalen. Skillnaden är att Bråvallafestivalen har 45 000 besökare och inte 130 000. Sweden Rock, med 33 000 besökare, hade inte en enda anmäld våldtäkt. När Way Out West går av stapeln i augusti lär diskussionen inte handla om några sexuella ofredanden, snarare om hur sexistisk Major Lazer-konserten var.
Det pratades i början av 2010-talet om festivaldöden och det var då de vuxna började lämna Sveriges campingfestivaler. Om den var död då, då är graven skändad och pissad på vid det här laget.
