Igår (tisdag) fyllde Real Estate Pumpehuset i Köpenhamn efter många års frånvaro. På senaste albumet In Mind, låter Brooklynbandet som en blandning av Felt och The Field Mice. Det är tre år sedan förra skivan och bandet har hunnit byta medlemmar. Är de forfarande lika bra?
Hymns utsände, Krister Bladh, tycker att så är fallet. In Mind innehåller deras starkaste låtmaterial hittills, och vi hade tidigare med ”Stained Glass” i vårmixen vi gjorde för några månader sedan. Förbandet Spinning Coin från Glasgow imponerar också stort. De har precis släppt en singel på Stephen Pastels skivbolag Geographic, som heter ”Raining On Hope Street” (se den fina videon). Jag plockar upp ett ex av singeln efter konserten – tyvärr är det ingen annan som har gjort det ser jag på roadiens inventarielista.
Real Estate vandrar sedan in på scenen och börjar spela. Först en aning stelt, men under andra halvan av konserten kryper sig inlevelsen in. Bandet verkar känna sig överösta av kärleken i lokalen och bjuder till med en ovanligt lång konsert och flera uppskattade extranummer. Mot konsertens slut undrar jag om de inte nästan är lika bra som Felt, rent objektivt – eller i alla fall en samtida motsvarighet. Fler och fler paralleller dyker upp, så jag bestämde mig för att lista dem.
1. Real Estate har visat hur mycket de älskar Felt genom att göra en cover av ”Sunlight Bathed the Golden Glow” från 1984. Själva har de inte lyckats komponera något av samma kaliber än, men de kom nära med ”Stained Glass” – som för övrigt är en typisk Felt-titel. Felt spelade aldrig covers.
2. Bandet är introspektiva och flörtar knappast med publiken. Men de har en kvar bit till Lawrences modemedvetenhet – t-shirt och sneakers funkar inte riktigt.
3. Real Estate har precis som Felt försökt sig på långa gitarrstycken, som fortsätter flera minuter för länge. Nya ”Two Arrows” är dock en minut kortare än Felts opus ”Riding on the Equator”.
4. Real Estates sångare Martin Courtney använder stereo-pedaler, vilket innebär att han behöver två gitarrförstärkare. På så sätt får man både fylligare och mer rumsligt reverb och chorus. Ett vanligt tecken på rockstjärnekomplex, som Lawrence har än idag (se filmen Lawrence of Belgravia).
5. Precis som Felt hade Real Estate en gitarrist som var med och startade bandet men som sedan hoppade av. Matt Mondanile har nu en framgångsrik karriär med Ducktails, som efter avhoppat börjat låta ohälsosamt likt Real Estate (han och Courtney är också kusligt lika till utseendet). Maurice Deebanks enda soloskiva lät som en sämre version av Felt.
6. Nya gitarristen Julian Lynch gör sitt bästa för att härma Deebank och slänger in snabba legatotrioler här och där.
7. Real Estate är riktiga gitarrnördar och visar bland annat upp en Fender Coronado II och en Fender Electric XII i sina videor. Deebank sågs oftast spela en Fender Stratocaster.
8. Real Estates fans verkar ha en nostalgisk kärlek till bandets tidiga material, som är mycket mindre intressant än deras nya mångbottnade sound. När sista extranumret blir debutsingeln ”Out of Tune” skriker folk av lycka. Lika fascinerade var folk av Felts första singel ”Index”. Som tur var spelades den aldrig live, eftersom den är näst intill olyssningsbar.
9. Basisten Alex Bleeker är en lika blytung grund för bandet som Phil King var i Felt. Han rör sig smidigt över strängarna utan att uppehålla sig för länge på grundtonerna. Det är nog bara en tidsfråga innan han hoppar av för att börja jobba för Lush.
10. Liksom Felt påverkade en generation av indieband under 90-talet är Real Estate den typ av band som inspirerar folk till att själv göra musik. Man kan komma långt med en bra idé och ett enkelt sound. Real Estate har dock inte lyckats plocka upp Felts aversion mot klassiska låtstrukturer, vilket gjorde deras låtar mer lätta att komma ihåg. Själv skrev jag faktiskt en låt på vägen hem från konserten.
