Sabina Wärme har länge gjort sig ett namn på Sveriges musikscen som en del av duon Systraskap. Nu är hen aktuell med sitt soloprojekt These Heavy Clouds; ett projekt där hen gör en annan sorts musik, elektronisk pop där melankoliska melodier backas upp av glimrande dansgolvsbeat.
These Heavy Clouds släppte sin strålande debut-ep Jag var molnen i början av sommaren och i slutet av augusti kommer hen till Malmö för att spela på HYMNs del av festivalen Backyard Sessions XL.
Det känns som att Jag var molnen har varit på väg ett bra tag nu, hur länge arbetade du med EP:n?
– Ja det har tagit lite tid. Jag började arbeta på den för ungefär två år sedan och förra sommaren så hade vi den sista inspelningssessionen, när vi la cello och akustiska trummor i Ingridstudion här i Stockholm. Och sen har jag och Lisa Gagerman – som jag producerat ihop med – suttit i studion och arbetat med det tills det blev klart.
– I studion är det jag – och ibland Lisa – som lagt synthar och fixat den elektroniska delen. Sen så har Anna Lund bidragit med akustiska trummor och Linnea Talp spelat cello.
Är det samma musiker som du har haft med dig när du spelat live?
– Ja, delvis. Sen har jag haft lite olika personer som hoppat in, vi är som ett litet gäng.
– Men upplägget live kommer vara annorlunda nu. Jag har funderat massor på hur jag vill göra det live och hur jag vill att publiken ska ta in musiken. Från början hade jag en tydlig idé om att jag ville göra något sceniskt. När jag var yngre så var jag väldigt inne på musikteater och musikaler, jag älskade den typen av scenframträdanden.
”När jag var yngre så var jag väldigt inne på musikteater och musikaler”
– Jag är fortfarande väldigt intresserad av det, men tanken nu är att göra det i någon sorts klubbformat. Så nu kommer jag i sommar köra en grej som är mer någon sorts hybrid mellan en musikteaterperformance och en konsert med bara mig och en till på scen. Det känns jättespännande. Och efter sommaren så ska jag jobba vidare med det. Det blir några föreställningar i höst och vinter också.
Hur går det till när du skriver låtar till These Heavy Clouds?
– Jag har jobbat väldigt intuitivt när jag skrivit. Inte strukturerat det och haft planerade skrivsessions utan låtit det komma. Jag har inte skrivit pop på det sättet som jag gör nu tidigare och det kändes kul att göra det eftersom jag lyssnat mycket på pop.
När bestämde du dig för att börja skriva på svenska?
– De första två låtarna jag släppte var på engelska. Det var det allra första som jag gjorde med These Heavy Clouds, någon sorts början där jag försöka formulera vad jag ville göra för något. Efter att jag släppt de två låtarna så började jag fundera och då kändes det självklart på något vis. Mycket av idéerna jag hade var på svenska och redan där fanns det en tanke på att det skulle vara väldigt sceniskt. Att man inte bara kommer in i ett rum där det är en konsert, utan att man kommer in i ett universum som någon byggt upp. Och då ville jag att texterna skulle vara rakare och mer berättande för att kunna skapa det rummet.
Det känns som att det finns en röd tråd i texterna på Jag var molnen, är det medvetet?
– Ja, det är absolut medvetet, den här röda tråden av det sorgsna och hjärtekrossade. Jag har börjat jobba med den musik som jag kommer släppa härnäst och tanken är att det ska vara som en sorts fortsättning på det Jag var molnen handlar om, på den berättelsen.
Hur långt har du kommit med den nya musiken som du jobbar med?
– Jag har gjort en hel del utkast och börjat spela in en del. Men det är inte alls färdigt när det ska släppas eller exakt vilka låtar det blir.
Hur kommer det sig att du släpper musiken själv på These Heavy Recordings?
– Det känns så skönt att arbeta så. Även om jag hållit på ganska länge så känns det som att jag fortfarande är i en uppstartsfas, att jag fortfarande utforskar och jobbar med vad det är jag ska göra, på vilket sätt jag ska göra det och i vilka sammanhang. Och då har det varit väldigt skönt att ha kontroll över det själv.
Backyard Sessions XL går av stapeln i Folkets i Park i Malmö den 26-27 augusti.
