Downliners Sect står för en säregen konsertupplevelse på Folk å Rock i Malmö. Liksom på 60-talet gör de två set med paus emellan. Någon dans blir det dock inte, då många i publiken är nästan lika gamla som bandmedlemmarna. Vår skribent Krister Bladh var inte ens född på 60-talet, men gillar det han hör.
Vid första anblick kan det tyckas konstigt att ett band som, när det begav sig, betraktades som likvärdiga med The Yardbirds och The Rolling Stones, spelar i en liten skivbutik i Malmö. Men medan det gick bättre för de andra andra banden, fick The Downliners Sect nöja sig med hits i utlandet – bl.a. i Sverige där ”Little Egypt” toppade listorna. Gitarristen Don Crane och de andra bandmedlemmarna har därför alltid haft ett speciellt förhållande till Sverige och har spelat här flera gånger i takt med återföreningarna.
Många av de som kommit till konserten verkar dock vara av den generation som upptäckte dem under punk-eran. Nästan alla engelska punkband växte upp på en diet av Nuggets-samlingar och annan amerikansk garage. Faktum är att det var denna musik som kallades punk från början. Men även i 60-talets Europa fanns det band som skruvade upp förstärkarna extra högt. Band som The Sorrows och Wimple Winch, men även Downliners Sect, blev kända för ”freakbeat”. Det var en vildare och råare version av beat-musikens giganter. Både The Pretty Things och Downliners Sect har dessutom hyllats som bättre RnB-musiker än t.ex. Rolling Stones genom åren.
Det är låtar som ”Glendora” och ”Why Don’t You Smile Now” (som finns med på Nuggets II-boxen) vi älskar bandet för idag. Det är även värt att nämna ”All Night Worker” och ”He Was a Square”, vilka inspirerade en av punkens mest underskattade musiker: Billy Childish. Childish började sin karriär med punkbandet The Pop Rivets och efter att ha avverkat 5-6 bandkonstellationer nådde han äntligen kultstatus på 90-talet efter ett förhållande med konstnären Tracy Emin. Hans dåvarande Thee Headcoats gjorde ett helt album tillsammans med Downliners Sect-medlemmar. De bytte då namn till Thee Headcoats Sect och gjorde tre album.
Men i söndags på Folk å Rock var det bluesen och inte punken som fick ta överhanden. Och visst gör de klanderfria versioner av många klassiker, men man saknar närvaron i låtar som ”Why Don’t You Smile Now”. Trots att bandet knappt kan spela den längre, är det en låt som fortfarande faller utanför alla ramar för popmusik.
Och inte att undra på när bandet berättar historien bakom låten. De hade tydligen blivit erbjudna ”Hang On Sloopy” av skivbolaget, men de hoppade den och Yardbirds fick den istället. Synd om dem. För istället fick Downliners Sect möjlighet att spela in en märklig låt signerad Lou Reed och John Cale. Detta var ”Why Don’t You Smile Now”, som från början släppts av The All Night Workers, innan de blev till The Velvet Underground. De gillade låten för att den var lite skev eftersom de själva alltid varit lite skeva, säger de.
Av en slump (dvs. deras svenska hit) släpptes den bara på singel i Sverige. Idag är det många skivsamlare och DJ:s som samlar på singlar från 60-talet. Kombinationen av den unika kvaliteten och dess sällsynthet gör att ”Why Don’t You Smile Now” är extremt svår att få tag i och dyr om man väl gör det. Att få höra den live är en upplevelse i klass med att se The Creation framföra ”How Does It Feel to Feel” i London för några år sedan.
