Som jag minns det möttes Det kommer aldrig va över för mig av ett relativt blygt mottagande när den släpptes våren 2013. Visst, titelspåret spelades flitigt i P3, folk gjorde YouTube-covers på ”Valborg” och det pratades om att ”Pistol” var ”nyskapande” eller om hur Håkan Hellström lät som en ung Freddie Wadling, men det var som om albumet inte riktigt ville fästa. Håkan var visserligen redan då Sveriges största artist och kunde utan problem sälja ut Slottsskogsvallen lagom till turnépremiären, men den så kallade Håkan-hysterin uteblev. Idag pratas det sällan om hur Ebbot gästade Håkan och framförde Union Carbide Productions klassiker ”Golden Age” eller om när Thomas Öberg ledde Håkans kompband genom Sci-fi Skåne-covern ”Jag har aldrig bott vid en landsväg”.
Det kanske är en efterhandskonstruktion, men ingen i min bekantskapskrets var särskilt intresserade av att se Håkan Hellström live den här sommaren och den generella åsikten om Det kommer aldrig va över för mig var att den helt saknade den nerv som de båda Jocke Åhlund-producerade föregångarna För sent för Edewiess och 2 steg från paradise. I en recension menade undertecknad att Det kommer aldrig va över för mig var oambitiös och mer liknade en samling demos än ett genomarbetat album. Det står jag fortfarande för, även om det nu såhär i efterhand snarare kan betraktas som en antydan om vart Håkans produktion var på väg (käpprätt åt helvete).
Allt förändrades den 19 juli 2013 när Känn ingen sorg hade biopremiär. Plötsligt infann sig den Håkan-hysteri som dessförinnan lyst med sin frånvaro. Som jag minns det var Känn ingen sorg en film som alla såg, som alla pratade om och som alla älskade. Alla utom Tom Jerry Boman det vill säga – som istället totalsågade filmen och avrådde alla från att se den. Filmen var enligt honom ”byggd på klyschor” och han gick så långt som att kalla den för ”ett praktfiasko” och ”ett amatörverk”. Att han ens gav filmen en etta i betyg (på en tiosiffrig skala) berodde på att Ebbot var ”helt briljant som fyllo”. Tom Jerry Bomans recension är dock ett sidospår i såväl den här krönikan som omvärlden i övrigt, och det är svårt att förneka den genomslagskraft som Känn ingen sorg hade sommaren 2013.
Plötsligt fick gemene man och damen på gatan en relation till Håkan Hellström. Cilla Jackerts långfilmsdebut fick till exempel min lillasyster – som aldrig har köpt en skiva i hela sitt liv och vars musiksmak enbart består av diverse Spotifylistor med reklam-radiohits – att addera Håkan Hellström till nämnda Spotifylistor. Vilket min syster inte heller var ensam om. I och med Känn ingen sorg befann sig nu Hellström trasiga Göteborgspop i samma spellistor som Taylor Swift, Rihanna och random-DJ-snubbe-med-kepsen-bak-och-fram-och-näven-i-luften.
Ovetandes om Känn ingen sorgs kommande succé så valde Veronica Maggio att sommaren 2013 bjuda in Håkan Hellström som duettpartner på ”Hela huset”. Håkan accepterade inviten genom att bakfull dyka upp till studion och lägga ett – i min mening – ganska oinspirerat sångspår på vad som kom att bli hans största hit på den här sidan av 2010-talet. När 2013 skulle summeras sa jag skämtsamt att Håkan Hellströms bästa låt nämnda år inte var en Håkan Hellström-låt, vilket jag tror att få skulle förneka. Vissa kanske menar att det var Håkan som gjorde Veronica Maggio en tjänst när han sjöng in ”Hela huset”, men jag vill hävda motsatsen.
Dramaturgin är i sammanhanget inte helt oviktig. Handen i fickan fast jag bryr mig släpptes hösten 2013 och parallellt med att alla kort därpå hade lärt sig texten till ”Hela huset” nominerades Känn ingen sorg till nio (!) Guldbaggar och släpptes på DVD. Således kunde Håkan Hellström flytta sin konsert den sjunde juli nästkommande år från Slottsskogsvallen till Ullevi. Efter lugnet kommer stormen, den rullande åskan och galenskapen.
Enligt vissa källor spelar en Ullevi-konsert in cirka femtio miljoner kronor. Scenutrustningen, hyran för arenan, stråkkvartettens arvode, bandmedlemmarnas blyga lön på tretusen per spelning (obs sant) samt förbandens gager (oh, wait…) är alltså redan betalda när dessa miljoner rullar in på Hellströms konto. Miljoner och Ullevi-konserter som aldrig hade blivit av utan de framgångar som Håkan på bästa Ove Sundberg-manér fått tack vare Känn ingen sorg och ”Hela huset”.
Min spaning är alltså att det primärt är Cilla Jackerts förtjänst att Håkan Hellström idag är så orimligt stor som han faktiskt är, och i min mening är han skyldig henne ett antal miljoner. Känn ingen sorg gjorde Håkan folklig på riktigt. Alltså, sälja-ut-Ullevi-fem-gånger-inom-loppet-av-tre-år-folklig. Veronica Maggios inverkan på Håkan Hellströms sentida framgångar ska såklart inte heller skojas bort, men hon lär redan ha tjänat in de miljoner hon gjort sig förtjänt av i form av Stim-utbetalningar.
Framgång mäts såklart inte enbart i pengar, men det är tydligt vem som tjänade mest på Känn ingen sorg.
