När LIFE släppte sitt debutalbum Popular Music tidigare i år så kallade jag det för 27 minuter punkperfektion. Mixen av ilska, energi, politik och catchy melodier innehåller precis allt jag vill ha av en modern punkskiva. Bandet är just nu ute på en festivalturné som kommer ta dem till bland annat Reading och Leeds samt Reeperbahn Festival. Jag skickade iväg några frågor till bandets gitarrist Mick Sanders.
Varför valde ni namnet LIFE?
– Att välja ett bandnamn är vansinnigt svårt, det är lite som att välja vad man ska döpa sitt barn till. Fyra personer måste vara helt överens och det ska kännas som att det passar som din egen hud. Det är en mardröm.
– Men ordet life trycks ut över ändlösa skärmar, vrålas från varuhusen: hur du ska leva ett hälsosamt liv, hur du ska göra ditt liv bättre, hur du ska leva ditt liv.
”De flesta låtarna började som liveinspelningar med hela bandet i samma rum”
Vilken var den första låten ni spelade in?
– Den första låten som vi spelade in till debutalbumet var ”Go Go Go”. Vi spelade in den som en singel och när vi gjorde det visste vi inte om vi skulle få chansen att göra en skiva. Vi spelade in med Ian Dowling, han har arbetat på alla våra spår sen dess och blivit en nära vän. Sessionen var hektisk: vi åkte från vår hemstad Hull till London tidigt på morgonen, sen svettades och skrek vi i studion i tolv timmar innan vi satte oss i bilen och åkte hem tidigt nästa morgon.
Hur gick det till när ni spelade in debutalbumet?
– Vi åkte tillbaka till samma studio och spelade in albumet tillsammans med Ian igen. Vi hade två veckor på oss att göra hela albumet. De flesta låtarna började som liveinspelningar med hela bandet i samma rum. Sen la vi till extra lager av kaos över inspelningarna.
Hur går det till när ni skriver låtar i bandet?
– Låtarna börjar oftast som textfragment som jag och min bror Mez [som sjunger lead] skapar. Vi skickar orden fram och tillbaka – som ungar som delar cigaretter på skolgården – och så fortsätter vi tills vi fått fram en låttext.
– Sen tar vi texten till replokalen och slår på våra instrument tills vi får fram något som funkar. Vi är hårda i vår självkritik: låten stryks om den inte får oss att vilja skratta, gråta eller spöa skiten ur något Tory-avskum.
Berätta om texten till er singel ”Euromillions”.
– ”Euromillions” är resultatet av att leva i en så surrealistisk och sjuk politisk tid. När jag vaknade på morgonen efter att Storbritannien hade röstat för Brexit så visste jag inte om jag skulle gråta eller slå sönder något. Jag satte mig i en buss och skrev texten under tiden som bussen åkte från skithål till skithål. Referenserna till USA kom från Trumps dokusåpaliknande kampanj. Det är otäcka tider.
Hur kom det sig att ni valde att offentligt ta sida i det senaste brittiska valet?
– Vi tycker att politik är en viktig del av det vardagliga livet och vi vill att människor, särskilt unga människor, ska ta tillvara på det. Musiker väljer ofta att inte kommentera politik för att de inte vill stöta sig med en viss publik eller därför att deras management pressar dem till att vara neutrala. Men vi är politiska människor och vi är ett DIY-band, så vi skiter i det. Vi kan säga vad fan vi vill.
”Musiker väljer ofta att inte kommentera politik för att de inte vill stöta sig med en viss publik”
– Både Mez och vår trummis Stew arbetar med ungdomar som har fallit igenom det sociala skyddsnätet. Det gör att de hela tiden bevittnar vad dagens högerregering utsätter folk för. Vi måste få till en förändring, människor förtjänar bättre än det här.
Tror du att dagens ungdom är mer medvetna om samhällsproblemen än tidigare generationer?
– Jag tror inte att det går att undvika, samhällsproblemen är så tydliga nu. Det är svårt att inte prata om dem, svårt att inte känna sig påverkad av dem.
Känner du dig hoppfull inför den politiska situationen i Storbritannien?
– Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Den brittiska vänstern står för något hoppfullt, men vi är fortfarande nedtryckta av högereliten.
Vad ska LIFE göra nu?
– Turnera, spela musik, dricka billig öl. Sen mer turnéer, mer musik, mer billig öl.
– Vi är arbetare. Vi fortsätter arbeta och vi fortsätter kämpa. Allt vi vill är att spridas som en svampinfektion.
